Hur är det nu? Drar det inte mot storkrig? Och har inte snacket om grön omställning visat sig vara just – snack? Det finns nog en liten smålänning i mig, en som sitter bakom plånboken (tror jag) och ropar på notan. Hur mycket betalar du, Dag Peter Yngve Sandahl för klimatomställningen? Skatter, avgifter och kyrkoavgifter samt regulationer? Växjö stift ska lägga 13 miljoner medan Svenska kyrkan lägger 200 miljoner till stiften. Alla verkar mycket generösa med mina pengar, men tysta när det levererars invändningar. Invändarna ska bara avfärdas/avföras. Jag är inte så övertygad om att klimatupplysningen.se har ställt dumma frågor och kommit med ointelligenta inpass så att allt kan avfärdas som avföring.
Jag har sett agronomerna Rockström och Karlsson i bilderburken. Deras illa återhållna ilska och deras vilja att med argument mot personen (argumentationsmässigt otillåtet!) komma undan frågor, imponerar inte på mig. Så blev jag väl vetenskapligt fostrad långt före Karlsson och Rockström. Jag kollar också Henrik Jönsson varje lördag kl 8 på nätet. Då har jag hunnit med mina andliga övningar och pyntar dem med Jönsson. Att det går Northvolt och det gröna stålet ungefär så illa som belackarna sa att det skulle gå – är det en omständighet att tänka vidare över? Borde inte Svenska kyrkan utlägga att vi ska tala sanning och någon i Modehuset i Uppsala berätta för oss inte bara att utan hur fel de s k klimatförnekarna har och varför samt hur rätt det är att fara på klimatbejakande konferenser med flyg?
Växjö stift flög inte till Rom, även om det flygplan som de vägrade flyga med flög tidtabellsenligt. Stift och stift, det var stiftsstyrelsen som inte flög. Den tog sig i stället till Finland. Vad kostade den resan klimatet? Finlandsbåten utgick inte från Helgasjön så till Slussen eller Värtahamnen skulle styrelsen ta sig. Med vad då? Traktamente utgick, får man förmoda. Men vi, kyrkoavgiftarna själva, har hittilldags fått veta nada från denna färd i Österled.
Däremot har vi fått läsa ett själasörjarbrev från Modéus II. Sådana har präster skrivit tidigare, men mer diskret. Och med mindre fokus på präst än på konfident. Uppfattningen var att läraren kunde befrågas i andliga spörsmål. Ordet ”jag” var kanske sällsynt, det har jag ingen riktig pejl på. Något stöter mig när Modéus II går i ego-spinn, det kan inte förnekas. Det säger kanske mer om min svarta själ än om hans? Men vad ger ni mig för detta?: ”Jag har hittills gett mitt liv åt kampen för att många ska uppleva kyrkan som ett ställe där allt det där ryms. En plats för nyfikenhet och upptäckarglädje, för svindel och motstånd. Jag kommer att ge resten av livet åt att ta fighten för att kyrkan ska vara ett rum för mänskliga erfarenheter, bortom etiketter och våra binära försök att låsa fast i ett antingen eller.
Och jag vill att erfarenheten av att längta efter att någon förbarmar sig ska få betraktas som tro. Inte antydan till tro, inte ett trosembryo, utan tro. Bara det där att ropa ut sitt kyrie i världens novembermörker, så högt att tårarna kommer, och att just då, till musik, ord eller stillhet, känna att någon håller om mig.” Så långt Modéus II, Plusset på Östrabo. Till er som vill förstå: Han är från Jönköping.
Men låt oss analysera vad ”tro” är. För Modéus II är längtan ”tro”. Det kan man säga kanske för längtan efter dop är också dop och längtan efter nattvard också nattvard, så sägs till de döende och om de avdöda. Att tron är en rykande veke är också klart för den som umgåtts med Frälsaren, rykande och veke – men tro! För ett Pluss skulle kanske allt likväl inte vara så enkelt som en förnimmelse av helighet? Vi försöker väl förstå vad fides qua och vad fides quae är. Fides qua, själva trosakten, detta att jag tror, och fides quae, trons innehåll, i sin obegriplighet något begripligt. Folk har ju fattat! Den kristna tron är också en intellektuell storhet i gemenskap också med medeltidens goda teologer, en Albertus Magnus (min favorit), en Thomas av Aquino, en Martin Luther för att nämna några av grabbarna. Det finns kvinnor också! Jag har varit präst i Två Systarsr församling väl att betänka.
