Rätt ska vara rätt! Torsdagsdepressionen muntrar mig inte så sällan. Det gäller inte minst när det klerikala begåvningsreserven övar sina trupper – men inte på kaserngården, snarare på kyrkogården. Ta Christer Hugo som exempel. Han fick till det: ”Och hur är det med det som flödat ur reformationens ansatser, det som format dagens Svenska kyrkan? Utan reformationen hade vi inte haft kvinnliga präster och biskopar, inte vigsel av par av samma kön, inte ett öppet nattvardsbord, inte en bibelvetenskap värd namnet, och så vidare. Allt detta som de flesta av oss är tacksamma för.” https://www.kyrkanstidning.se/debatt/skams-vi-i-svenska-kyrkan-over-reformationen
Jag tror det är de historielösa perspektiven och de överdrivna lovorden som väcker min entusiasm. Vi som vill söka Sanning och Sammanhang fungerar så, när det blir för mycket och talträngt om ”skam” – för skam är inte vår kristna kultur. Då vill det till att sakgranska. Christer Hugo gör ett snabbt och felaktigt sammandrag av komplicerade händelser. Vill han påstå att exegeter som är romerska-katoliker är ohederliga bibelforskare? Han snor sig med begreppet ”reformationens ansatser” för då behöver han inte stå till svars när vi frågar vad dr Martin Luther själv tänkte om ämbetet, äktenskapet, Herrens Heliga Nattvard och bibelforskning. Han tänkte alls inte som Christer Hugo tänker just nu. Må vara att det är ”reformationens ansatser” som format dagens Svenska kyrka, men jag antar att det inte riktigt stämmer. Det är inte reformationen så som vi känner den efter bekännelsen. Och är den inte bekännelsetrogen reformation så är den något annat. Själv håller jag mig till den evangeliska katoliciteten.
En Cecilia Holmberg, som till allt annat är gift med Stockholms-Plusset, skriver också: ”Andlig hållbarhet är därmed den dimension som omsluter de övriga tre och som kan sammanfattas i det uppdrag Jesus gett kyrkan; ”Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen” (Mark 16:15)
Därför blir det obegripligt för mig, som teolog och präst, att denna skogsutredning väcker så många ilskna och negativa reaktioner. Och än mer att den teologiska reflektionen tycks lysa med sin frånvaro i många av dessa reaktioner. Själv reagerade jag med stolthet, glädje och lättnad när jag läste den. En positiv reaktion som jag delar med många i vårt land för vilka skogen är en viktig plats. Flera organisationer, bland annat Naturskyddsföreningen, har också reagerat positivt.” https://www.kyrkanstidning.se/debatt/lat-ord-och-handling-bli-ett
Obegripligt är det väl ändå inte? Snarare ansvarsfullt att inte traska patrullo efter en enmansutredare, inte ens en av Enanders kaliber. ”Nu behövs ett massivt stöd för de förslag som Göran Enander med flera framför i utredningen. Alla församlingsmedlemmar uppmanas att bejaka denna och visa att skogsbruket behöver kopplas till de värderingar svenska kyrkan vill stå för. För visst vill vi framöver kunna njuta av att vistas i artrika skogar i kyrkans hägn, där vi kan plocka svamp och bär och omges av njutbart fågelliv. Anders Nylander, medlem i Naturskyddsföreningen”
https://www.barometern.se/2025-02-17/en-ny-vag-for-svenska-kyrkans-skogar-en-nodvandighet-for-framtiden/
Att just Naturskydsföreningen kampanjar är uppenbart och inte heller obegripligt. Det var där Enander var ordförande…
Känsloargumenten flödar. Det går jag inte på. Jag undrar också över ett sakargument. ”Dessa skogsförvaltare, negligerar helt vetskapen om att kyrkan under senare tid har ett uttag av skog som betydligt överskrider återväxten. Efter de förödande stormarna Gudrun och Per (2005 och 2007), har till exempel Växjö stift haft och har så hög avverkningstakt, att det om mindre än 10 år knappt kommer att finnas mer avverkningsbar skog.” Det är fortfarande vår naturskyddare Nylander som går på. Jag tänkte att detta knappast kan vara sant, tvärtom har väl stiftet gjort heroiska insatser efter stormarna, som Svenska kyrkan fått en icke obetydlig ekonomisk glädje av. För egen del gav stormen Gudrun mig en hel del huvudbry, men skadorna på lantegendomen var hanterliga om än lite sorgliga. Men var har jag tidigare hört det där med katastrofer som kommer om 10 år? Tills motsatsen bevisats tror jag insändarskribenten Nylander fablar. Den där njutningen i kyrkans hägn ska förresten inte förläggas till skogen utan till kyrkorummet söndag förmiddag! För att detta ska kunna ske också om 10 år finns prästlönefonderna, donationer från tidigare generationer.
Till allt detta känslosamma kommer Christoph Heusgen i tårar vid säkerhetskonferensen i München. Jag blev förvånad. ”Gråtande kvinnor är det värsta jag vet, men gråtande män är värre!” Heusgen grät väl för att J D Vance slagit sönder hans världsbild, kan jag tänka. Det var väl lika bra att den gick sönder, för nu är det nya villkor som gäller. Eller såg toppdiplomaten Heusgen att vi hamnat i ett namnlöst elände och att tecknen på detta elände visar sig? Vi borde tala om detta. Har Ärkeplusset och Plussarna något att inleda med? Ska vi spela sången om hur ormen ömsar skinn? https://www.youtube.com/watch?v=9bwNTjCyWOU
En av mina begåvade bröder i prästeriet förklarade USA:s nya politik. Vance’s tal var både en positionsbestämning och en krigsförklaring. Det förhandlas fram en fred i Ukraina som både Ryssland och USA kan leva med. Säger EU-ropa och Ukraina nej till denna fred, lämnar USA över kriget och drar vidare. Vad gör EU-ropas politiska eliter då?
Europa får klara sig självt medan USA håller sig hyfsat väl med Ryssland för att kunna hantera ”Gula faran”, det konkreta hotet från Kina. Jag förstod saken så, att det verkliga hotet är Kina om Ryssland skulle bli en allierad med Kina. USA lämnar försvaret av Europa till Europa. Det verkar vara en osentimental och realistisk hållning från amerikanarnas sida. Jag hade inga problem med den svenska krigsmakten när syftet var att försvara landet Sverige, fosterlandet, fostervattnet samt Öland och Gotland, och därför rusta sig så starkt, att det inte skulle bli krig. 800 000 man under vapen är inte så kraftlöst, om man säger så. Men nu?
Det finns ett antal begåvade präster som skaffar sig kunskap och värderar kunskap genom intellektuell reflektion. En hoper av dessa är gamla komministrar. Deras intellektuella kapaciteter var Svenska kyrkan ointresserad – eller kanske hotad? – av. Vi har inte sett den sista gråterskan i en predikstol/talarstol som fattar, att den gamla världsbilden nu faller sönder. Paradigm har den vanan att de skiftar och de tidigare ideologiska härskarna kastas bort, folk tittar på det hela och säger ”var det inte mer än detta?” (Jes 14:16ff) Vi lever i intressanta tider och det är bara att fortsätta vandra mot slutet. (Dan 12:13).
