Ibland saknar jag domprosten Carl Strandberg. Jag hade unnat honom att se det yttersta beviset på att våra farhågor år 1982 om det s k kyrkomötet nu besannas. Han hade gillat att ogilla, om man säger så. Alltså kastar vi oss över ett kvalificerat uppblåst stolleprov, antaget av 251 välbetalda ledamöter, som i sin totalitet framstår som imbecilla. Vill ni kolla att jag citerar rätt så finns dokumentet att läsa, men jag citerar dessvärre alldeles rätt och kommenterar än mer korrekt. https://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/svenska-kyrkan-i-det-offentliga-rummet
”Så vill Svenska kyrkan påverka samhället
Svenska kyrkans kyrkomöte har antagit ett uttalande om kyrkans roll i det offentliga rummet. I sex punkter sätter kyrkomötet riktningen för en kyrka som är en tydlig och aktiv aktör i civilsamhället.”
Mötesordföranden inledde med att tala om bygd och bygdegård, för detta bondeförbundska sammanhang skulle hon tydligen ha nytta av dokumentet, om jag förstod anförandet rätt. Det finns på nätet. Jag hänvisar inte! Om ni frågar mig, så är församlingens gudstjänstfirande det tydligaste exemplet på vad Kyrkan gör som aktiv aktör, dvs det som ingen annan gör. Och tydlig blir den som tar sig till söndagens högmässa i de tusentals kyrkor vi hållits med för gudstjänst här i landet. Det var ur denna händelse vi fick ansvarstagande i bygden med inte bara sexmän och kyrkstämmor utan så mycket annat. Helgelse inte minst. Nå vi går vidare i texten.
1. Svenska kyrkans engagemang i det offentliga rummet utgör en väsentlig del av kyrkans sändning till världen (mission) för skapelsens helande. Kyrkans närvaro i det offentliga rummet syftar till att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas.
Vad betyder ”väsentlig” i sammanhanget med ”det offentliga rummet”? Vad sa Jesus om det offentliga rummet (Jh 18:36), om kung Herodes (Lk 13:32) t ex? Och vad sa S:t Paulus? (Apg 26:25-29) Hur var det nu med apostlarna i det offentliga rummet? (Apg 4:1-20) De sa vad sant är – om Jesus! Då hamnade de i arresten, det säger en del…
Den lilla omständigheten att lagsökningsområdet ”socknen” blev territoriet för den kristna församlingen med klock-klang över nejden för att kalla till gudstjänst och helga tiden, kanske är en beaktansvärd insats av/för Kyrkans påverkan på samhället?
2. Svenska kyrkan har ett ansvar att verka för ett öppet, inkluderande och rättvist offentligt rum för alla och bidra till det demokratiska samhällets upprätthållande och utveckling.
Det brukar heta ”alla” men det är inte just alla, dvs samtliga, som avses utan ”alla som tänker som den härskande klassen”. Inkluderande är de exklusivas språk för att säga ungefär detsamma – men med kyrkopolitisk pregnans. Testet är förstås kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn* och behandlingen av dem. Här gällde att marginalisera för att eliminera, aldrig argumentera för att 1958 års riksdagsbeslut skulle kunna vara av Guds gode Ande ingivet. Mig lurar ni inte! Fagra ord och löftesbrott är själva dekokten ni anrättat.
3. Svenska kyrkan konstaterar att trossamfund och civilsamhällesorganisationer spelar en nyckelroll för ett öppet och rättvist samhälle.
Det kan ni hoppas på. Jag har sett Henrik Jönssons granskning av tillrättalagd agendajournalistik. Ärkeplussets och Modehusets beslut att inte vara kvar på X framstår i all sin ynklighet. De tänker som journalisterna och säga vad man vill om hållningen, men apostolisk är den inte. https://www.youtube.com/watch?v=KyvX0YOQBtE
4. Svenska kyrkans rum ska präglas av rättvisa, inkludering, upprättelse och öppenhet. Detta innefattar både utrymme för öppna och respektfulla samtal, men också fysiska rum som ger trygghet och skydd.
Nyckelordet är ”respektfulla”. Att ”respekt” inte betyder att ”titta en gång till” (som ordet egentligen betyder) utan att hålla käft inför varje dumhet och i största allmänhet passa sig, inser vi. Öppna samtal hanteras genom maktfullkomlig aggressiv tystnad och drakoniska åtgärder. Minns Antjes rop i korridorerna på dåvarande Antjeborg: ”Han måste stoppas” och så satt kyrkostyrelsen och filade på formuleringar, som skulle inskränka yttrandefrihet utan att detta skulle märkas. En, en enda, grundlagsmedveten socialdemokrat höll emot.