Vad ska Modéus II göra nu? ”Jag kommer att ge resten av livet åt att ta fighten för att kyrkan ska vara ett rum för mänskliga erfarenheter, bortom etiketter och våra binära försök att låsa fast i ett antingen eller.” Nu häpnar varje av kvinna född kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* för nu blir det andra tider, omvända tider. Men vad ska Modéus II göra för att ge detta rum till de under decennier bespottade, bespottade därför att de inte övertygats i en teologisk sakfråga, den om ämbetet, som avgjorts politiskt? Lätt blir det nog inte. Men fight är det alltså fråga om.
Då fortsatte jag kika på den facebooksida Modéus II har och där dök dr Kerstin Wimmer upp apropå uppmaningen till förståelse, som 38 skribenter fått ur sig. https://www.dagen.se/debatt/2024/11/27/38-kristna-ledare-vi-maste-mota-varandra-med-storre-respekt/?fbclid=IwY2xjawG9Q5RleHRuA2FlbQIxMQABHW0WTr87EUD4_DYOb_XzfBC2kQTLpaDpFB7-at1EatCB1qQjammCRcH5Kw_aem_phXO-WoLrkLZB5VGEVy7vA
Jag behöver inte vara så tagen av denna deras storslagna insats, men säger föga om de vackra tankarna. Wimmer gav klara besked: ”att ”förenas” med trostraditioner som förnekar hbtq och kvinnors begränsning mm är för mig inte alls intressant!
Jag ’förenas’ hellre med ”vanligt folk” som vill något annat!”
Nu vet jag inte om jag fattat vad det är att ”förneka hbtq och kvinnor begränsning” – men om jag gissar fritt betyder det nog en sådan som jag – inte tillhör kategorin ”vanligt folk”. Man får dock inte vara intellektuellt nogräknad i det svenskkyrkliga längre. Det är en sektmentatitet att lägga märke til i uttalandetl. Wimmer håller sig med en förening. Några av oss andra menar att Kyrkan är något annat, en storhet där vi inte väljer vilka andra som får vara med utan där vi är förenade med allsköns folk. Ska Wimmer ställa upp och hjälpa Sankte Per vid himmelens port och sorteringen inför den eviga gemenskapen? Då är det klart var jag ska hamna, det är då ett som är säkert och alltså klart deklarerat i ett inlägg på Facebook.
Jag förmodar att biskop Anders Nygren får göra mig sällskap dit jag ska. Han var ju oförsynt nog att ge ord åt den erfarenhet som Wimmer nu ger oss: det är sektbeteende, det hon håller på med. Och så blir det rätt självklart på gnostikers och svärmandars spår. Jag borde vara nöjd eftersom jag fattat! Är det några fler som fattar att Wimmer sorterar bort er och gör biskop Nygren och mig sällskap? Jag är för övrigt rätt klar över att dr Wimmer är noga med sopsoteringen redan här och nu. En fråga sönderfaller i två. ”Vanligt folk” är Schopenhauers glosa – finns verkligen ”vanligt folk” eller är det vanliga at de är ovanliga hela bunten? I dr Wimmers värld: vilka är de och vad annat vill de? Tro mig, på denna tudelade fråga kommer inget svar att ges. Det hindrar inte att vi tänker efter inför en svart-vit sekt-mentalitet. Det reformerta förnekar sig aldrig. Calvin tänder bålen!
Det blir bara att ta fram Ernst Troletsch och repetera vad han skriver i Die Soziallehren der christlichen Kirchen und Gruppen, (Gesammalte Schriften 1 bd, Tübingen 1912). Kyrkan är inkluderande, sekten är exkluderande. Det är sådant inkluderande församlingspräster hållit och håller på med dagligdags. Det finns en given tro att dela med trons folk i alla tider och i vår tid en kallelse att bygga församlingar som lockar nya människor in i sammanhanget. Då gäller om trostraditioner att pröva anadarna. Drar det mot storkrig, och ni minns att det var Jan Myrdals besked för rätt många år sedan att det kriget är på gång, då krävs det förnyat allvar både i salighetssaken och i missionsuppdraget. Tiden är kort och vår räddning är oss närmare nu än när vi kom till tro. (1 Kor 7:29 och Rm 13:11)
