I dag kan den som har en krita skriva +20+C+M+B+25+ över dörrposten. Det är inte bara Heliga Tre konungar, Caspar, Melchior och Balthasar, utan bönen ”Christus Mansionem Benedicat” som uttrycks så. Kristus välsigne hemmet. Detta är handfast kristen tillit.
Tilliten kan behövas i den tid och de sammanhang som vi lever i och under. En sak är att leva i ett sammanhang, oftast kan vi inte göra så mycket åt det. Värre är det att leva under ett sammanhang, anpassa sig under samtidstrycket. Där kan vi resa oss, ge ord åt själva harmen. Om inte blir det fortsatt ett amerikaniserat DDR av Sverige.
Jag skrev om detta i Kyrkligt Magasin, som var arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelses levande rikstidning. Jag tänkte leta upp artikeln, som finns i boken Dagsedlar, aKF:s årsbok 1998, redigerad av Mikael Löwegren, men innan själva letandet gav jag mig iväg till Rosas Handel för att införskaffa något icke-vegetariskt. Det lyckades. Efter mina lyckade inköp lyckades jag halka utanför butiken. Själve direktören Johann kom störtande för att hjälpa mig på fötter.
Jag hamnade i bryderi, inte bara det där med självkänslan utan med frågeställningen: ”Vad ska man tro? Var han altruistisk och hjälpte mig eller egoistisk och såg till att min kropp inte skulle ligga och skräpa framför den fina butiken? Jag sliter med frågan. Rosas Handel stänger sex veckor från den 11 januari. Det är den sämsta tiden på norra Öland då.
Efter fallet for jag hem för att bedriva mina studier. Jag hittade artikeln och mycket annat också. Den borde ni läsa. Analyser från 1980-talet, som i efterhand visar sig vara riktiga – det är både bedrövligt och helt onödigt. Jag ska nog inte pynta mitt ego med en mängd goda citat. Beställ fram boken från sockenbiblioteket!
Jag tog i stället fram Nathan Söderblom, Kristenhetens möte i Stockholm, (Svenska Kyrkans Diakonistyrelses Bokförlag Stockholm. Tryckt i Uppsala 1926. 964 sidor – som jag tenterat om ni undrar). Mötet var inte ett fredsmöte utan ett kristenhetens möte med många frågor att hantera. Om det blir mycket fokus på ”fred” kan det vara bra att minnas vad pastor Jules Jézequel (1879-1963) sa: ”Hur allvarligt jag än längtar efter fred, hur helig än freden är för mig, sätter jag icke fred högre än allt annat. Jag säger icke fred över allt … Rättfärdigheten, rättfärdigheten framför allt.” (aa s 465) Medialt var denne reformerte pastor känd som ”pasteur rouge”, den röde pastorn.
Mängder med socialetiska frågor togs upp vid kristenhetens möte. Brott och straff samt fängelsernas förbättring är teman Hasting. H Hart hade en del att säga. Söderblom konstaterar: ”Hart höll på längre än han skulle.” (aa s 423) Kanske ska det också i anledning av SKR-presidiets inlägg citeras vad Söderblom får till: ”I den negativa frågan om krig och fred nåddes icke enighet.” (aa s 522) De var inte överens! När parollerna blir storvulna är det nog bäst att läsa på. Det är då man kan bli överraskad.
Fil dr Lotta Gröning har analyserat vindkraftsstrukturen i nationen. https://www.epochtimes.se/vindkraftslobby-styr-debatten-om-karnkraft Artikeln bakom betalvägg kan ni få några citat ur av mig, omtänksam som jag är:
”Regeringen Löfvens vindkraftsstruktur, som inkluderade forskningsmedel och utsedde (? DS) klimatprofessor, enorma vinstintressen för några få magnater, medier som satsat sin trovärdighet på vindkraften och PR-byråer som grävt guld”. De slåss nu för sin överlevnad eftersom bristerna i vindkraften blir avslöjade: hela branschen är konkursmässig och Tysklands ekonomiska och klimatpolitiska strategi slutat i katastrof. Det är dr Gröning rakt igenom, inte jag även om ni kan fatta att jag håller av Lotta Gröning. Hon ger sig på Westander PR, byrån som utsåg Antje till ”hetast i Almedelan” ni kanske minns. ”Westander samordnar Nätverket Vindkraftens Klimatnytta, som syftar till att underlätta utbyggnaden av vindkraft genom att lyfta fram dess klimatfördelar.” Jag kan bara hålla med dr Gröning om vikten att i större utsträckning tänka själv. Vad tror ni Torsdagsdepressionen skulle kunna gräva fram något om hur lobbyn tänkt sig att Svenska kyrkan ska vara ett instrument i dessa krafters händer? Det reportaget vore något för barnen i himlen att få. Dr Gröning: ”Westanders, Rockström, Kåberger och många andra har starka intressen i vindkraftsindustrin. Tänk på det när kärnkraften diskuteras och tystnaden är total om vindkraftens brister och problem. Tänk också på att det hittills ofta har varit klimatprofessorer som fått diskutera kärnkraften i medierna och som unisont sågat den.”
