Det gick att välja att beglutta den stora ceremonin i Uppsala domkyrka eller att se The Last Night of the Proms i Play. Angel Blue, som tror på Gud och tror att hon har sina gåvor och att hon fått dem av Gud, vilket jag också tror, tycktes vara ett bättre val än att se det tidigare Plusset från Härnösand göra sina märkliga korstecken. Jag såg ett som tedde sig som en brädgård. Men inga ord efter mig. Jag odlar mitt främlingsskap inför grandezzan, den som illustrerar torftigheten i församlingsliv och osäkerhet om hur det sk ”Läget” ska hanteras genom att bli rikskyrklig grandezza just.
Självfallet borde jag inte klaga. Atlaskvoten för norra Öland är 1.60, för Växjö stift 0.72 och för Svenska kyrkan 0.43. I Växjö stift kommer Rydaholm bäst ut. Med en atlaskvot på 1.98. Atlaskvoten mäter, som ni måhända inte riktigt minns, vilket medlemsengagemang som byggts upp över tid och som alltså finns att förvalta. Menoetestalet är Atlas-kvoten i relation till hur personalintensivt enhetens arbete är. Ju lägre värde, dessto svagare medlemsengagemang. Norra Öland redovisar siffran 355, Rydaholm 565. Växjö stift kommer upp i 167 och Svenska kyrkan totalt i 112. Har vi problem eller har vi problem?
Det är förstås rapporten Pyspunka jag tittat i https://www.svenskakyrkan.se/filer/1729437/Rapport-2023-pyspunka-fjärde-hjulet-20231101–3-.pdf Andra stift får väl ringa kyrkoherden i Moheda Erik Keijser och fråga vidare hur man mäter allt detta.
Nu är jag bekymrad. Socialdemokraten Mikael Damberg har avslöjat att kyrkoherdar inte längre hör till kategorin ”vanligt folk”. Den som tjänar 64 000 i månaden hör nämligen inte till ”vanligt folk”. Detta är kanske än mer förödande än Atlastal och Menoeteskvot. Hur ska Svenska kyrkan trovärdigt kunna fullgöra sin kallelse om kyrkoherdar inte längre är vanligt folk? Och när de uppenbart inte längre är det – vad är de då? Varsnar ni ett problem?
Jag tänkte att jag ändå skulle stimulera min ecklesiastiska alienation genom att titta en stund till på händelserna i Uppsala domkyrka. Då hoppade katten Leo upp på tangentbordet och avslutade min seans. Jag funderade på om Anden ville säga mig något, men tänkte att jag gör ett nytt försök. Då kom jag tillbaka och hörde Modéus I hävda att det ”på apostolsik vis” vigts. Nu visste jag att apostlarna inte vigde kv*nnl*g* b*sk*p*r. Junia/s var ”väl känd bland apostlarna”, det är något annat och ideologisk läsning av text ska undvikas – i sanningens intresse. Nåja, det kan räcka med att den ideologiska avsikten avslöjas. När jag för länge sedan tog upp den knepiga formuleringen ”på apostoliskt vis” hade Ärkepluss KG mest ett generat leende att svara mig med. Det var, förstod vi båda, en passlig formulering – inget annat. I Uppsala skulle menigheten hälsa med jubel och applåder. Nya Plusset i Härnösand vinkade till menigheten och tro inte annat än att jag unnar de applåderade och bejublade denna tillfälliga – inte spontana men välregisserade –glädje. Det kommer tider, när kyrkohaveriet inte längre kan bemästras med besvärjelser. De är förresten redan här. Hur ska en biskop kunna undvika att möta kyrkoherdar och i stället träffa vanligt folk? Det går bara inte.
Bland alla Plussare fanns det en lång räkel, tänkte jag. Jag såg honom som Linné såg Gud på ryggen och jag hde ju inte följt föreställningen särskilt noga. Då slog frågan till: Vad betyder egentligen ordet ”räkel”? Jag kollade på nätet: ”lång och mager ynglingr” Värre blev det när jag forskade vidare i ordbok från 1870. Betydelse: Oduglig karl, tölp.
