Om biskopen och professorn Anders Nygren i Lund hade rätt i sin reservation i kyrkomötet 1958 borde det vara möjligt, att se tecken på att det blivit som han sa och detta helt logiskt och alldeles konsekvent. De som på förhand bestämt att biskop Nygren hade helt fel måste ägna sig åt förbiseenden, se bort från sådant som skulle kunna innebära stöd för biskopens dystra tänkande. De som på förhand bestämt sig för att biskop Nygren hade helt rätt, kan misstänkas koncentrera sig på varje svag antydan att det gått så illa att vi hamnat i gnostikers och svärmandsandars sällskap eftersom Svenska kyrkan för 66 år sedan växlades in på det spåret. Vi andra, de inte fullt så fördomsfulla, analyserar eftertänksamt allt vad som sker i Svenska kyrkan och undrar över vad som kan sättas på en enkel formel. Biskop Nygren var kanske inte helt väck i teologihistorien utan kände igen konflikterna på 300-talet (gnostiker) och 1500-talet (svärmandar)? Då kommer den avsatta Ellen Jakobsson oss till hjälp.
Stockholms domkapitel vill bli av med Ellen och detta på ett okomplicerat sätt: vad Ellen skrivit om Herrens Heliga Nattvard. Ellen köper inte domkapitlets gärningsbeskrivning. Hon påstås ha beskrivit nattvarden som ”något människoskapat”. Det resonemanget köper hon inte. Hon har i ett facebookinlägg ordagrant skrivit ”Långt innan Jesus instiftade nattvarden den där kvällen…” Ellen har uppfattat att domkapitlet inte velat tala om det gudomligt feminina. Det tror inte heller jag att domkapitlet ville. Kompetens inom ämnesområdet feminstteologi har knappast Stockholms domkapitel och förmåga att ställa sammanhangs- och sanningsfrågor om denna teologi inte heller. Kan ni? Vad är feministteologer ute efter och vad är behjärtansvärt i denna målsättning och var går gränsen mot kätteriet/villoläran? Hur många tänker i grund som Ellen just i Stockholms stift kan jag undra.
Sanningsfrågor är svåra, Utmönstringsfrågor enkla. Ta värnpliktsmönstringen som exempel. Kompanichefen tittar på den som vill vägra vapen, tar upp häftapparaten och säger ”detta är en k-pist. Ta k-pisten”. Ni har sett scenen i filmen Repmånad. Detta är den grundläggande principen när det handlar om utmönstringsfrågor. Sanningsfrågor är betydligt mer komplicerade. Da hanteras på medeltida akademiskt sätt sålunda:
A säger sitt. Då ska B säga vad A menar men med andra ord.
A ska därefter godkänna eller underkänna denna sin nu återgiva mening. Var detta vad A menar?
Först därefter kan debatten börja.
Naturligtvis är det invändningarna och komplikationerna som blir av intresse i detta läge. För oss blir det hela avslöjande eftersom detta är det vetenskapliga sättet att arbeta och då kan man inte enfaldigt påstå vad ”vetenskapen” säger – för den säger inget som står hugget i sten utan omprövar och omprövar, lägger fram nya forskningsresultat som kan ifrågasättas. Just detta, låt mig upprepa, just detta är vetenskap, sanningssökande! Teologi ägnar sig rimligtvis inte år något mindre eller mindre ansträngande.
