”Denna bok skulle Du nog förstå”, skrev docenten vid Åbo Akademi, dr Christian Braw. Jag blev orolig. Vad handlade boken om? Knepiga matematiska problem? Modus irrealis i grekiskan? Jag läser Severin Solders grammatik om hur ”en icke uppfyllbar önskan” formuleras på grekiska. Ägnar sig Hartvig Wagner åt att förse mig med sådana matematiska eller språkliga problem? Eller var det helt enkelt detta, att danskar talar och skriver på danska som kunde te sig oförståeligt för mig? Vi som från 1 oktober 1967 /till 1975…/ druckit Tuborg Grøn med folkbildningsetikett på flaskhalsen (som satt upp och ner när man halsade…) och blivit allmänbildade vet att Perikles hade rätt med sitt ”hvergang”. Skulle jag ha svårt att förstå när vi dessutom lärt oss ”halvfjaerds” i folkskolan när vi skulle på skolresa till Köpenhamn? Ytterligare:
K.E.Løgstrups bok (1905-1981) Den etiske fordring (Gyldendal, syvende oplag, Køpenhavn 1966) tenterade jag i valda delar för professor Wingren. Skriver Wagner krångligare än Løgstrup? Det fanns ett kreativt sätt att reda ut saken; beställa boken från Forlaget Mellemgaard. Man kan köpa den i tryckt bokform och man kan köpa den digitalt. https://mellemgaard.dk/shop/49-kultur-historie-og-samfund/3955-60-aars-aandskamp/
Hartvig Wagner är inte helt hundra, men på god väg att bli. När han publicerar inlägg, föreläsningar och föredrag får vi läsa det dagsaktuella inställt i en konsekvent kyrklig tankelinje och som inlägg i en andlig kamp under 60 års tid. Något mindre handlar det inte om. Pastor Wagner vet vad han tror och med vilka han tror. Han vet, varför han omfattar denna tro också och detta just i konfliktsituationer. Han kan intellektuellt anständigt analysera och förklara varför – samt ställa de kritiska och precisa motfrågorna. Elegant blir det till exempel när han utmanar kyrkfolket: ”Det er derfor bydende nødvendigt, at kirkefolket i Danmark kaldes til at besinde sig på den dobbelte fare for enten at ende som en Kristusløs kirke eller med en kirkeløs Kristus,” En Kristuslös kyrka eller en kyrklös Kristus är en snärtig mening att bevara! Och kyrkfolket har sitt ansvar att det inte ska sluta så, det är lika viktigt!
Uppgiften är given: ”Den opgave påtager Kirkelig Samling sig. Der er en rest, som ikke må dø. Af denne rest afhænger folkekirkens fremtid som Guds kirke i vort danske folk.” Man förstår Hartvig Wagner, som i glas och ram har Kaj Munks välbekanta ord: ”Aldrig, aldrig, aldrig spørge, om det nytter, bare, om det er sandt.” (aa s 9). Jag behöver inte påminna om faran för folk som resonerar så. Kaj Munk sköts i ett dike vid Hørbylunde Bakke, 10 km väster om Silkeborg och är begravd på Vedersø kyrkogård. Vi talar nu Jyllands västkust. Klokt folk vallfärdar eftertänksamt dit och gör som Hartvig Wagner: påminner sig om hållningen dagligdags. Svenska Kyrklig samlings styrelse kanske skulle måna lite mer om Kyrklig samling i Danmark och varför bara Kyrklig samling? Alla kyrkliga! Vallfart?
Nu är inte alla danskar så gemytliga som bilden av dem, säger jag. Det finns bistra och buttra danskar också och i södra Sverige vet vi att just danskarna är arvfienden. Nog sagt om detta. Den danska folkekirke sätter dock en ära i sin ”rummelighed”, rymlighet alltså. ”Rimmelig och rummelig” är kyrkostrukturen för att folk ska kunna känna sig hemma i kyrkolivet sina olikheter till trots. Inte heller danska präster står vid kyrkporten och sorterar folk, kyrkklockorna kallar på alla. Men Hartvig Wagner markerar att ”rummeligheden [har] sine grænser. De sættes af sandheden, som først og sidst skal på dagsordenen. Og apostlene advarer flere gange med navns nævnelse mod sådanne personer, f.eks. smeden Aleksander (2 Tim 4, 14-15), og en mand ved navn Diotrefes nævnes i 3 Joh, 9-10.” Vi talar inte bara villolära utan också villoläror. ”Håll kättarbålen brinnande!” som det hette i Lund på min tid. Vi gick förbi dominikanernas konvent på väg till universitetet. Råbygatan kallades Via Preventiva et Catholica eftersom det fanns en sjukvårdsautomat (som det hette) på gatan och alltså dominikaner. Att dominikanerna handgripligen ledde kampen mot kätteriet är lite svårt att inse när man möter t ex Anders Piltz…
Men somligt är förstås bara något oviktigt i periferin? Tvärtom, säger Wagner. Centrum och periferi hör samman. ”Men med dette centrum forholder det sig som med centrum i geometrien, hvor et centrum uden en periferi ikke er et centrum, men det rene ingenting. Centrum og periferi er uadskillelige størrelser.” (aa s 99) Størrelse var ordet sa Bill. Stort var det, sa Bull. Jag uppfattar att vi borde tänka lite mer komplext om förhållandet mellan centrum och periferi i teologiska frågor.
