Ni vill väl se mitt överklagande av domkapitlets beslut om Skarpnäck, dvs beslutet att inte göra något. Trist och tråkigt, men här är det:
Överklagande av beslut i Stockholms domkapitel 16 januari 2025, § 10.
Utgångspunkten anges i Kyrkoordningens 54 kap 4§: Det är förbjudet ”att röja uppgifter om en anställds eller förtroendevalds personliga förhållanden”. Syftet är att personen ifråga eller någon närstående lider men om uppgiften röjs. Saken avser uppgifter som hanteras inom personaladministrationen. Det kan helt uppenbart handla om uppgifter om sjukdom eller missbruk, alltså personliga förhållanden.
Till personliga förhållanden räknas inte andras förtal eller andras påståenden om personen. De skadar lika mycket, kanske mer, om de inte kan tas upp i ljuset, därför att de mörkats i en text. Då är det fritt fram för spekulationer. Makt kan utövas så.
Nu finns det alltså personliga förhållanden som inte ska ut i offentligheten eftersom privatlivet har sin i vår västerländska kultur klart angivna ”helgd”. Sjukintyg hör dit. Skulle en psykiater skriva att ”Dag Sandahl lider av psykisk insufficiens” är inte uppgiften offentlig. Om någon i en inlaga till kyrkoherden skriver att ”Dag Sandahl är en stor idiot” beskrivs alls inte ett personligt förhållande. Det är endast någons egna värdeomdöme som kommer till uttryck och sådana är i egentlig mening utan bevis- eller informationsvärde. Sådana osakliga omdömen ska inte skyddas av sekretess utan upp i ljuset för att sakligt kunna värderas.
Om en kyrkoherde eller den som ser sig som kyrkoherdens chef som i Skarpnäck ger uttryck för värdeomdömen av detta i sak värdelösa slag om en underställd, säger de alltså inget personligt om den underställde – hur förolämpande det än kan tyckas vara. Det måste uppfattas vara sagespersonernas egna ansvar för hur de vill att folk ska uppfatta hur de sköter sina värv. Det framgår förstås av hur de formulerade sig, omdömen som måste kunna läsas av alla och envar med intresse för saken.
Efter dessa inledande reflektioner ger jag mig på den mörkade texten, den som Stockholms domkapitel försett mig med. Jag finner där mörkade exempel på någon anonyms oro så som kyrkoherden uppfattat saken. Denna uppgift stöds av andra icke namngivna medarbetare och kollegor. Här finns ingen rimlig anledning att av personliga skäl mörka något.
Kyrkoherden förstärker sitt resonemang med hur hon uppfattar NN. Men vad någon uppfattar kan inte omfattas av den sekretess som avses i KO.
Till detta har kyrkoherden fogat inlägg från Facebook, där NN formulerar sig. Här är inget mörkat, men sammanhangen framstår som utomordentligt oklara. Varför tycker kyrkoherden att detta skulle vara relevant material för att få befogenhet att gripa in mot komministern? Och vad handlar kommentarerna på nätet egentligen om? Den saken har domkapitlet alls inte kommenterat.
Kyrkorådets ordförande har också sina ”bilder” av NN. Några av dem måste ses som andrahandsuppgifter. Sådana kan inte sägas vara vad KO syftar till att dölja för att skydda någon utsatt. Kanske borde frågan ställas vad som i sammanhanget är förtal, men den saken tycks inte domkapitlet berört, när frågan om befogenhetsprövning ställts.
Jag var med i arbetet med kyrkoordningen i den s k Kyrkoordningskommitttén på 1990-talet och reserverade mig på några principiella punkter, bl a den om lokalanställning. Det för mig uppenbara problemet med den sortens anställningsform handlade i grunden om predikstolens frihet. Pastorer i Missionskyrkan varnade för en ordning som skulle ställa prästerna under en lokal styrelse, de hade egen erfarenhet av det systemet.
Svenska kyrkan hade en annan och bättre ordning, som borde värnas, menade de. Själva tekniken att hantera det dilemma som lokalanställningen skulle medföra, var att införa befogenhetsprövning. Det var biskopen och professorn Lars Eckerdal som tänkte sig ha en lösning på det problem som avtecknade sig och majoriteten följde honom. Jag var av en annan mening. Det var av remissvaren att döma de flesta prästerna dåförtiden.
Den prövning som Stockholms domkapitel gjort av Skarpnäcks församlings befogenhet att ge en komminister admonitioner, som ett uppenbart led i att göra sig komministern kvitt, illustrerar. Så mycket viktigare att ingenting i underlaget ska mörkas utan vara tillgängligt för granskning och öppen diskussion. Att en ersättare i Skarpnäcks församlings kyrkoråd, civilingenjören Lars Jakobsson, utan vidare varit beslutsfattare i domkapitlet, noterar jag. Här kunde jäv ha anmälts.
Jag måste erkänna att mitt blygsamma försök att läsa en domkapitelsparagraf ledde mig ut i ett större sammanhang än jag först tänkte. Eller bättre: ledde mig tillbaka till de invändningar i kyrkoordningsarbetet jag hade, då som förmodanden, nu som hårda fakta. För att ett reformarbete alls ska kunna inledas behövs tydliga principer och klargöranden vad som rimligtvis ska ses som ”personliga förhållanden”. Andras påståenden blir inte med nödvändighet sådant som beskriver personliga förhållanden. Det kan lika väl vara utövande av makt från organ som har mycket mer makt än en utsatt präst. Transparens är en möjlighet att begränsa maktfullkomlighet och värna öppenhet i det kyrkliga systemet.
Hade Kyrkoordningskommittén fått arbeta principiellt med lokalanställningsfrågan och inte gått på den till synes fiffiga lösning Lars Eckerdal förde fram, hade vi inte varit så illa ute med befogenhetsprövningarna. Jag behöver för Överklagandenämnden inte hänvisa till professor Per Hanssons analys, Kyrkans Tidning 15 april 2021, jag tror Överklagandenämnden är väl införstådd med problematiken. Men ibland kan man inte vara tydlig nog:
”Skyddet som befogenhetsprövningen skulle ge för prästerna är således illusoriskt. Eftersom alla korrekta ansökningar beviljas drar jag slutsatsen att domkapitlen i det här avseendet knappast är en tillsynsmyndighet utan snarare en tillsynesmyndighet. Det är ett spel för galleriet – om befogenhetsprövningen ska vara ett verksamt skydd för ”predikstolens frihet” måste regelverket ses över.”
Jag begär nu att Överklagandenämnden beslutar ge mig ocensurerad tillgång till handlingarna i det fall som gäller Skarpnäcks församlings befogenhetsprövning, Stockholms DK 2024-0201.
Det torde inte vara svårt att förstå vilket beslut som överklagas, vilken ändring jag begär och varför samt insikten, att andras påståenden om en person inte betyder att de avslöjar något om personliga förhållanden hos den utpekade.
