Sådan är jag inte!

Det är snudd på naturlag att någon lokaltidning, kanske med påhak, från riksmedia, hittar en kyrklig skandal i rötmånaden. Viby i Strängnäs stift illustrerar och illustrerar mycket, kan man säga. Ulrika Björklund gick inte med på att församlingen skulle anställa någon som inte viger samkönade. ”Det går inte”, var hennes så bestämda mening att hon 1. Lämnade kyrkorådet för Ulrika Björklund kan inte engagera sig i en församling som inte står för alla människors lika värde. ”Det här har med människosyn att göra.” Jag har läst Nerikes Elände 8 augusti, som ni förstår. Själva saken handlar givetvis om vad Ulrika Björklund förstår och inte förstått. Hon kom på att hon inte kunde välja att tillhöra en annan församling för kyrkoavgiften skulle likväl gå till Viby. Alltså lämnade hon Svenska kyrkan. https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/ledamot-gick-ur-kyrkan-efter-att-kyrkoradet-anstallt-prast-som-inte-viger-samkonade?

Vi kanske skulle bena upp problemet? Poängen, när den enkönade vigseln infördes, var att ingen präst skulle behöva viga. Matematiskt (inte min grej, men i alla fall) skulle det inte bli några problem – eftersom antalet sådana vigslar skulle vara litet. Juridiskt var saken också klar. Ingen präst har vigselplikt (längre! När den fanns ,var det alltför enkelt att sätta åt samvetsbestämda präster, hovrättspresidenten Kjellin löste problemet). När Modéus I talar om att biskoparna har målbilden att alla präster ska viga och några plussare rensar bland prästkandidater för att komma åt problemet innan det blivit ett problem, fattar vi. Men det tar sin lilla tid och, säga vad man vill – tid är just det som Djävulen inte har. Nu är det ett slagord att saken skulle gälla ”människosyn”. Saken gäller hur Kyrkan uppfattat det givna; skapelsen och äktenskapet. Ulrika Björklund blir totalitär på samma sätt som de goda i Tredje Riket, DDR och Sovjetunionen blev totalitära, styrda av passande slagord, som gjorde rent hus med kloka invändningar och därmed rent hus, ren kyrka, med utrensning av olämpliga människor. Ulrika Björklund vet att församlingen ”inte går Guds väg” – i varje fall inte ”i mina ögon”, som hon säger. Då fattar vi att hennes uppfattning grundar sig på intryck hon har fått. Inte på eftertanke. Jag säger inget om det.

Tänk om en sådan ögonstyrd person drömmer mardröm om att kriget kommit till Sverige – blir då konsekvensen att dagen efter emigrera till ett säkrare land? Kanske. Men hållningen kan mer uppfattas vara den i Svenska kyrkan gängse, alltså inte ta upp det problemområde som oppositionen, de refraktära, anger, utan hitta på vad de menar och därför, bara därför, diskutera helt andra frågor än frågan om det av Herren själv inrättade prästämbetet. Bara som ett exempel, Helge!

Till uppbyggelse finns en hyllning till Svenska kyrkan. Som nästan alla hyllningar är den kritiklös, falsk, förljugen och döljer det rådande eländet. Här ser ni den ”högkyrklighet” som springer till utklädningslådan och lär sig manéren. https://www.youtube.com/watch?v=M_mR0Mu23yU Jag är inte högkyrklig. Jag är kyrkligt förnyad. Jag är inte heller Mälardalskyrklig utan formad sydsvenskt och då innefattas i den min kyrklighet det gammalkyrkligt redliga. Varför ska vi hållas med en ”högkyrklighet” som är mer hög än kyrklig? Vad innehåller den där rökelsen egentligen? Vad går dom på? J

Jag ska inte låtsas häpen – för det vore att posera. Jag fattar att det måste bli så här när verkligheten blir alltför plågsam. Alternativet är annars hårt arbete att stå denna ”verklighet” emot och riskera att smutsas ner av det hantverket. Skönandar går aldrig den vägen. De blir så högkyrkliga som saken framställs i filmen. 3 minuter och 42 sekunder skapar klarhet. Tro inte att jag inte förstår. När verklighetens ”Svenska kyrkan” inte stämmer med vad hon skulle vara, får det redigeras fram en drömd kyrka, en där det faktiskt inte är lokalförsamlingen som firar en alldeles vanlig söndag. För i verkligheten ser det annorlunda ut. Är det då konstigt att man längtar bort nångång?

