Jag tyckte vi hade det nog med ärkebiskopsavträdet i England, men icke! I storformat visar Malmö samma mönster som gällt för de små församlingarna i Svenska kyrkan, de som lagts samman för att få en bättre struktur, som också ska vara billlgare. Det kyrkovalsystem vi har, förser oss med mångsidig inkompetens, det är det enda jag kan säga. Ska vi se bakåt, kanske det hela handlar om att vi levt på övertid i ett gammalt statskyrkosystem, som var en babylonisk fångenskap i snygga kedjor. Ser vi framåt gäller frågan om själva tiden. Håller den i stort på att ta slut? Hur eller hur är vi faktiskt en dag närmare den sista dagen än vi var i går. Detta bekymrar de reformerta på ett annat sätt än det bekymrar lutheraner – för de bekymrar sig egentligen inte. De fortsätter med vanligheterna och planterar äppelträd. Det är så den gör, som har vidare perspektiv. Till dessa vidare perspektiv hör också att vi tittar mer noga på de samtida händelserna. Som här: https://www.thetimes.com/article/11666595-27ed-45b0-953d-891754141a1d?shareToken=83873163a1dcbdd785f621649439703c
Det är inte så muntert i Church of England. Han som skriver har inte gett upp sin kristna tro, han har bara fått nog av Church of England. Han är inte ensam. Men ska vi kyrkoalienerade låta de anpassliga få ta över och sumpa den tro som en gång för alla anförtrotts de heliga av detta enkla skäl? Det tycker inte jag.
Jag är inte utan medlidande med dem i det engelska eländet. Ska jag köpa Colemans senap mest för att uttrycka någon sympati med den kv*nnl*g* pr*st*n Sue Coleman, som fått avgå lika snöpligt som hon fick lämna som generaldirektör för Royal Mail? Eller för att uttrycka sympati för maken Coleman, som ombetts pausa sitt frivilligengagemang. Om han ombetts pausa sitt omfattande ekonomiska understöd har jag inte fått kläm på. Jag vill minnas att Colemans senap är senapspulver, som jag själv ska blanda ut. Det kanske är en lämplig syssla för att skingra tankarna på kyrkligt sönderfall och därmed sammanhängande kulturskymning? Ärkeplusset i York säger att inga fler biskopar behöver avgå. Hur vet han det? I den tidiga Kyrkan var det just biskoparna som först av alla fick bestiga martyrbålet. Nämns här endast i förbigående. Men sönderfallet är inte en blixt från klar himmel. Tecknen har varit tydliga. Vi som är med i Forward in Faith har snackat om saken. Länge! Fungerande kyrkoliv byggs inte efter Welbys koncept. Kyrkan är något annat än allt annat!
Malmö så. Pastoratet måste låna till de anställdas löner. Kyrkorådets ordförande heter Helén Persson. Hon förklarar hur krisen uppstått: ”– Det har bara blivit så.” Ni kan få frågorna och svaren så som Torsdagsdepressionen redovisar dem: ”Du som ordförande hade ingen insikt i det tidigare?
– Nej.
Hur kommer det sig?
– Det har bara blivit så.
Har du efterfrågat någon typ av likviditetsrapport?
– Ja.
Och vad har du fått för svar när du efterfrågat dessa?
– Det här är så chockartat så det är svårt att ha kommentar till det.”
https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/malmo-pastorat-tar-checkkredit-att-kunna-betala-ut-decemberloner
Så här långt kan jag nog tycka synd om Helén. Men hon får ett par frågor till och då störs mitt känsloliv av rent intellektuella/politiska skäl. Torsdagsdepressionen hade fått uppgifter om att ekonomichefen på grund av den uppkomna situationen har fått sluta på fredagen och undrade: Kan du bekräfta att detta stämmer?
– Jag har inga kommentarer på detta.
Har det inletts några fackliga förhandlingar med ekonomichefen?
– Inga kommentarer.”
Ska verkligen de få som är kvar som medlemmar i Svenska kyrkan Malmö (det heter väl numera så?) inte kunna få andra besked om vad som hänt och händer och besked om ordförandens egna ansvar. Det luktar!
