Jag avnjöt bludderradion och insåg att en kompetent journalist kan förlösa sammanhang. Sätter man någon som inte har kläm på sammanhanget att tala med Kardinalen och Ärkeplusset blir det mesta mest dumt. Och Ärkeplusset fortsätter göra upp med arvet från Jönköping. https://sverigesradio.se/avsnitt/sa-vill-kyrkorna-vaxa-i-varldens-mest-sekulara-land
Felfrågorna styrs utifrån frågan om medlemstal och konsten att attrahera folk. Då kan det bara bli dumt. Kardinalen talade om uppenbarad sanning, Ärkeplusset tog sin tillflykt till synagogan i Nasaret. Glädje, befrielse, äkthet och nåd. Han tänker i stort sett på dessa ord varje dag. Djupt klingande i hjärtat, Ni förstår.
Gudstron har minskat. Men det kommer altid att finnas en rest, sa Kardinalen, och skaffade sig ett religiöst reservat, som han trodde skulle bestå. Kyrkan följer inte tidsandan, sa Kardinalen därtill. 40% lämnar Svenska kyrkan för att de inte tror Gud. Vara trogna vår tro, är målsättningen, sa Ärkeplusset. Lyssna på vad Gud gör och var människor finner mening för sitt växande. Lyhördhet – inte trendkänslighet. Nåja. Ljudkänsligheten i Svenska kyrkan är svår och mycket selektiv. Det hörs vad som ska höras. Lyhördheten för de orättvist behandlade kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn* har aldrig varit direkt lyhörd, om man säger så. Och Ärkeplusset har inte hört av sig och frågat vad han kan göra för oss, de bespottade.
Nu är det dock folk som går till Rom, kunde Kardinalen meddela. ”Unga intellektuella män”. Det var intressant, men än mer intressant var upplysningen att tidigare var det ”högkyrkliga damer som blev katoliker”, sa Kardinalen. Han kunde kanske tillagt att en del svenskkyrkliga präster också simmat över Tibern.
Sedan talade Ärkeplusset om ”gråtandets tro” och Louise Epstein ville veta vad det betyder. Jag är osäker på vad svaret blev, men vackert var det. Klart besked gav Ärkeplusset också: ”Svenska kyrkan är inte ett dugg mjäkig”. Men krav för medlemskap finns inte, inte krav på undervisning innan medlemskap bejakas. Här blir förstås ett faktum, men det sades inte, att de flesta är döpta och att det är en självmotsägelse att vara en döpt hedning – men det är vad många är.
Kardinalen var mer precis: Den som vill vara med måste sätta sig in i vad tron är.
Hur ska då medlemsrekrytering stimuleras? Ärkeplusset ville hjälpa dem som vill och pläderade för gudstjänstliv över hela Sverige. I går var det mässa kl 10 i Borgholm, alkoholfritt nattvardsvin och glutenfria oblater, som kan ha varit från Ersta. I Löt var det högmässa med kv*nnl*g pr*st, i Gärdslösa Luciagudstjänst och i Högby julmusik. Därtill adventscafé med gröt i Räpplinge kyrkstuga. Ärkeplusset kanske är nöjd med detta gudstjänstliv. Han sa också att ”uppdraget är att ge av allt det fina vi har”. Ta fram en karta över Öland och se hur glest mellan gudstjänsterna det är och fundera över hur det var. Fyra kyrkor av sexton användes i går.
Kardinalen var både mer och mindre precis. Uppgiften var att hjälpa Sverige att återupptäcka sin själ. Det är rätt förstås. Vilka problem som finns i Rom togs inte upp. Om ni frågar mig är det grundläggande problemet just det själiska. 1 Kor 2:14
När vi ändå håller oss till Öland där vi läser Ölandsbladet: ”Viging mejlar: ÖB skriver om ”Döda och farliga träd vid öländska kyrkogårdar”. Farliga träd kan man ju väja undan för men de döda är ju lite jobbigare…” Chefredaktören Peter Boström har frågat AI om julbodskonversation. Han fick ett råd och hamnade i beråd:”Undvik familjefejder eller gamla släktgräl!”, rekommenderar AI.
Ölandsvän av ordning undrar kanske: ”Vad ska vi då prata om?”
