Förvirring och förtjusning är två urmänskliga hållningar, hoppas jag. I vart fall återfinns hållningarna i mitt svarta själsliv, det är då ett som är säkert. Förvirring är förstås det tillstånd jag försätts i när jag ska styras till förtjusning.
Jag kollar tablåerna för Bilderburken och ser att jag underhålls till döds. Figurer och figuranter hoppar, sjunger, åbäkar sig i tanke att jag ska roas. Jag vämjes. Det värsta är att detta inte beror på min iråkade ålder utan på politiska eller filosofiska funderingar. Jag undrar vad är det som inte uppmärksammas, eftersom tv-tiden måste användas till allt det här andra. Så har jag tänkt länge, när jag observerat att nyhetsflödet avtar när det blir helg i vårt land. Då tycks allt som händer i världen ha förpassats till avdelningen för icke-händelser bara för att det är veckoslut i Sverige, gamla kristna högtider som firas som något annat och semester. Det måste, har jag tänkt, vara mycket viktigt i världen som händer utan att jag får veta det. Min lilla tanke är att det beror på att vakten lämnat sin post – eller tagits till fånga. Det är sådant jag har egen erfarenhet av från en KA-spärrbataljon. När larmet gick att vaktposten var borta, blev det ett liv och ett kiv och han som larmat kände sig som en hjälte. Eftersom både posten och BatC (utläses ”bataljonschefen”) tagits till fånga, kan ni förstå grunderna för myrstacksbeteende: förvirring. Vår unge hjälte bevittnade allt (Jh 21:24).
Men nu? Jag har förstått att den där Trump ska vi inte hålla på. Det kan jag tycka, som läst en tjock bok om mannen, men det har väl inte alla gjort? Kamala Harris har ett sätt att skratta som kan väcka döda till liv, det har jag också fattat. Men jag ser att Trump inte bara utsatts för ett påstått attentat, som i statstelevisionen väl gick som ”attentatsförsök” (varifrån får de allt?) utan CNN har klippt i en intervju så att det ska verka som om Trump och Musk är för kärnvapen – när de egentligen talade om kärnkraft. Det hade jag inte fått klart för mig om vi inte haft sociala medier. I ett klipp såg jag Kamala Harris stiga ur sitt plan i Detroit och mötas av jublande människomassor på plattan. Sedan upplystes jag om att allt var fejk. Ingen var där. Mängden människor var inlagd av AI. Därefter fick jag besked att ingenting var fejk. 15 000 människor hade väntat på Kamala Harris på flygplatsen. De hade varit i en hangar. Så hur var det egentligen? Slutsatsen är förstås att jag måste hantera nyheterna på det gamla sättet, det som jag gör den 1 april. Allt kan vara bluff. Sanningen ligger i betraktarens öga och den konstgjorda bilden kan lika väl föreställa en folktom platta som en överfylld. Allt går att göra för att förse mig med lämplig information utan att jag ska fatta vad som händer och vad jag bibringas att tro, tycka, tänka..
För egen del är jag inte så intresserad av ett val där jag inte har rösträtt. Det är fullt tänkbart att presidentvalet i US-Amerika får konsekvenser för mig och mitt liv, men tills vidare kan det knappast angå mig av det enkla skälet att jag alltså inte har rösträtt i det valet. Andra fattar beslut som jag får leva (eller dö) med. Jag har sett den långa tv-serien House of Cards och är beredd att tro allt som beskrivs i den. Det är nog mer informativt att se House of Cards än att följa svenska journalister, som ska bevaka valet, om man säger så. Bevaka och bevaka. Den nya journalistiken är som bekant att man sticker en mick under näsan på folk och frågar vad de ”känner”. Man behöver verkligen inte vara en erfaren själasörjare för att förstå, att det svar vi kommer att få bara blir förutsägbart dumt. Jag beklagar att jag får DDR-vibbar när det kommer till nyhetsförmedling, statstelevision eller inte. Någon försöker styra min perception (det heter så!) och detta styrande är i grund och botten rent Djävulskap. Märk mina ord: andlighet och andliga insikter är på allvar – också politiskt allvar. Världen går förstås all världens väg, vart skulle den annars gå? Med god hjälp får vi väl öva vår urskiljningsförmåga.
Torsdagsdepressionens ledarskribent Fanny Willman hjälper oss. Eller inte. https://www.kyrkanstidning.se/ledare/med-honom-blir-religionens-roll-i-valet-storre
”[T]rots gubbiga identitetsmarkörer och landsbygdsrotade patos är Tim Walz politiskt sett mycket progressiv… Minnesotas invånare har under Walz styre sett honom införa gratis skolluncher, skattelättnader för låginkomsttagare, betald föräldraledighet, utökat abortskydd, insatser för hbtq-personer och flera åtgärder för att minska klimatskadliga utsläpp.”
