Jag vet inte varför jag i mitt boksorterande fastnade för Handlingar rörande prästmötet i Lund 1969, men det gjorde jag. Ett gäng bemärkta prästmän dyker upp i minnesteckningar av Elvir Liedman. De finns också som separat bok, vill jag minnas: Som människa och präst. Jag tycker att år 1969 är rätt nyligen avfirat, men det hela ligger 55 år bort och den kyrkliga tillvaron var en annan. Jag fick om en präst veta att han kunde använda stola fast han inte var högkyrklig. Små inpass ger plats för stora insiikter.
Några bemärkta högkyrkliga möter också; Harald Andersson och Hugo Blennow kan jag enkelt relatera till. Andra präster har jag givetvis inte mött men ett återkommande drag tycks mig vara, att så många präster varit engagerade i ungdomsarbete. Sture Fjellander och Emil Lundblad ledde skiftesvis ungdomsarbetets sommarläger på 1920-talet. En präst bygger ett omfattande ungdomsarbete på landet, en annan (med medhjälpare) i Kirseberg i staden Malmö. Allt blir tankeväckande. Det var en annan kyrka – och trots alla olika accenter en. Splittringen hade inte hunnit så långt, trots att det fanns liberalteologi liksom medveten kyrkoteologi, men de tycks mig finnas mot en gemensam klangbotten. Det var Lunds stift som det var.
Griper jag tag I tabellerna ser jag 1.316.703 gudstjänstbesök sammanlagt och dåförtiden räknades gudstjänst i kyrkan söndag förmiddag som högmässa vare sig det var högmässa eller inte. Ni fattar! I Malmö var år 1968 i snittet per söndag 1.803. Antal ”nattvardsgäster” är i Malmö S.t Petri 4.046 (197mässor), i Slottsstaden 6.413 ( 127), Malmö S.t Johannes 3.867 (154) och i Lunds domkyrkoförsamling 5.635.(87), Lunds Allhelgona 4.139 (95) och S:t Peters kloster 2.417 (37)
Om somliga församlingar erbjuder mässtillfällen 5 gånger per år så är siffran i Osby 107 och detta är alltså sedan f Gunnar gått i pension.
Kollar jag materialet från prästmötet i Lund 1981 ser jag att biskopen lusläst 384 ämbetsberättelser för så många var församlingarna. I 41 församlingar låg då genosnittet besökare i gudstjänsten udner 15. ”Vad betyder detta för det faktiska antalet kyrkobesökare —- helt vanliga söndagar? Hur upplever tillfälliga gudstjänstbesökare det att komma in i en gudstjänst med så få besökare?” PO Ahrén är uppenbart bekymrad, men har ingen pastoral modell för att kunna vända på detta förhållande, dvs se de möjligheter som ligger i den lilla församlingen. (Prästmötet i Lund, protokoll, predikningar tal, s 45) De kyrkligt förnyade präster som hade förmåga att förstå och förändra ville Lunds stift inte ha. Det har fått sina konsekvenser.
Här kommer Torsdagsdepressionen mig till hjälp att förstärka varje kyrkligt motiverad depression. Jag undrar vad är det för ”kyrka” som monomant hittar konfliktfrågor att utmönstra prästkandidater på (det formaliserades ett vigningsförbud för de icke-havliga utfrån 1958 års ”gudomliga” riksdagsbeslut. Sedan var det frågan om samkönad vigsel och där är vi nu och den praxis som fixats till behöver fixeras, det förstår ett barn på 7 år. Då blir vi av med prästkandidater, precis som Anders Johansson skrev i sitt inlägg i Torsdagsdepressionen. https://www.kyrkanstidning.se/debatt/biskoparna-ar-med-och-driver-kyrkan-mot-en-asiktsgemenskap Vem blir egentligen glad för detta?
Svar i stort: de som kräver Ordning blir glada. ”Ordnung muss sein!”, som det heter i ett sydligare grannland utan fungerande el-tillförsel, vilket orsakar folk i södra Sverige (Lunds stift men också dessvärre Öland) betydande kostnader. Naturligtvis blir jag nöjd över att få ett så tydligt talande tecken på tidens politiska klassens vanvett. Bättre än så här kan inte den härskande klassen. Inte heller den härskande klassen i Svenska kyrkan.