Jag har letat efter citatet. GA Danell ställde frågan i Sverige och då blev en hoper präster mycket upprörda. De uppfattade bara ett tarvligt debattknep. Vi, som vet hur det gått och alltså sitter med facit i hand, kan notera att Wagners fråga från år 1972 fått sitt svar:
”Kan man se bort fra Herrens indstiftelse ved vielse af kvinder til præstetjeneste, hvad kan så f.eks. være till hinder for kirkelig vielse af homofile? Når Paulus’ overgivelse til ”alle de helliges menigheder” (1 Kor 14,34) af Herreordet om kvindens plads i den offentlige gudstjeneste ikke længere har betydning, med hvilken ret kan vi så bygge på hans øvrige belæringer f.eks. om dåben (Rom 6) eller nadveren (1 Kor 11,23ff) eller opstandelsen (1 Kor 15)?” (aa s 153)
Nu tror jag att exemplifieringarna kan räcka. Några av er kommer att skaffa er boken 60 års åndskamp i någon form, andra att besöka sockenbiblioteket och ange ISBN-nummer för att göra er märkvärdiga: ISBN 978-87-7608-860-6. Förlaget hittar ni enkelt: www.mellemgaard.dk Utgivningen har skett med stöd från Konvent for Kirke og Theologi. En mening ter sig kryptisk. ”Kopiering fra denne bog må kun finde sted på institutioner eller virksomheder, der har indgået aftale med Copydan Tekst & Node, og kun inden for de rammer, der er nævnt i aftalen.” Hur gör vi nu för att fler ska läsa boken med maningen ”denna bok skulle Du nog förstå”. Och vad gör vi med sådana präster som förstår bokens budskap mer än väl?
Nå, Hartvig Wagner har fattat, men ger sig inte över och ger sig inte iväg. Hans polemik och undervisning är i ordets exakta mening uppbygglig (Jfr Jer 1:10!)
Min undersökning om kyrkoherdars löner har äntligen lyckats. Jag ville ha pejl på en vanlig kyrkoherdelön och frågade sådana kyrkoherdar som framträtt i Torsdagsdepressionen. Vi skrev då den 2:e i mars månad Anno Domini 2024. Kyrkoherden i Bodarne pastorat Jan Wallgren var snabbast att svara. 63 840. Kils pastorat 63 400, Fryksände 70 500, Eda-Köla 50 000 – ej behörig kh-vik, beloppen kan inte jämföras, fick jag veta, Knista församling 61 590, Varabygdens församling 66 400, Norra Billing 67 500, Ekshärad 62 120, Hallsberg 62 500, Floda 66 000
Hällefors hade jag problem med. Jag upprepade vänligt min förfrågan, 7, 12, 16 och 2 mars samt senast den 17 maj och förnyade min fråga med begäran om besvärshänvisning den 25 juni. Då kom svar den 26 juni: 62 500.
Jag ställde i mitt stilla sinne egentligen två frågor jag sökte svar på: Är det lätt att få fram uppgifterna, helt öppna och med kyrkoordningskrav att förfrågan ska besvaras skyndsamt? Sisådär kan jag säga. Följdfrågan var förstås faktabaserad. Vad drar en kyrkoherde ihop i löneläget 2023? Jag har därefter försöka kolla vad t ex en gymnasierektor och en professor kan tjäna. 60 000 och 70 000. Kyrkoherdelöner i klass med kvalificerade tjänster i utbildningsväsendet. Av de undersökta kyrkoherdarna var bara en disputerad. Är kyrkoherdelönerna prestationsbaserade? Jag fick frågan när det handlade om kyrkoherdetjänsten i en stad, där siffrorna går ner men lönen upp. Jag har fått en del att tänka över. Men då är det faktiskt mer stimulerande att umgås med Hartvig Wagner och hans krönikor och precisa inlägg. Jag tror dock att jag vet hur förhållandet mellan kyrkoherdeprestation och kyrkostatistik förhåller sig. Ju högre lön, desto sämre siffror. Församlingspräster, som möter människor, tjänar sämre än kyrkoherdar. Dessa har dock ett enormt stort ansvar för papper och beslut på hög nivå. Vi hade behövt en Hartvig Wagner att under årtionden belysa sambandet, tror jag. Också här handlar det om centrum (kyrkoherdar) och periferi (församlingspräster och diakoner).
Skräckblandad förtjusning. Vad händer om lokalpressen så här i sommartider publicerar vad kyrkoherdar tjänar? Vi lever ju i en förkrigstid… Tänk om vi för säkerhets skull hellre betalar till krigsmakten än till kyrkoherdemakten? ”Aldrig, aldrig, aldrig spørge, om det nytter, bare, om det er sandt.”