5. Svenska kyrkan bidrar till det offentliga rummet genom att sätta fokus på alla människors lika värde och värdighet, rättvisa och delaktighet. Delaktighet förutsätter möjlighet till utbildning och folkbildning. De demokratiska fri- och rättigheterna är centrala utgångspunkter i strävan efter fred och rättvisa.
Ord, ord, ord. Men hur sätter ”Svenska kyrkan” fokus på alla människors lika värde och värdighet? Konkret!
6. Svenska kyrkans deltagande i det offentliga rummet ska präglas av mod och klarsynthet, tålamod och uthållighet, samt solidaritet och egenmakt. Det ska bland annat innefatta:
analys av samhällsutmaningar utifrån ett delaktighetsperspektiv
främjande av tillitsfulla relationer
utmanande av orättvisor
upptäckande av hoppets tecken
förbättrade livsvillkor för och tillsammans med människor i utsatthet
Detta sista tycks inte genomarbetat, tiden eller hjärnkapaciteten räckte väl inte, men så mycket kan jag se av hela pratigheten att inte ett ord, inte ett enda, sägs om Jesus, världens Frälsare. Det var ändå evangeliet om honom som vände perspektiven i det romerska imperiet och skapade tilltro och handling. Efter en exemplifiering ser vi sammanfattningen av vad de kristna är i Brevet till Diognetos: ”Kort sagt, vad själen är i kroppen, det är de kristna i värden.” (aa 6) Detta räckte på sin tid för att påverka samhället! Rättfärdighetens tid är nu, menar författaren (aa 9). Det är också martyrernas tid (aa 8) och naturligtvis ”de struntviktiga filosofernas” tid med ”bedragares bländverk och lögn” (aa 8) Jag påminner om att Brevet till Diognetos återfinns i boken De apostolska fäderna. En levande kyrka håller sina samband klara för att inte bli sin samtids fånge. Fornkyrkan är en friskare samtalspart än många andra och den friska källan finns i de profetiska och apostoliska vittnesbörden. Respekt är att se efter en gång till – för att i trons stora gemenskap få se mer, djupare, mer insiktsfullt och naturligtvis sannare.
Alternativet? Det är att lämna en plats som Ärkeplusset i sin finhet inte vill vara på. X blir ”i sig radikaliserad och radikaliserande. Då är det inte platsen för mig att vara på.” Att ordet radikal kommer från latinets radix, som betyder rot, hade för apostlar och kyrkofäder varit ett gott argument att vara med både för att de var just radikala och radikaliserande. Om inte, hade vi dyrkat Oden, Tor och Freja samt Balder med samma självklarhet som romarna glatt sig över Jupiter, Apollon, Venus, Mars, Dionysos, Asklepios, Romulus och Remus samt Mithras! Hade vi varit mer grekiska i vårt tänkande hade vi satsat på Zeus, Afrodite, Apollon, Ares, Artemis, Athena, Demeter och Dionysos. Det var då för väl att några kom till oss och var radikaliserade och radikaliserande!
Nå, inte ett ont ord om Modéus I och hans lillebrorsa Modéus II. De är från Jönköping, det hörs på lätet och framgår av vad de får ur sig. Däremot skulle jag vilja höra vad ledamöter av det s k kyrkomötet frimodigt har att säga om den antagna texten. Reserverade ni er? Tog ni på er den otacksamma uppgiften att fungera som stupiditetsavslöjare? https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/arkebiskopen-lamnar-x
Att Göran Skytte fungerade så, tänker jag över när jag i veckan som gick fick höra att han dött. Mitt dramatiska minne av Göran är när han kastades in i polisbussen sedan polisrytteriet satts in på Kiliansgatan i Lund år 1968. Då och där var Modéuspojkarna inte med, inte heller KG eller Antje, nämns bara i förbigående. Nå, inte heller domprosten Strandberg om ni undrar. Förresten var inte Göran ”djupt religiös” som det skrivits om honom. Han var kristen. Modéus II talar till den avdöda Karin Lindegård och tackar henne. Men hon är ju död!!! Vi andra, vi kloka, vi visa, vi tackar Gud för Karin! Hon var biskop Sven Lindegårds bättre hälft. Nåja, Sven var jämförelsevis inte så usel heller. Och nu har vi några att jämföra med! Karin var glad att Sven slapp uppleva den svenkkyrkliga verklighet som nu är. Sa hon.