John Brownsell var kyrkoherde i All Saints Notting Hill, London, och ständigt den omtänksamme värden i prästgården. Han var tillsammans med sr Gerd de viktiga för att få till en svensk förbindelse med SSC. Societas Sanctae Crucis, som är en bönegemenskap för anglkikanska och alltså också några svenska präster. De som varit på Christens Gård i Slågarp har i omgångar mött fr John där också. Barnbarnet Hugo och jag hade en inbjudan att besöka honom i pensionärsvistet. Nu blir det inte så. I kväll slutade fr John sina dagar i god kristen ordningen, försedd med den färdkost, viaticum, som en kristen under lyckliga omständigheter kan få.
John Brownsell var något så väsentligt som en nyckelperson, dvs en som öppnar för andra. Han öppnade för insikter om anglikansk spriritualitet men också till ekumeniska insikter. Ingen ekumenik fungerar utan sådana lokala kontakter. Här på norra Öland talas det fortfarande om den samling vi hade i London för många år sedan, när kyrkvärdar fick möta detta kyrkoliv och få nya insikter.
Informationer om det kyrkliga förfallet kunde vi utbyta. På mitt okänsliga sätt sa jag, att det kommer att bli värre i Church of England än det är i Sverige för hos er går det snabbare utför. Jag står fast vid den bedömningen, inte minst som jag ser biskopen Norman Banks gör bedömningen, att Svenska kyrkan bara är ett par steg före Church of England. (New Directions, September 2024, s 21)
Att vara kyrkoherde i Notting Hill blev förstås lite mer efter att filmen Notting Hill spelats in (1999). Den är lika brittisk som romantisk och som komedi. Julia Roberts och Hugh Grant hade huvudrollerna. Jag tror jag ska se om den som en hedersbevisning till John, som egentligen inte gillade filmen. Han tyckte det blev svårt för stadsdelen med all nyfiken uppmärksamhet.
Borde jag inte skriva några rader om sr Gerd också, ännu en nyckelperson och kanske den avgörande? Utan sr Gerd hade John Brownsell inte varit vår vän, det kan många av oss intyga.
I kväll saknar jag honom. 40 år av bekantskap som blev vänskap ska inte föraktas. Han inkarnerade vad en anglikansk präst av bästa slag är, from och läsande/lärande i mödan som församlingspräst och ekumen därtill.
RIP
