Hebréerbrevets författare talar om ett förbund, men den sanning som slås fast är mer allmängiltig. Den gäller personligt också, det fattar jag. Men här är också ett viktigt perspektiv på denna jord och värld: ”Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna.” (Hbr 8:13) Det kommer en tid för en bättre ordning (Hbr 9:10). Det goda skall komma (Hbr 9:11). Att vi lever i en förkrigstid har varit känt länge, för förkrigstid har väl all tid egentligen varit. Vi lever i en krigstid, och det märkliga är att denna omständighet trots allt bekymrar oss så lite. Också denna oheliga bekymmerslöshet är värd att notera – ihop med allt annat, som vi programmeras att bekymra oss över. Klimatet inte minst. Och de gröna satsningarna. Det har blivit varmt på Svalbard. Eller varmare.
Mig bekymrar det att just denna värme skrev professor Bengt Lidforss om redan för 120 år sedan (eller drygt det). Är det inte så enkelt att 1. De flesta inte har läst professor Lidforss och 2. Därför inte har några referenspunkter och kan därför inte förstå varför det blir varmare och att Lidforss alls inte tillskrev denna vår värme just människoskapad kolsyra. I stället ska vi hållas med ”vackra planer på grön omställning obönhörligen trillar ner som räkningar i enskildas knän tillslut”. Detta senare citat har jag hämtat från Svenska Dagbladets ledarskribent red Lydia Wålsten.
Sedan tycks det mig som om de gröna satsningarna mer är ljusblå. Ljusblå dunster alltså. Enkelt bondfångeri eller Ebberöds bank i storformat. Hur blir det om allt detta grönskande vissnar och blir till mull? Det är tankar vi ska hållas ifrån, har jag fått för mig – men tankarna släpper mig inte även om jag gör mitt bästa för att de inte ska få bygga bo i mitt hår. Är det pensionspengar som satsas i sammanhanget och vem står då på vår sida mot siffernissar och entusiasters. Entusiastiskt siffernisseri finns det skäl at vara vaksam inför. Särskilt om allt låter för bra för att vara sant.
Jag läser hur Sveriges Television bevakar klimatet och vad man inte vill uppmärksamma. Det är då jag fattar varför Klimatupplysningen inte hålls fram i bilderburken. Läs, lyssna!:
”Att ge en grupp med en avvikande åsikt lika stort utrymme som den grupp som har vetenskapen på sin sida brukar kallas för ”falsk balans”. Skulle SVT låta individer som är skeptiska mot att det finns en klimatkris bemöta exempelvis IPCC riskerar det få de två sidorna att framstå som jämbördiga, trots att det bara är den ena parten som har vetenskapen på sin sida.
Detta hindar inte att vi också bevakar och redogör för relevant och vetenskapligt underbyggd kritik mot klimatforskningen som för kunskapen framåt.”
Detta är förstås bullshit. Lika stort utrymme har ingen talat om – men ”plats för” kanske skulle visa grundläggande respekt för mig som tittare? Och vem bestämmer vad som är ”relevant och vetenskapligt underbyggd kritik”? Vetenskap är förstås att ställa tes mot antites och så nå fram till en syntes och att prövande ta vara också på hugskott . Hur tänker ni? Är ni tillfreds med att få ”relevant kunskap” utan att kunna granska för vem den är relevant? Och för alla miljarder statsmedierna får ihop, är det inte av värde att vi inte inte ska behandlas som småbarn, vetenskapligt sett? Tillfreds är jag nog inte med den nuvarande tingens ordning. Ska jag fatta den som ytterligare ett tecken på vad den mjuka staten ordnar åt mig?