Så här roligt har vi det på Öland. Peter Boström frågar sig om vi kanske kan ta upp världsläget? ”Möjligtvis på Öland. ICA:s stora Sifo-undersökning sätter i och för sig ’världsläget’ på tionde plats över sådant som bör undvikas som samtalsämnen vid julbordet. Men världsläget för en ölänning spänner vanligtvis bara över sådant som sker mellan Långe Jan och Långe Erik. Det är vår värld.”
I lördags återgavs i Ölandsbladet den insändare Modéus II lyckliggjort stiftet med, den om behovet av laddstolpar mm. Men borde, om man haft vett, svimmat. Jag polemiserade i stället, som ni vet. Jag kanske inte har några vidare krav på en biskop men väl ödmjuka önskemål att de ska vara just biskopar. Var det sådana som kreerades av Antje när det begav sig? Jag tvivlar. Men tvivel är förstås något fint som ska mötas med inkännande, så nervös är jag inte.
I lördags hittade jag på matbordet en liten skrift som åstadkommits i Borgholm år 2019. Den kom till i anledning av att Borgholms kyrka blivit 140 år gammal. Döm om min förvåning när Gunnel Alvhäll dök upp. Jag gillar henne, det är sedan gammalt. Men Borgholm? Det var ju i Köping hon var. Då fattade jag hur rätt jag uppfattat allt. Det är verkligen de kv*nnl*g* pr*st*rn* som numera är identitetsgivare åt Svenska kyrkan och då kan det inte vara fel att jag tjatar den fråga, som aldrig lösts teologiskt men väl politiskt. Förstår ni egentligen situationens allvar?
Gunnel och två till ordinerades i Växjö domkyrka, de andra i en B-föreställning i samma kyrka kl 18 och sedan var det gemensam middag på Östrabo. Detta, just detta, var enda gången som Gunnel diskriminerats, dvs uppfattat s k kv*nn*pr*stm*tst*nd. Bland dessa andra fanns sedermera domprosten Peter Lundborg i Linköping. Han har – inte heller han – levererat några argument för sin positionsförlfyttning. Jag misstänker att detta säger ALLT. Som det brukar heta: intresset ljuger aldrig – eller alltid! Lundborgs pappa var präst. Lundborgs farfar var präst. Lundborgs son är präst. Lundborgs näste son är präst. Lundborgs pappa var polare med biskop Sven Lindegård och farfar var polare med biskop Lindegårds pappa. Förstår ni hur sjukt detta är? Det gör inte jag! Det var Lundborg som slet fram ett papper för att jag skulle skriva på och han bli mig kvitt från tjänsten i Kalmar. Det hade jag gjort om inte facket hindrat mig. Om ni frågar mig är Peter Lundborg inte riktigt klok, men klok på riktigt är han! Citera mig gärna.
Jag erkänner! I julmusiken i Högby medverkade en präst, det stod inte i annonsen. Det var jag. Jag välsignade och dessförinnan hoppade jag på Nobelpristagaren i fysik och gjorde klart vad redan de vetenskapliga visste redan på medeltiden. Det fysiska är ett och detta ena omfattar inte metafysiken. Det finnns något som går utöver fysiken. Jag tog ”kärlek” som exempel. Den tar sig fysiska uttryck (be mig inte om exempel, för jag är en anständig präst!) Men bortom detta fysiska finns det metafysiska: varifrån kommer kärleken? Jag vet. Medeltid munkar visste. Trons folk i alla tider vet. Men Nobelpristagaren vet inte! Det stärker självkänslan, det är det enda jag vill säga.
Annars läser jag en del och kollar efter ett omtänksamt tips Johannes Hartl på Youtube. https://www.youtube.com/watch?v=OE3lO9VwcdA&t=11s
Henrik Jönsson var med i programmet 30 minuter. https://www.svtplay.se/video/jVwPYM4/30-minuter/henrik-jonsson Då lärde jag mig varför medeltidens regelsystem håller. Jönsson jagades utan att opponenten först gjort klart att han förstått vad Henrik var ute efter. Då blir det som det blir. Skolastiken var bättre.:Du ska med egna ord återge vad motparten menar. Därefter ska motparten godta beskrivningen och så kan disputationen börja. Denna ordning praktiseras vid doktorsdisputationer, inte av journalister.