I det gamla omstörtande bladet Svensk Pastoraltidskrift, SPT, menar redaktören att alla kristna måste läsa vad Modéus I får ur sig i sommarintervjun i Dagen. Det har jag redan gjort och redovisat min läsning i dagsländan den 12 juli, Lite läsglädje om Den mjuka staten, Ärkepluss säger så fina saker, är det långa budskapets korta mening i SPT. ”Stolta frimodiga ärkebiskopsord” är vad SPT:s redaktör tar till sig och sommarsamtalet är ”väl värt att läsas av varje präst och alla kristna”. Jag tyckte inte riktigt detta. Samme redaktör skriver att ”Modéus har rätt när han säger att Svenska kyrkan inte är en mumlande kyrka” – och likväl påstår samme redaktör i samma artikel att det har mumlats. Hur då? Tricket är enkelt. Bekännelsen är klar, men ”i predikningar och förkunnelse, i konfirmationsundervisningen och under prästutbildningens sista år” har det mumlats. Välan. Men bekännelsen är ordet som hörs, inte bara dokumenten. Detta är elementär teologi! Vi kyrkligt förnyade förvånas ofint nog över hur ointelligent redaktörens framställning blir. Detta omdöme ska inte uppfattas som kritik, bara som ren sakinformation om vår iråkade förvåning.

Modéus I hade aldrig prästvigt många av oss om det skulle varit aktuellt. I kyrkolivet har det dock visat sig vara autentiska prästkallelser vi drog runt med, det är problemet! Undanglidandet när vi klargör att vi fattat oss vara oönskade och våra kallelser underkända och undrar varför vi då inte avsätts är att ”så gör vi inte”. Det var mer borgerlighetens diskreta charm som visade sig så – även om dessa brackor understundom visste att låta radikala, fredsvänliga och klimatvänliga. Tvetalan borde inte gå att missa. Likväl gör SPT-redaktören detta. I allt tal om Jesus borde frågan ställas till Modéus I vem som instiftat det heliga prästämbetet, i vilket syfte och med vilka urvalskriterier. Minns då att för staten handlade saken om behörighetsregler för statlig tjänst. Alla andra frågor var underordnade denna. Till exempel frågan om Jesus! Mitt erbjudande att möta biskopsmötet till en uppgörelse om ämbetsfrågan och dess konsekvenser med ena handen bakbunden, står fast. Drängslagsmål vid dansbanan kan vara förebild, detta lika väl som en Clint Eastwood-rulle. Kom an!

Plussarna är inte pålästa i frågan. De har konsekvent undvikit komplexiteterna. Förr i världen gjorde jag ett undantag för + Ragnar Persenius, som hört till samma akademiska seminarium i Lund som jag – men han är ju inte med i mötet längre. Det kommer dock aldrig att bli en sådan holmgång. Alltså kan jag låta hur kaxig som helst. Men uppställningen 14 mot 1 är inte så dum. Den gör det möjligt att vända de 14 emot varandra på ett underhållande sätt. Den sak de inte enkelt kan försvara är det som biskopsmötets bibelkommission sammanfattande skrev om reformen: ”Så bör det inte gå till när en ordning ändras, som har hävd ända från urkristendomen och stöds av auktoritativa ord i NT.” (Bibelsyn och bibelbruk, Lund 1970, s 130) Ska vi då bara låtsas som att det regnar? ”Lägg på ett par korn rökelse till och så in i dimman!”, som vi säger.

Den nya högkyrkligheten låter förresten som lektor PP Waldenström (Missionsförbundet ni minns!) när det i ett predikoutkast undras om vi är slavar under synden, som köpts fria och om det är en skuld som måste betalas och om det är Sonen som då måste betala skulden ”vilket skulle betyda att Gud betalar till sig själv. Märkligt!” (SPT nr 14-15, s 38) När en fromsint gammal prost läste detta, ringde han och sa. att han var ”förbannad”. Jag höll emot och menade att han var ”uppbragt”, men han stod på sig!!! Han är evangelisk på det gamla vanliga katolska sättet, den gamle prosten.

Det var inte bättre förr, men det är värre nu. Det kan man tycka är ”märkligt”. Å andra sidan är det väl ungefär här som överallt annars. Jag lyssnar på eller begluttar nyhetssändningar och inser att frågan som återkommande maler i mig är frågan om det som sagts är sant eller tillrättalagt för att jag ska få veta just så lite och så vinklat som någon vill att jag ska få veta. För att lugna mina franska nerver brukar jag följa Henrik Jönsson. Nu senast var det vindkraften. Är vind-el svind-el? Man undrar. https://www.youtube.com/watch?v=3ydpZoADsKA