Jag kollar en fb-vän. Han förklarar:
”En medlemsavtappning bär en stor del av ansvaret för ebben i kassan. Till en del handlar den avtappningen om en förändrad sammansättning av stadens befolkning. Till en annan del om försämrad ekonomi för många hushåll. Avgiften till kyrkan kan sparas in och då särskilt efter de ständiga kampanjerna i media om hur mycket det går att spara på ett utträde. Det är klart att det lockar om man ingen reell kontaktyta med SvK har. En person med hög inkomst har också en hög avgift. Det är rimligt, men får konsekvenser.”
Jag tror inte att jag är illasinnad om jag söker en totalförklaring: det handlar om det inre livet. Ett svagt kyrkoliv, kyrko-politiker (mer politiker av mediokert slag än ”kyrko”), som inte i egentlig mening alltså vet vad firman tillverkar och därför kör fram en ny produktlinje, som mot löner och förmåner hanteras av anställda genom fritt valt arbete eller inget arbete alls. En förtroendevald från Malmö, som sitter i det s k kyrkomötet, firar gudstjänst regelbundet, berättade hon. Julbön varje jul. För den delen tror jag också att vi ser det klassiska danska förhållandet mellan prästlönen och kyrkogångssiffrorna. Ju sämre kyrkogångssiffror, desto högre prästlöner. Jag har mött kyrkliga präster som påpekat att de varit på prästsamling i Malmö med omnejd och uppfattat sig vara de enda som stod för klassisk kristen tro. Dessa enda var 2 eller 3 fick jag för mig och efter Herrens löfte var han i så fall mitt ibland dem. Vilken förklaring har ni till att det gått som det gått? Och värst utifrån Church of England-perspektivet: Plusset i Lund har fattat detta, men kan ingenting göra och har tydligen föga att säga.
Nu tar det tid att vända skutan, men det handlar inte om något mindre. Malmö är det slagkraftiga beviset på att de grandiosa organisationsförändringarna, som innebär att vi inte längre har en församlingspräststruktur i botten (”en präst – ett altare”) och ett folk att betjäna kring/vid detta altare. Vi har en kommandostruktur uppifrån, precis detta som låtit den engelska kyrkan haverera. Svenska kyrkan Malmö – inte församlingsnamnet och så är det bra med det utan varumärket Svenska kyrkan med lokalt nedslag. Prästen har blivit lönearbetare (jag tjatar temat, men inte särskilt mycket längre, för ni vet) och lönearbetare gör till skillnad från präster vad de beordras att göra eller vad de tycker om att göra eller låtsas utföra – men inget mer. Det är skillnad på att jobba för lön och att ha ett kall. Den som har ett kall jobbar inte, men får väldigt mycket mer gjort än den som bara jobbar. Citera mig gärna!
Ska vi lära oss av engelsmännen att ställa kyrkoledningen till svars? Då är den pågående Malmökatastrofen (”Malmö-naqban”) värd att analysera med frågan vad Plussen i Lund under många år sett och vetat, men också frågan vad kyrkoherdarna gjort. Prosten Börje Engström (1923-2022) kanske började något han inte ville och inte kunde se konsekvenserna av? Och sedan… Blev det kyrkliga illusioner i ställer för verkligt kyrkligt inifrån- och utiifrånstyrt liv? Inifrån, från de djupa källflödena. Utifrån med lyhördhet för vad Anden säger församlingarna, också de skånska. (Upp 2:7) Ordet till biskopar och präster är ett: Gör räkenskap för din förvaltning! (Lk 16:2) Har vi skapat sådana strukturer att kyrkolivet fullständigt självklart ödeläggs och vi är dömda att hantera något som faller sönder steg för steg, först på landet och sedan i de större sammanhangen och sist storstilat som i Malmö? Vad säger prosten Albert Lysander (1875-1956) nu? Han håller väl tyst. Eller?
Vägval får sina konsekvenser. Det gäller vägar lika väl som järnvägar. Väljer man väg och växlar man spår leder det till något man kanske inte fattade eller ens ville vid vägvalet och växlandet. Det gäller alltid. Det fanns alternativ. Jag tror mig ha skrivit om detta tidigare i mitt liv. Och jag har varit med på två Sydfrontsövningar (1982 och 1989) där vi kämpade tappert, men där utvärderingarna sa att det fanns många brister. Jag vet. Jag var med. Grundregeln har jag lärt av Chefen för ett infanteriregemente, Kungl. Kronobergs regemente, I 11): ”Allt som kan gå fel, går fel vid sämsta tänkbara tillfälle.”