Till freds var ordet. Till detta kommer kriget. Tretton har undertecknat ett upprop mot kärnvapen på svensk mark, elva kvinnor och två män; KG Hammar och Thage G. Peterson. Den mjuka statens värderingar slår till! Mjuka män ska dock inte kallas ”kvinnokarlar”, minns det! Peterson är – i likhet med Basilios den store, Gregorios av Nazianzos och Gregorios av Nyssa (Basse, Nasse och Nysse som Anders Gerdmar fick till det!) – ”Teolog”. Känns tryggt att veta att fd talmannen i Sveriges riksdag, Folkets Hus-direktören, IOGT-scouten, statsrådet mm platsar i sällskapet. Thage var den försvarsminister om vilken det på Högkvarteret den dag han utnämndes sades: ”Idag har Sverige drabbats av två katastrofer. Estonia har gått under och Thage G. Har blivit försvarsminister”. Det var bistert roligt på Valhallavägen. Och nu är han Teolog. Om vi inte just läst Hbr 8:13 hade Thage framstått som en framtidsman i sällskap med sådana Andens stormän vi målar på ikoner. Men låt oss inte förvirra oss. Det är kärnvapen som är kärnfrågan.
Att Sverige sedan tidigare haft kärnvapen på sitt territorium tycks bortglömt. U-137 var en i Gåsefjärden kärnvapenbestyckad sovjetisk ubåt. Budskapets korta mening är nu denna: En eventuellt fientlig kärnvapenmakt kommer inte att veta om vårt land blivit värdland för kärnvapenmissiler. ”Vid skarpt läge skulle denna kunna välja att ta det osäkra för det säkra, trycka på en knapp och utplåna landet Sverige och alla dess invånare.” Jag fick problem med att förstå vari säkerheten och osäkerheten består, men strunt i det. Landet Sverige och alla dess invånare är väck med en knapptryckning. För säkerhets skull!
Vad är det för eventuell fientlig stormakt vi talar om? Kina? Iran? Israel? Ryssland? Ett NATO-land som Sverige funderar förstås. Antagligen ska vi skrämmas av ryssen och ryssens knapp, den knapptryckning som kan utplåna landet Sverige och alla dess invånare. Men skulle Danmark och Norge liksom Finland och de baltiska staterna undgå detta öde? Tyskland? Storbritannien och Frankrike? Eller är det kört för hela civilisationen, som vi känner den? Då är scenariot ett helt annat än en bomb med en knapptryckning och ”hela landet Sverige och alla dess invånare” väck.
Jag, som övat kärnvapenanfall och radiak-sanerat mm mm, undrar hur förre försvarsministern uppfattat vad kärnvapen är och hur de fungerar strategiskt. Jag tror inte heller att så värst många av oss ser Sverige som en öppen anhängare av kärnvapen, som Erlander och grabbarna ett tag var. Däremot kan jag utan vidare räkna upp svenska militärer, som inte är förtjusta vid tanken på US-amerikansk närvaro på 17 baser i Sverige. Detta ökar inte risken för kärnvapenkrig, men kanske för krig och forsatta ryska krigsförberedelser i Sverige. Illa nog. Det gamla territorialförsvaret har utan debatt och insyn blivit något annat.
Vi kanske inte kan lita på den politiska klassens goda omdöme när det handlar om krig, klimat och ekonomi samt folkets välfärd. Då tycks Thage G. (född 1933) – så Teolog han är – inte så mycket klokare än ”prästmannen” Ulf Kristensson. Vem i hela världen kan man lita på? Det kanske inte är så mycket att bråka om. ”Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna.” Vad säger KG (född 1943) om detta? Thage är för kv*nnl*g* pr*st*r så pass att han vägrade medverka i en bok från Smålands författarsällskap, där en s k kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* skrivit ett bidrag. Thages bidrag kom med i boken. KG vägrade läsa domprosten PO Sjögrens pastoralteologiska böcker, eftersom domprosten var just kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Jag nämner saken för att markera en mentalitet som jag inte ens ser som intellektuell och återvänder sedan till Hebréerbrevet, kapitel 8 vers 13.
