Det är förstås inte riktigt klokt, inte beslutet, inte rapporteringen om det. Allt tycks mig gestalta fusk och förställning. Plussarna bestämde inte bara en ”målbild”, den att ”alla präster med glädje (kursiverat av mig!) och fri vilja ska viga par av olika kön liksom par av samma kön”. Det är, gott folk, en ”process” där ett antal redskap kan användas. Frågor om äktenskapssyn, samtal om mångfaldsfrågor, förväntningar mm. Och så kommer det: ”Kandidater som inte viger samkönade par antas inte då de inte är anställningsbara i stiftet.” (i utredningen s 3) Hade ni fattat att detta är biskoparnas mening? Jag hade bara fått till mig att de hade en målbild, inte intagit en hållning där biskoparna gjort sig obehövliga. Avsatt sig! Det är något annat än en Guds kallelse som styr vilka som ska bli präster, det är vad vi nu ser svart på vitt. Ingen som inte viger enkönat kan prästvigas för inget pastorat anställer dem. Gott folk, mitrorna kan sitta hur käckt som helst på Plussarnas huvuden, men om huvudena är illa påskruvade hjälper det inte stort.
Vad har jag nu läst? Utredningen från Next advokater om det är diskrimerande att ställa krav på samkönad vigsel för prästvigning.
Biskoparna har gett bakgrunden. Kyrkostyrelsen hakar på och en advokat, specialist just på arbetsrätt mm, skulle utreda. Advokaten Erik Danhard fick uppdraget. Det är en trevlig karl, gammal fotbollsback med ett gediget fotbollsintresse. Ingen skugga över honom. Av domprosten Carl Strandberg lärde jag mig att inte reflexmässigt skylla på departement och stat när det begav sig. Oftare handlade det om kyrklig oförmåga, menade Carl. Kan Kyrkan inte stå upp för sin tro och sina ordningar är det inte andras fel att de griper in i det som är deras intressen. Och ideologiska statsapparater är alltid av intresse för politiker, inbilla er inget annat.
Nu handlar det inte om någon lärofråga, konstateras. (aa s 3) Nähä! Läran rymmer båda åsikterna, den att äktenskap måste ingås bara av personer av olika kön och den att äktenskap kan ingås enkönat. Nu undrar vän av (kyrklig) ordning när den saken avgjorts läromässigt. Vän av ordning har en poäng. Läran har inte avgjorts i denna fråga lika lite som en lära om kv*nnl*g* pr*st*r. Detta är både finessen och den avgörande svagheten i sammanhangen. Denna för kyrkorätten grundläggande insikt ersätts dock av arbetsrättsliga resonemang, sådana som undviker själva Sanningsfrågan, dvs frågan om hur Herren vill ha det i sin Kyrka. Att Dietrich Bonhoffer och jag båda kommit til slutsatsen, att en Kyrka kan bli Kristuslös och därmed något helt annat än en Kyrka, kyriakä, kan man notera.
Ingen skugga över advokat Erik Danhard och skulle vår hjälte från filmerna Die Hard dyka upp vore det inte mot advokaten han skulle rikta sina bannstrålar utan mot de verkliga skurkarna, de som skriver plus för att visa sitt högre värde framför sina namn. Advokat Erik kunde kanske inte bara återgett Äktenskapsbalken 4 kap 3§, dvs ”den som är behörig att förrätta vigsel, det vill säga präst eller annan befattningshavare i ett trossmfund som har förordnande, är inte sklydig att förrätta vigsel.” Det var hovrättspresidenten Björn Kjellins utredning om prästs vigselplikt. Det var Kjellin som fick slut på de vanhedrande rättgångarna mot samvetsbestämda präster när det begav sig. Jag upprepar: den förändringen är inskriven i Äktenskapsbalken. Vi har i stort inget vigseltvång, men väl möjlighet för alla vigselpar att bli vigda av någon. Det är i detta vi stampat av hiittills, dvs tills biskoparna fått kalla fötter. Då löser de det av dem själva konstruerade problemet genom att använda inte teologi, inte en pastoral hållning, men väl – arbetsrätten!
Nå, då borde väl saken vara klar. Icke sa Nicke! ”Det bör dock noteras att denna ventil (att vi inte har vigselplikt, DS) tar sikt på präster som redan är anställda.” Eller vigda? Ställs frågan om anställning blir vigningen, som rätt förstådd i vår Kyrkans bekännlse kan kallas ett sakrament, en nullitet. Att vi ser ett strålande exempel på brännvinsadvokatyr behöver jag inte här fördjupa mig i. Men också om det finns intressen att skydda finns det skäl för undantag. Missgynnande får äga rum om en teater önskar anställa en manlig skådespelare för att spela en manlig huvudroll”. Advokat Erik gör klart. Vad som gäller.
