Antje har icke aktat för rov att förklara att Donald Trump – mot, förmodar jag all rimlighet – vann presidentvalet. ”Toxisk manlighet” förklarade Antje. Jag blev brydd. Hur kan hon veta det? Och, med C.S. Lewis privatlärare Kirkpatrick: ”Stopp! Vad menar du med begreppen?” Nå, jag har kommit på en metod för att avgöra vilka biskopar som i egentlig mening är folkliga. Frågan är pinsamt enkel, men avslöjande: ”Hördu Pluss, har du varit i Ullared och umgåtts med folk eller inte?” Kan ni tänka er Antje och Heinz på GK:s i Ullared? Jag förmodar att det är just i Ullared de beklagansvärda ska återfinnas, dvs vi som handlar på GK:s i Ullared. På väg till Ullared handlar vi också – som en kompletterande klassmarkör, dvs som ett tecken på hur fina vi vill vara (bli!) – på Greens i Värnamo.
Detta sagt odlar jag min fromhet. Modéus I kommer mig till hjälp på X (fd Twitter):
”Gud, vi ber för det amerikanska folket, om utsträckta händer i den tid som nu kommer. I en tid av oro ber vi om sammanhållning i världen. I de stora och hårda ordens miljö ber vi om eftertanke och förmåga till besinning. Ge vishet att främja frihet, medkänsla och hopp, och hjälp oss alla att söka fred och samförstånd, även när vi inte är överens.
Vi ber om en värld där våra barn kan se framtiden an med tillförsikt och tillit.”
Det var fint förstås. Gud tycks ha hört Ärkeplussets bön när Trump blev vald.Men var är Jesus – ber vi inte till Fadern genom Sonen i Anden längre? Är det inte tack vare Jesus, som är människa som vi vågar träda fram inför Fadern trots vårt klena förstånd och våra bristande insikter? Och varför ska vi besvära om sammanhållning i världen, den är ju som den är. Inga ord efter mg. Jag – förstående inte till natur men omskapad (omskakad?) genom nåden – säger jag ett: Ärkeplusset och hans lillebrorsa är från Jönköping! Skam den som tänker illa därom. Men det får sina konsekvenser för vårt intellektuella liv.
Jag noterar att Ärkeplusset inte nämnde Ryssland, Iran, Kina eller Nordkorea. Är det inte dessa ondskans axelmakter vi är emot? Och varför bad han inte för Orban och Europa nu när Budapest ihop med Washington i och för Europa kan bli vad den ungerska stormakten en gång var? De svenska intellektuella begränsningarna gör att vi nog inte förstår vad som nu sker. Betalar vi priset för den kortsiktiga modernitet som gjorde Sverige världsbäst i alla grenar och som stod för FRAMSTEGET, dvs det steg där alla andra skulle följa oss när kristendomen ställdes på avskrivning och hela vårt rotsystem blev obegripligt. Det är efterkrigstiden jag talar om och namninsamlingen för kristendomsämnets bevranade i skolan (2.2 miljioner underskrifter) när det begav sig. Men ämnet for alla världens väg och religionsblindhet blev vårt öde. Vi har få, väldigt få, journalister som har pejl på vårt lands historiska spiritualitet, den medvetenhet om andlighet som ersatts av ren och skär ytlighet. Då kan de inte förstå vad de ser med sina ögon. Jesus sa något om den saken också. (Mt 13:13-14) Repetera för övrigt gärna Mt 6:65-8.
Ärkeplussets ord föll inte alla i smaken. Kolla giftigheterna själva! https://x.com/BiskopMartin/status/1854058361290932526
När det kommer till Antje blir jag lite hätsk. ”Hätsk” uttrycker inte ”hat och hot” (Antjes favoritglosa när hon inte reservationslöst beundras), men väl en distanserad hållning. Jag har ju som första person i detta land harangerat en gammal hillbillydam, Bonnie Blanton Vance, hon som sköt en ko-tjuv i benet. Är det inte för oss kyrkligt förnyade feminister ett efterföljansvärt exempel på temat ”ingen förspilld kvinnokraft”? Självfallet hade hon röstat på Trump och Vance i valet. Det får mig inte att tala om ”toxisk kvinnlighet” – varför skulle det? Torsdagsdepressionens insats la Antje ut på X, stolt och glad uppenbarligen: ”- Vi lever i tider som har stora utmaningar som rör klimat, konflikter, migration, ekonomi och AI. Så det finns anledning till oro, säger hon.
Hon beskriver en global utveckling där mänskliga rättigheter undergrävs, och där våld förhärligas av en toxisk manlighet på frammarsch.
Det är en kombination av rasism och misogyni som nu syns i politiken.”
