Nu festas det. Arvfienden Danmark firade som bekant sin nationaldag den 5 juni. Den dagen kan man med fördel fira och besinna hur litet Danmark blivit. Sverige firade också sin vaddetnuärfördag den 6 juni – men vi brukar inte riktigt då vilja tänka över vad Sverige en gång var. Östra Sverige försvann liksom en god del av norra. Att vi köpte Halland och snodde lita annat kan vara oss till glädje. Några studenter att fira brukar det vara och kanske något bröllop eller några födelsedagar. Festligt värre!
I Nordölands församling rustar vi oss. Förslaget var att sexmästeriet skulle återuppstå. Församlingsrådet föredrog att kalla det hela ”festkommitté”. För att ge oss armbågsutrymme behövde vi bilda en förening, sa nuvarande församlingsprästen. Så var det inte på min tid, men vem är jag att bråka? Vi hade en kassa som hette Gaudeamusfonden. När jag gått i pension lades den i Borgholm och omfattas av regleringar, som alls inte var kända när fonden kom till. Jag vet. Syftet var just att undvika klåfingrighet av det slag som är standard söder om Alböke, men aldrig norr om. Ni som nu blir brydda, se på en Ölandskarta. Öland steg upp ur Östersjön och allt norr om Alböke är gammal havsbotten.
Ni vill kanske få en presentation av vår nybildade förening Gaudeamus Igitur i Nordölands församling? I Guds rike finns ingen copyright för all del:
Gaudeamus Igitur (”låt oss alltså glädjas”) konstitueras som en förening för församlingens fester, trivsel och trevnad.
Gaudeamus Igitur stödjer all evangelisk glädje och lever på sitt sätt – och endast på detta sätt – upp till sitt namn. Föreningens motto är bibliskt: Filipperbrevet 4:4
Gaudeamus Igitur bekämpar all falsk lära och villfarelse, dvs allt glädjelöst.
Föreningens bestyrelse väljs (efter den interimistiska lösning som gäller 2024-2025) vid ett festligt tillfälle benämnt ”Litet sommarmingel”.
Föreningen har sitt säte i Nordölands församling, för vars glädje föreningen verkar.
Gaudeamus Igitur ordnar evenemang och andra tilldragelser för Nordölands församling – allt med allvarligt syfte och alltid med glimten i ögat.
Att kassan revideras av föreningens inspektorer, församlingsprästens och församlingsrådets ordförande, vill ni kanske veta liksom följande tekniska precisering:
Paragrafmässigt bedriver föreningen sin verksamhet med sunt förnuft och med den sedvanliga folkrörelsemodellen som typ.
Alla församlingar borde inte bara vara festförsamlingar (qahal på hebreiska) utan också bilda sådana. Vi måste ge utrymme för festprissar, som förmår ta ansvar för församlingsglädje och fester samt bildning. Till de andliga måste vi kraftfullt säga att det andliga inte kommer först utan det fysiska. Därefter kommer det andliga! (1 Kor 15:46) Vi håller oss till Paulus…
Medlemskapet är livslångt, men hur man ska få bli medlem mot en avgift tycker jag inte jag kan skriva här. Kyrklig samling ska ha någon ekonomisk fördel för att kunna bedriva sin verksamhet, tänker jag. Men kollar man mig på Facebook kanske något dyker upp.
Föreningen tar ansvar för ett ”litet sommarmingel” lördagen den 15 juni. Då är det först Horda Musikkår som spelar i Högby kyrka kl 17 och därefter minglar vi och markerar att församlingen är en familj, Guds familj på platsen både för fastboende, sommarboende och tillresande. Om vädret inte är för uselt värmer blåsarna upp på Torget i Löttorp kl 12.30. ”Ni kanske också vill komma?” sa jag till trafikpolisen, som lurade på hastighetsöverträdare på 136:an, ”och låta folk få blåsa?”
När turistinvasionen lämnat, tänkte vi sammanfatta sommaren vid ett grillparty vid Gummerusladan, den ladugård prosten Gummerus, den hittills ende prästen som fått Svärdsorden, fick byggd för prästgårdens behov, den 17 augusti kl 18. Här behöver vi få hjälp av några volontärgrillare, det är bara att anmäla sig.
I september organiserar vi en bildningsresa till Tyskland. Buss från Högby/Löttorp. Hotell, middag och frukost för mindre än 2 500:-. Intressanta tolvminutersföredrag (12!) på temat ”värt att veta” liksom ”värdelöst vetande” erbjuds. Vi tar in intresseanmälningar nu.
I oktober blir det Oktorberfest. Så har det varit tidigare. Jag berättade om detta för en tysk dam från Berlin och sa; ”Vi häller sågspån på golvet, karlarna dricker öl och pinkar sedan genom byxbenet på sina Lederhosen precis som ni tyskar gör!” Damen bleknade och utbrast: ”Det är inte vi, det är ett annat folk, det är bayrarna!!” Det är möjligt att jag var lite vidlyftig i mitt berättande om Oktoberfesten för den lilla tyska damen från Berlin, men folk som var med överraskades på våra oktoberfester av den genuina festglädjen. Fråga biskop fd Johansson t ex. Och jag fick en snabb och lärorik inblick i hur preussare ser på bayrare. Ett annat folk!
Människan är människans glädje kan jag säga, som har vett att sjunga ”Glädjens Herre var en gäst…” och allvarligt mena vad jag sjunger och vet vem som bjuds in med min inbjudan. (sv ps 295)