Synonymer anges också: lymmel, bängel, slyngel, snyffel, gök, krabat, kältring, murvel, slok, slusk, hundsvott, rackare, bov, skurk, niding, kanalje, skälm, skalk, luver, lurifax, klippare, dansmästare, siker, spjuver, filur, galgfågel.
Det var, trots allt, oförskämt att år 1870 tänka så illa om Mogren. Yngling är han inte heller. Tankefriheten kan leda oss långt, det är då uppenbart. Bra alltså att det finns möjligheter att kolla begrepp och tankar, det är, skulle somliga säga, ett demokratiskt grundvärde. Jag har nu bestämt mig för att inte tänka ”en lång räkel” när jag ser Plusset i Västerås. Räkna mig det till godo. Räkna mig också till godo att ni nu fått en hel uppsättning okvädningsord från år 1870 att använda när så behövs.
Nu är jag illa ute, för jag tror att det bedrevs narrspel. Bibel och bekännelse! Talet om att Plussen skulle vara biskopar i den världsvida kyrkan kan vi ta med en nypa salt. De stora kyrkorna tror ju alls inte detta, de uppfattar att vi talar om Plussare i en sekt, luthersk dessutom. Men frågan löd väl: ”Vill du stå fast i kyrkans tro, försvara den och tillse att Guds ord blir rent och klart förkunnat, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse, och att sakramenten blir rätt förvaltade?” ”jodå”, skulle svaret kunna uttydas som. Är oss givet i Den Heliga Skrift kan väl bara betyda att det finns informationsbärande stoff just där? Då är det faktiskt lite märkligt hur lite Plussarna utlägger detta ord. De talar om annat. Jag kan bara i min fåvitsko tänka att detta beror på att jag avhört ett narrspel. Ingen tänker nog längre att vi gör som gamla mor och vänder bibelblad samt följer Skriften rad för rad. Vad säger Skriften, den heliga!, om samkönat äktenskap, aborter och kv*nnl*g* pr*st*r? Om vi frågar, kanske vi ska fösas undan med argumentet att vi leker semiter i det 21:a århundradet? Lika illa om vi skulle få för oss att ställa alla våra frågor om denna tid och vad Själafienden verkligen håller på med. Jag menar, det borde väl Plussarna ha mer pejl på än en gammal uttjänst präst? Drar det mot krig och klimatkatastrof om Kamala Harris blir president medan en Donald Trump kan hålla sådana besvärligheter ifrån oss? I Sverige finns ett svar på den frågan. I USA ett annat! Kan de svenska Plussarna ge besked i denna andliga, inte politiska, fråga? Vad ska vi annars ha Plussare till om de inte fattar mer än vi och hur ska de då kunna vara våra herdar och se till att vi levereras till Fadershuset när det blir så dags? Hur kom de förresten på att 1958 års riksdagsbeslut var precis vad Gud ville? Hur argumenterade då Gud rent teologiskt och på vilket sätt skiljer sig denna argumentation från biskop Giertz’, domprosten Danells och domprosten Johanssons? Det kanske Plussarna i Göteborgs, Växjö och Linköpings stift kan lägga ut?
Plusset i Strängnäs gjorde en formidabel föreställning, en stor skådespelare har sannerligen injte gått förlorad i honom. https://www.facebook.com/svenskakyrkan/videos/949693293856589 Han kunde följa manus för att nå Generation Z. Alice Andreasson och Johanna Stenius har självfallet all heder av att de kunnat föreskirva vad en biskop ska göra, vara, verka och vilja. Plussarna är då för roliga, trevliga och allt glatt ni vill. Bilden av Ny-Plusset i Härnösand som vinkar så glatt till publiken bevarar jag i mitt oroliga hjärta, som inte riktigt får frid när det besinnar vilken liten klick Plussarna ändå är och hur lite Guds goda Ande tycks ha att säga till om vid biskopsval. Genomgående är biskopsval tillfällen när analysfrågorna om stift och kyrklighet alls inte ställs. Då blir det som det blir. Den härskande klassen är väldigt, väldigt liten. Och bibliskt sett står kolossen på lerfötter. (Dan 2:339 Det borde bekymra.
