ABC betyder Archbishop of Canterbury, ärkebiskop av Canterbury. Nu vore det inte England om det inte skulle vara annorlunda. Det är det. Ärkebiskopen finns egentligen i Lambeth Palace, som ligger i London och inte ute på bystan. Nu ska ABC Justin Welby väck, det har han efter viss tvekan meddelat. Datum vet vi inte. När flyttlasset går vet vi inte heller – vi vet bara att Justin Welby är körd.
Anklagelsen är smått dunkel. Ärkeplusset i Canterbury visste antagligen att advokaten John Smyth höll på med olämpligheter av sexuell natur på de sommarläger som Rev Eric Nash ordnade. Och då smög sig ormen Smyth in i paradiset. Hur många visste detta? Welby? ”Antagligen” hette det eller möjligtvis ”rimligtvis” var slutsatsen som drogs i den rejäla rapporten om 250 sidor eller så: The Makin Report. Jag har inte orkat mig igenom den, bara läst lite här och där. Men kanske visste Welby inte, heter det också. Spelar kvitta. Trappan städas uppifrån!
Att det hela i sak påminner om statsrådet Nils Quensel på 1950-talet kan vi i synd och värld förfarna tro oss se. Statsminister Tage Erlander med flera nåddes av rykten, men ingen gjorde något förrän Vilhelm Moberg började jaga. Och då var det homosexualitet och de homosexuella rakt av som gällde. Pastor Keijne vid Stadsmissionen, som mötte utslagna ynglingar m fl, slog larm. Det var inte populärt. Är mönstret egentligen kyrkligt, det finns sådant vi inte ens ska nämna ibland oss – och då gör vi inte det?
Justin Welby hade kanske så goda medarbetare att de dåliga nyheterna hölls ifrån honom. Jag vet inte. Men advokaten Smythe, som dog 2018 efter att ha piskat minst 115 barn och unga, fick alltså utrynme för sin särskilda lusta.
Om ni frågar mig, men varför skulle ni, tror jag att ärkebiskopen inte var särskilt intresserad av att gräva i det hela och att detta gällde för hans närmaste krets. Det brukar gå så till på de klerikala höjderna. ”Det man inte lägger sig i, behöver man inte dra sig ur”, är en vanlig mänsklig hållning när problem varsnas. Det betyder inte att det inte kan skvallras – men detta personintresse är artskilt från ansvartagande och ansvarsutkrävande.
När det sattes ihop ett upprop för att få bort Welby fick det snabbt 5000 underskrifter, bland dem Rt Rev Helen-Ann Hartley som inte bara gäller som biskop i Newcastle utan sitter i överhuset, som ”Lord Spiritual”. Jag fick en förnimmelse att jag inte ska tycka om henne. Hon är av lågkyrklig typ med rötter i det skotska presbyterianska kyrkan, alltså samma andliga tradiiton som Antjes reformerta. Det gällde för den kyrkliga trovärdighetens skull att röja. Vi kan inte föra fram kritik om vi inte gör upp med det som finns hos oss, var hennes enkla hållning. ”Bort med!” är grundhållning i det reformerta. Tacka Calvin för det.
Det kommer nog mera. Det finns en lista med åtminstone 30 namn på präster som vetat något om John Smythe och hans aktiviteter redan år 2017. Canon Andrew Cornes, som jag inte känner, var alls inte överraskad över att Smythe visat homossexullal tendenser men, som heter det i The Makin Report, han trodde att detta saken togs om hand: ”he thought the matter was being dealt with.” Jag behöver inte kommentera detta mera, jag tror ni vet hur jag tänker. Nu ställs avgångskrav från offer som i rapporten läst att dessa biskopar visste vad Smythe anklagades för. Uppställd på till schavottenär biskopen av Lincoln, Stephen Conway, biskopen med ansvar för ” Episcopal Ministry at the Anglican Communion Office”, Rev Dr Jo Bailey Wells I London samt the Rev Sue Colman, associate minister at St Leonard’s church, Oakley. Riktigt vad pastor Sue gjort eller inte gjort har jag svårt att förstå, men, för att säga det på fattbar engelska: ”Now the shit really hits the fan”. På ärans och hjältarna språk betyder det att skiten hamnat i fläkten.