Denna klass fattar inte att utsorteringen har sina konsekvenser som slår tillbaka och för oförvillade sinnen visar en helt marginell kyrka, en kvinnlig domän som bara lockar de närmast sörjande. Nå, utsorteringen ger möjligheter också, det ska inte förnekas. Det kan göras (obs slug passivform)! en vacker karriär när antalet sökande till prästtjänster minskar, eftersom havlighet är det kriterierium som slår allt annat. Lämplig för vigning och lämplig för tjänst är den som visar sig vara – lämplig. Detta enkla är det hela.
Om jag håller mig kvar vid prästmötet 1969 är det § 20 och 21 som mest intresserar. Något som KG Hammar kallar ”68-andan” kom till uttryck: ”En grupp ’yngre präster’ hade förberett sig väl och när ordet förklarades fritt under punkten ’aktuella kyrkliga frågor’ begärde flera av dem ordet utan att invänta den traditionella ancennitetens tillämpning. Kortfattat uttryckt ville man att det skulle hända något i kyrkan, ett uppbrott ur traditionellt stelnade former för både församlingsliv och prästroll, en fri kyrka och rätt och rättfärdighet på jorden.” (KG Hammar, Lunds stift på 70-talet i De ändrade relationernas århundrade, Stiftshistoriska Sällskapet i Lund Årsskrift 2011, s 167. ”Protokollet från prästmötet (§ 21) återger endast en sval vind av den storm som faktiskt förekommit” under tre (3) timmar. De flesta av de yngre prästerna var prästsöner, vilket bara en veritabel fähund skulle pepåka. (Handlingarna, s 123) Det var då prosten Greek fick bjuda prosten Hammar på bakelse på Ramklints konditori för att trösta honom efter denna av hans söner utlösta hutlösa skandal.
Lunds stift gick före. Olle Nivenius var mer för samförstånd än efterträdaren PO Ahrén, som utsatte Nivenius för press. Det funkade. Eller inte. Samtala i grupp tio minuter!
Exodus – samling för uppbrott bildades. Det roliga med den föreningen var att det egentligen inte kom att handla så mycket om uppbrott som uppåtskap. Karriär för de bemärkta alltså.. De som stod för föreningen var ”för en fri kyrka och mot det samrådsdokument som beviljade väjningsrätt för motståndare till kv*nn*r som pr*st*r. (Hammar aa s 173). Exodus kom till i ett läge där luften höll på att gå ur många av Svenska kyrkans medarbetare.” (Hammar aa s 174). Jaha. ”I oktober 1983 lades Exodus ner.” (Hammar aa s 174) Måste jag kommentera? Respiratorn kopplades bort. Det är väl det vi ser i Lunds stift och annorstädes.
Vi andra höll på med att hitta former som skulle ge båda sidor (om det nu var detta det var) möjlighet att tävla på lika villkor. I Kalmar fanns en Exodus-medlem. Han fick egentligen ingenting gjort mer än karriär, säger bara det. Jag tror att det var situationen på många håll. Och moralen? Etiken? Motparten skulle framställas som något de i all mänsklig svaghet dock icke var! På denna nidbild skulle verkligheten modelleras. Det är bara vämjeligt, vidrigt, vedervärdigt. Här borde varje journalistyngel kunna hitta angreppspunkter för en ny journalistik. För att säga det på Antjes modersmål: Ehrenrettung!
Nänä. Den ska vi inte hoppas på. För mycket är invetsreat i lögkampanjen att ämbetsfrågan skulle handla om jämställdhet och kvinnofråga. Men jag förstår inte att det fanns präster i Lunds stift som ställde sig upp och sa att det ni säger om kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn* inte är sant. Nu förbereder jag mig för Lucia-firande (minns att barnbarnet Alma var TV-Lucia förra året och att yngsta dottern gifter sig i morgon. Champagnen är på kylning. Sän är jag. Dr Braw håller igång inför prästvigningdagen den 19 december. Den firar jag hellre som min dopdag. I en frisk kyrka skulle detta uppfattas som det problem det faktiskt är. Prästvigningskamraten Wilhelmsson blev domprost i Lund. Han var emot kv*nnl*g* pr*st*r före mig om ni undrar. Det var han också om ni inte undrar. Det var sedermera domprosten Alberius i Skara också, ni behöver inte undra. Ni kan fatta! Det gör jag. Men jag skulle gärna ta del av deras teologiska bevekelsegrunder för positionsförändringen.