En omständighet tillkommer. De som tänker efter ska inte på förhand avfärdas som idioter. De kan mycket väl vara sådana. Grekiskans ord idiotos betyder ”vanlig”, ”menig” och den vanliga meningen kan visa sig vara idiotisk. Ni förstår hur jag tänker. Vill jag försvara den vanliga meningen, samtidens självklarheter, behövs ett rejält intellektuellt arbete för det är alls inte enkelt att hantera de tankestrukturer som gäller som självklara – fast de kanske bygger på ett kollektivt missförstånd eller på vad ideologiproducenterna proppat i mig. Hur är det nu med klimatnödläget och hur kom det sig att livets gas koldioxid giftstämplas? Klimatnödläge är proklamerat i Kalmar kommun, inte i Nybro, Torsås, Mönsterås, Mörbylånga eller Borgholm. Verkar inte detta helt enkelt vara något idiotiskt? Min första tanke är att politiker i Kalmar trollar med truten och tror att ordmagi åstadkommer stora resultat för klimatet. En intellektuell av mitt slag ser alltså inte vett utan vanvett, inte verklighetssinne utan vansinne. Sådant kan ha sitt underhållningsvärde, men också vara rejält farligt. Om galningar får härja med andras pengar kan jag bli orolig, särskilt om det är mina. Detsamma gäller om galningar får härja med evangeliet. (Gal 6:1-9) Tänk om några med beslutsmakt i det kyrkliga och med tillgång till ämbete och predikstol förkunnar något annat än vad Guds Ord lär oss och om Kyrkan i god katolsk och evangelisk ordning bekänner?
Tillbaka till Ellen. Det ”gudomligt feminina” kanske blir en nödvändig konsekvens av att inte tänka Kyrka – eller Herrens moder Maria eller de två systrarna Marta och Maria? Gammalt vanligt evangeliskt, katolskt och ortodoxt tänk tycks mer konstruktivt än jagandet efter en tankestruktur som blir den egna konstruktionen? Jag är tryggare när jag får tänka ihop med andra och undslipper tvånget att få tänka med de i och av samtiden approberade. Blir inte ni? Detta kan bero på åldern. Inte min naturligtvis utan på världens ålder. Den blir knappast bättre med åren och vi lever i en mörk tid – omgivna av Lögnväsendet, som vi inte riktigt kan genomskåda. Jag är högst osäker på om jag de senaste åren hört någon präst förklara denna tid för mig. För ett antal år sedan var det som vi nu lever i. otänkbart Ett Sverige i NATO? Ett krig i Ukraina? Gaza-eländet? Migrationsströmmarna? Våra värderingar – och andras? Varningar för att Sverige håller på att bli ett fattigt land utan att fatta detta, tillväxten lägst i Europa och välståndet fortlöpande underminerat? Om Ukraina ska stöttas med ansenliga resurser för att utkämpa ett krig vi ska slippa, vad gör det med oss? Blir vi loja och likgiltiga? Är det då andlighet av annat slag än den Kyrkan stått för, som ska befria oss? Vem förvirrar mera än den gängse förvirringen för att jag ska kunna förstå?
Min renlärighetsiver är uppenbar, men alls inte sur. Felfinnandet är inte vad jag står för. Jag står för att sökandet efter Sanning och Sammanhang – och då dyker en del fel att sorter bort upp förstås. Antagligen är inte Eller Jakobsson och jag ett i tron. Det går att leva med. Men tänk om hon illustrerar det elände som biskop Nygren analyserade och att detta är den villolära som inte bara hon utan Svenska kyrkan hamnade i? Då får våra plussare en del att bita i. Och tänk om det förhåller sig så att villolära och ofattbar ondska i skön förening är den giftcocktail vi nu ska bestås?
Jag hanterar min iråkade dysterhet med att fira barnbarnet och studenten Alma. Hon vart
oppmålter (som det heter) i Barometern med sin BB-kompis Vera. Pigga brudar av deras slag har nog inte så mycket att hämta i talet om det gudomligt feminina, de lika lite som deras reflekterande morsor. Tror jag. Hoppas jag. Utgår jag ifrån. Jag kan nämligen inte bara skilja mellan kvinnor och män. Jag kan se att det finns kvinnor av mycket olika slag. Somliga umgås man gärna med, andra kan man stå ut med och återigen andra dränerar alla sammanhang de är i på kraft så de ska i görligaste mån undvikas. Jag vågar inte vara mer expressiv än så. Inte just nu i alla fall.
Men Anders Nygren var något på spåret! Jag blir alltmer övertygad. Hur går det för er?