Min återkommande fundering handlar om det totalitära samhälle jag ser. Det är för mycket DDR över Sverige. Samsupet. Jag ska inte låtsas förvånad, men i djupet av mitt hjärta är jag nog det likväl. Hur kunde det bli så här? Ett svar är förstås att vi behandlas som fänad. Tidningarnas insändarspalter är numera inte fora för ”Elsa Johansson i Jälluntofta” utan för organisationer och organisationsföreträdare. Det demokratiska samtalet har försvunnit och Magda-partiet kan bara förlita sig på PR-byråer, inte på arbetarkommuner. Jag tycker detta är dystert. Det hade min folkskollärare också tyckt. Hade han påpekat att efter Northvolts haveri har det varit tyst om alla pengar som försvunnit, tyst om varifrån de försvunna pengarna kommit och rätt tyst om vilka som kom väl ur denna häftiga skandal. Gamla (s)-statsråd t ex.
Jag såg i går tv-gudstjänsten från Åtvids gamla kyrka, den finns på svt play. https://www.svtplay.se/video/jVwXGE1/gudstjanst/idag-02-00 Den var nog egentligen i grunden reformert, men inga ord efter mig. Annars var den fariseisk. Jag säger ingenting, gör inte ens en genusanalys. Men ska vi tacka för att Gud finns ”i våra försök att skapa en bra värld för alla människor och allt levande på jorden”och ska vi tacka för alla kyrkor och församlingar världen över, vederdöparnas och schismatikernas också? Vilken självbild kommer fram i tanken att vi ska vara Guds hus i vår vardag? – jag vet inte. Varför skulle jag? Jag undrar bara vad dr Luther sagt. Och vad hade samme doktor sagt om julhälsningen från Plusset i Linköping. Jag hittade hälsningen på Åtvids hemsida och läste den på nytt. https://www.svenskakyrkan.se/linkopings-stift/biskop-marikas-julhalsning——ett-hopp-som-ger-varlden-liv?
Jag tog ut satsdelarna och fann att 1. ”om det är något som du och jag behöver så är det hopp och 2. Julen ”präglas av generositet i överlöd” och detta förhållande ”speglar Guds överflödande kärlek.” Då söker man kanske efter en förklaring till denna koppling. Plusset ger denna koppling också: ”När vi i tro och handling återspeglar den (dvs Guds kärlek) ger det tro och hopp om att vi i grunden vill varandra väl och kan förändra liv och samhällen till det bättre. Vi fattar mod som ger världen liv.” Få ting gör mig så missmodig som det kristliga talet om hopp. Inte minst när man kan analysera vad ”hoppet” innebär – floskler och fraser!
Jag ska väl inte sluta i dysterhet. I går var det Kroppkakans dag. Över hela Öland spreds en stämning av högtid och fest. Den sitter i och spiller över till Epifania. God Epifania. ”Trevlig Epifania” skulle man nog kunna önska också – för uppenbarelsen är exempel på hur trevlig Gud är i sin omsorg om oss. Jag tvekar dock något. Kan man tala om den Helige Treenigheten som trevlig, ”hemtrevlig” rentav. Sliter med frågan. Trevligt i alla fall att heliga tre konungar kom rätt till sist, det måste man väl säga en dag som denna. Och när jag röstade i Ölandsbladets undersökning hörde jag till en majoritet, 23%, som äter kroppkakor med grädde, smör och lingon.