Vad allt vet inte Antje! När andra förklarar valresultatet i handfasta termer – ekonomi – har Antje en dogmatisk förklaring. Jag uppskattar föga de dogmatiska kristna, så mycket vågar jag trycka ut. Antje är ett lysande exempel på den dogmatism jag misstror. Dogmat ska avslöja Verkligheten, inte maskera den med några älsklingsmantra. På sin tid var Antje Ärkepluss… Kritiken mot handboksarbetet avfärdades. De som hade invändningar var ”babblande dvärgar”. Där fick docenten Pahlmblad i Lund något att tänka på! Och när Antje inte var nöjd med en intervju i Upsala Nya Tidning skulle chefredaktören skicka reportern till Ärkebiskopsgården på nytt – och han gjorde det!!! Jag slutar här. I kunnen icke nu bära mer! Fast när Antje finner anledning till oro, säger Jesus något annat. (Upp 1:17-18) Vem i hela världen kan man lita på? Jag vet! Det vet Plusset i Lund också. Det har han sagt till de pensionerade prästerna, det så kallade ”emeritaget”.
Jag tittar mig omkring. I Torsdagsdepressionen finns en annons om en ledig kantorstjänst på norra Öland. Den lockande texten: ”Välkommen till Sveriges mest solsäkra plats!” Men varför torgföra en tjänst med stöd av ”den norske sol” som lyser världen över. Det var ju så den norska damen sa, när hon kom till Israel och förundrad såg just den norska solen också där. I går eftermiddag lyste samma sol över mig och jag undrar om hösten egentligen kommit hit. Men skulle detta vara ett argument för att söka en kantorstjänst? Orgeln är ju i kyrkan och körövningarna antingen i kyrkan eller församlingshemmet. Borde det inte vara något annat än solen som kunde locka? Ska jag torgföra tjänsten med argumentet att det i pastoratet alltid är solsken, lust och lek? Nå, Norrahammar är inte så mycket bättre: ”Brinner du för at skapa stämning och musik i kyrkan?” Åtta musikertjänster ligger ute för ansökan, tycks det. Två av dem mer kvalificerade, dvs organisttjänst, en specialare; musikpedagog.
Jag får alltid skäll eftersom jag kallar Torsdagsdepressionen för ”Torsdagsdepressionen”. Blir ni andra verkligen upprymda av att inse hur läget alltmer kärvar till sig – och då lät jag bli att ta upp frågan om prästtjänster. Det var en frestelse jag stolt kunde hantera, även om den var svår. ”Söker du jobb som präst?” Karl Marx och Friedrich Engels gläder sig självfallet när prästens ämbete blir lönearbete, ”jobb”, och den sökande ska gilla landbygden nära Göteborg, helst ta vara på möjligheten att bo i prästgård samt möjligheten att odla i växthus. I Helsingborg (jag kunde inte hejda mig!) söker man en präst ”med djup tro”. Djup? Jag tänker inte för ögonblicket fördjupa mig i detta, men medge att vi borde läsa fler annonser för att förstå Svenska kyrkans utsatta läge.
”Nya på jobbet” heter det på marxistiskt vis i en särskild ruta i Torsdagsdepressionen. Aspelands pastorat har tydligen förts till Växjö stift och det behöver jag inte ha några särskild synpunkter på även om jag som barn nog tillhört Aspelands kontrakt. Sannolikt är det dock Linköpings stift som avses och bara en idog felfinnare skulle uppskatta att Torsdagsdepressionen hamnat snett i kyrkogeografin. Inte jag! Av elva nya på jobbet är nio kvinnor. Det har alltså blivit just så som biskopen PO Ahrén sa att det inte skulle bli. Nu börjar det bli intressant, dvs det våras för kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn*! Vi kan använda Torsdagsdepressionen för att motverka kyrkodepressionen. Ont ska med ont fördrivas. Och vi får ju rätt i våra bsitra analyser. Ska vi inte glädjas då?
Jag kan utan omsvep besvara den frågan. ”Nej!” Bara en veritabel fähund kan glädja sig över Svenska kyrkans förnedring. Henns stora kallelse är en annan än den vi nu ser förverkligas. Gör motstånd min själ! Aux barricades! Till barrikaderna!
Jag diskuterade fråga med biskopen. Söndagen som stundar infaller ju inte så ofta. Senast 24/25 e. Tref. inföll var 2018, dessförinnan 2013 och 2008 (då som 25 e. Tref.) Nästa gång infaller den 2029. Missar jag den av högst begripliga skäl, och det gör jag, blir det till att vänta. Kyrkosystemet månar inte om min sakramentala säkerhet, det är då ett som är säkert.