Intressant begrepp ”gubbig”, Finns det en kvinnlig beskrivning av motsvarande dignitet? ”Gummig” ”tantartad” eller ”kärringaktig” – ? Jag vet sannerligen inte.
”Walz beskriver sig som en pragmatisk politiker som kan konsten att kompromissa utan att kompromissa med sina värderingar. Enligt honom själv kommer förmågan från uppväxten och den kristna tron. Walz beskriver sig som varmt troende lutheran.” Den som beskriver sig själv som ”varmt trodde lutheran” är nog att betraktas som reformert, för gradantalet på tro passar bättre i Geneve än i Wittenberg, om man säger så.
Att Walz har sina rötter i Horred och därmed ska betraktas som genetisk västgöte. Detta noteras mest för att ledarskribenten inte visste det. Hon hjälper oss att förstå att ”som medlem i den liberalt sinnade Pilgrim Lutheran Church, en del av det Evangeliska lutherska kyrkosamfundet i USA (ECLA) tillika en systerkyrka till Svenska kyrkan i Lutherska världsförbundet, har Tim Walz gjort kristna värderingar aktuella i amerikansk politik på ett sätt som faktiskt kan gagna det polariserade samhällsklimatet.”
Så kommer en slags ledarskribentens trosbekännelse: ”Den som är kristen är inte kallad att försvara ett stelnat program av doktriner. Det kan verka så i USA när den kristna högern argumenterar för att inskränkt aborträtt eller diskriminering av hbtq-personer vore mål i sig av den enkla anledningen att frågorna betraktas som ”kristna”. Nej, kristen politik är att arbeta för ett samhälle där Guds allomfattande kärlek kan verka.” Puristen undrar självfallet om det finns samhällen där Guds allomfattande kärlek inte kan verka. Är den då allomfattande? Vad betyder förresten ”stelnat program av doktriner”? Lilla katekesen av dr Martin Luther?
Att Tim Walz är kristen på det progressiva sätt som inte förmår försvara mig, när jag försvarslös ligger i rondskålen, noterar jag. Nog finns det goda skäl att konstatera att barnamordsambitionen inte är styrd av kristna värderingar, eller är det något jag missförstått? ”Utökat abortskydd” gäller väl inte skyddet av mig och mina gelikar? Var står Walz i frågan om barmhärtighetsmord av schweizisk eller holländsk modell? Ska jag uppfatta mitt liv som hotat i båda ändar och detta med statlig välsignelse?
Nu slår ledarskribenten Fanny Willman fast att det ”behövs politiker som representerar en annan slags kristen tro”. Det verkar vara en rätt korkad/intelligensbefriad utsaga. Vad då ”annan slags kristen tro”? Berätta mera för att vi ska kunna fatta, att ledarskribenten Willman förstått något bättre än vi andra. För 1 495 kronor/år ska vi väl i Torsdagsdepressionen få klartexter att läsa? Vad gjorde förresten Walz när han krigade i Vietnam och vad tyckte och tycker vi om amerikanska pojkar från Mellanvästern som var ute i Vietnam. Krigsförbrytaren löjtnant Willim L. Calley dog nyligen, ärelös. Walz belönades med högre utbildning. Här finns en del att komplicera! Hur många gulingar har Walz dödat, driven av detta att han är en varmt troende lutheran och belönad med utbildningsmöjligheter?
Nu tycker ni att jag är hård mot Torsdagsdepressionen? ”You ain’t seen nothing yet”, skulle Walz nog hotfullt säga med mellanamerikansk accent. Yttrandefriheten värnar han nämligen inte i dessa tider när den ”missbrukas” och om denna frihet gäller att bruk är missbruk när det verkligen gäller. Walz är en pragmatisk politiker, så mycket har jag fattat. Och då är yttrandefriheten inte en grundläggande princip. För Walz alltså.
https://www.ncregister.com/commentaries/tim-walz-assault-on-free-speech? Är det förbryterskt att säga att det politiska livet i US-Amerika påminner om det politiska livet i det sönderfallande Romarriket?
Jag har efter visst detektivarbete fått tag på och läst in mig på avkragningsdomen i det stift Torsdagsdepressionen av diskretionsskäl inte ville avslöja. Gå försiktigt på övergångsställena, så att ni inte missar sländan på måndag.