Jag sa för många år sedan till engelsmän, som häpnade över hur det gick till i Svenska kyrkan, att de skulle få det än värre. Processerna skulle gå fortare för dem än för oss. Det strukturella är detsamma. Min nyfunna väl Madeline Grant beskriver saken i The Daily Telegraph den 13 nov 2024. Madde, som vi i vänkretsen kallar henne, är klok som en uggla. Welbys avgång får inte vara slutet på en process utan början på något nytt, dvs en omprövning av de kyrkliga strategierna. Hon ser nämligen två kyrkor i systemet. Den ena byggs uppifrån från kanslier med stora system, den andra nerifrån, från de gudstjänstfirande församlingarna. Högt uppe finns inte bara Welby, som är publikt synlig. Där finns också en skuggliknande direktör, en generalsekreterare, William Nye. Från denna höga nivå uppfattas kyrkbänksfolket och församlingsprästerna som problem, inte som tillgångar. Kyrkoherde Hyde har uppsikt över vad kyrkoherde Jekyll gör, heter det med en rolig referens till boken av Robert Louis Stevensons bok Dr Jekyll och mr Hyde (Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde). Märk att Madde gjort Hyde till boss… Madde kan när hon är på det humöret.
Welby rekommenderade Paula Vennells till Londons biskopsstol- Hon är en brittisk före detta affärskvinna som var verkställande direktör för Post Office Limited från 2012 till 2019. Hon är också vigd anglikansk präst, men slutade med sina prästerliga uppgifter 2021. Madde menar, att Welby ville bygga en kyrkostruktur affärsmässigt. Själv hade han ju en bakgrund i oljeindstrin. Vi får i England ett kyrkosystem där en liten grupp sitter i sin egen bubbla. Detta är den sakliga innebörden av New Public Management, kan jag tro. Fråga mig – för jag har sett detta i Sverige också. Welby och Vennels hörde till samma över-kast, den som misstror folket på marken. Hierarkin mot församlingarna. £ 100 miljoner skulle satsas eftersom Church of England hade en historisk skuld relaterad till slavhandel. Detta gick före församlingarnas behov att underhålla lokaler, kyrkor, församlingshem och hålla sig med präster.
Nu är engelska kyrkan nära sammanbrottet, menar Madde. Vad bör göras? ”Revolution”, skulle jag sammanfatta hennes förslag. Avgörande är att lyssna på dem som finns på marken. Bara så kan kyrkan vända tillbaka till folket i England för att betjäna detta folk, älska det och leda det till Gud. Behovet att vända kyrkan uppochner, skaka försiktigt och se vad som händer är en förmuftig hållning. Tänk om detta kunde bli resultet av Smythes perversioner och kyrkosystemets bevisade oförmåga – främst uttryckt genom sedvanlig klerikal tystnad? ”God works in mysterious ways”.
Man måste inte vara homofob för att tänka lite vidare. Men i detta läge tror jag det skulle hjälpa! Jag har ju hört vad biskopar i Sverige sagt: ”Hur gör dom egentligen” och ”Jag tycker närmast det verkar snuskigt”. Men då var det 1970-tal. Det mesta hänger ihop på något sätt. Frågan är bara hur. Kan vi fråga det, har vi också svaret inom räckhåll Detta gäller vetenskapsteoretiskt i vart fall.
Torsdagsdepressionen skickar mycket folk till religionskongressen i Uppsala och kyrkosystemet flög på min och andras bekostnad handläggare till Baku. Kan bara resultera i kompetent avslöjande kritisk journalistik. Vad annars Vad annat?