Här frestas jag svårt. Skulle man kunna säga att i liturgin är det just en manlig huvudroll prästen spelar? Antikens manskläder i ett antikt drama är väl vad som egentligen utspelas i en svensk högmässa? Om prästen spelar någon roll och inte bara är en som är behörig för en statlig tjänst, tycks det finns obesvarade frågor och utmanande problemkomplex just här!
Advokat Erik har fattat. ”Övertygelse (att äktenskapet gäller en man och en kvinna, DS) är således religiöst betingad och omfattas av religionsfriheten.” (aa s 11 )Detta är helt riktigt och gäller så länge Svenska kyrkan inte gjort något bekännelseavgörande. Europarätten refereras därefter, lätt oklart varför. Att ”skället” (sic! DS) skulle belysa ”proportionalitetsprövning vid indirekt diskriminering avseende tro och övertygelse med ett exempel från Österrike, ger inte så stor klarhet för oss, som har ett system som säkerställer att enkönade vigselar ska äga rum, men att den enskilde prästen inte har en skyldigheten. Advokat Erik sammanfattar:
”Religionsfriheten är ett starkt intresse, men det får vika om det finns andra, motstående intressen att beakta; som andra människors rätt till likabehandling. Avgörandet innebär att Europakonventionen inte uppställer några hinder mot en nationell lagstiftning som till och med innebär att en anställning kan avslutas om de motstående intressena är av viss tyngd.” (aa s 11)
Så kommer finssen: det är församlingar och pastorat som anställer präster och, håll i er ”det är den anställande enheten som ställer upp kvalifikationskrav. Detta är också en angiven förutsättning för denna promemoria.” Församling och pastorat bör se till att kravet får genomslag (aa s 14) Detta är kongregationalism i sin prydno. Det är inte Svenska kyrkan så som hon historiskt framträtt, det är ett nytt läge. Jag finner det Plussarna– som väktare på Sions murar – ställt till med hialöst. Nu gäller inte detta dem som redan är präster, i denna fråga liksom i den andra. Det ska fillureras med finess – men konstaterandet är klart ”man är aldrig tvingad att söka ett visst arbete”. (aa s 13) Näha? Aldrig hört något om kallelser? Aldrig sett präster, som känt ett inre tvång att söka sig till tjänster med bättre anseende och högre lön? Jag fördjupar mig inte i saken nu, även om det kunde verka frestande. Saken gäller, som vanligt skulle jag skriva, de som inte kan försvara sig utan står med studieskulder. Om advokat Erik haft att besvara samma fråga om de redan anställda (”vigda”! DS) ”hade frågan kunnat besvaras annorlunda”, får vi veta. (aa s 14)
Hur ska saken nu hanteras rent praktiskt. Kvalifikationkravet ska anges och en handling fyllas i där rätt ruta ska kryssas och därav ska framgå både att kandidaterna förstått kravet och är beredda att förrätta sådana vigslar. Vid anställningsintervjun ska en uttrycklig fråga ställas som kandidaten måste svara antingen ja eller nej på.
Detta förfaringssätt är både nödvändigt och lämpligt. Då ryker grundbulten, den Björn Kjellin fick in i Äktenskapsbalken. Vigselplikt införs gradvis, men den införs!
Ingen skugga ska falla över advokaten Erik Danhard. Han har efter den obestridliga förmåga om arbetsrätt han besitter, gjort vad han fått betalt för att göra. Men kyrkosystemet! Plussarna uppträder som herrar. Det föröder dem själva – men det fattar de inte.
Jag frågade efter utredningen i måndags, påminde om min förfrågan i tisdags 28 jan. Fick besked den fredagen den 31 januari att min förfrågan mottagits, men samma dag också själva utredningen: ”Översänder begärd handling och beklagar den fördröjda handläggningstiden.” Intresseklubben noterar. I Modehuset i Uppsala tycks inte den upphöjda kompetensen regera. Vem regerar då?
Blir det förresten ett kulturskifte i Västerlandet när Trump nu slår fast att det bara finns två kön? Är det nu det gör ont när knoppar brister? Är vi med om ett paradigmskifte? Är det därför det är bråttom?
Tillägg: kl 03.00 la Torsdagsdepressionen ut nyheten att Ärkeplusset vill komplettera frågan – teologiskt! ”Vi tror inte på tvång!” Kanske anar han att den fråga han inte vill spekulera i anmäler sig. Också gamla präster kan söka ny anställning och om det är vid det tillfället ”ett ja eller nej” ska avges då är det det klippt också för dem. Bara Öppen kyrka för alla (utom för er) kan gilla detta! Men löjligt blir det när biskoparna vill ha en juridsk utredning, får det samt därefter fattar vad de fått. Mitrorna sitter snyggt. Problemet ligger strax under mitrorna. Och saken gäller ecklesiologi, den som slår vakt om Kyrkan och inte blir kongregationalistisk.