Jag frågade Juridiska fakulteten i Lund när Överklagandenämnden skickat över Domkapitlets i Strängnäs svar på min begäran att få ta del av vad som finns på ett USB-minne och som varit underlag för domkapitlets beslut att sätta åt – men inte av – en präst.
Det judiska svaret löd: ”Konstigt att hänvisa till stiftets bristande möjligheter att låta någon ta del av materialet, det står i strid med 2 kap. 15 § TF. Sen är det svårt att uttala sig om de sekretessbelagda delarna. Rätten att ta del av allmänna handlingar får ju begränsas till skydd för enskildas personliga förhållanden, 2 kap. 2 § 6 p TF. Jag tycker inte att man kan jämföra USB-stickan med slasken dock, om den har utgjort underlag för beslutet.”
Jag hoppas jag får ordning på allt nu. Anmälaren ville alltså ha tillbaka sitt USB-minne, och fick det, men domkapitlet har kvar materialet och kan tydligen skicka hela materialet till Överklagandenämnden. Sekretessen motiveras av att det i första hand kan vara till uppenbart men för anmälaren. Detta tror jag obetingat. Men anmälaren har ju själv lämnat materialet?! Och den disciplinära åtgärden vidtog mot prästen. Nu tror jag inte ett ögonblick att ”de inspelade uttalandena av prästen” offentliggjorts. Han har rimligtvis sagt mycket mer och detta är en mängd material som domkapitlet kallar ”mycket omfattande”, så omfattande att det ”därför” (!) inte skrivits ut. ”En sådan utskrift med tillhörande maskning skulle sannolikt ta flera veckor i anspråk.”
Nu blir det svårt för att inte säga omöjligt att skaffa eller skapa sig en helhetsbild av de omfattande samtalen. Prästen har inte ringt upp anmälaren. Anmälaren har ringt prästen och haft långvariga samtal om inte om allt mellan himmel och jord. En hel del, förstår jag. Men riktig förståelse kan jag inte få. Domkapitlet har tydligen lyssnat på somligt – men inte allt? – och karaktäriserar sedan det övriga som något som ska jämföras med den så kallade slasken inom ramen för förundersökning i brottmål. Denna bedömning håller alltså Fakulteten inte med om.
Jag tror fakulteten har rätt. ”Slasken” ärr restprodukten efter en utredning. Det är utredningen som redovisas. Inte rubbet. Men här är det alls inte analyserat vad som är vad och vi kan inte säkert veta vad som är sagt och i vilken samtalssituation. Genom att stiftsjuristen i Linköping och därefter domkapitlet i Strängnäs tagit upp USB-minnet har en orimlig situation skapats. Det borde man i tid kunnat fatta och som mest sagt att denna fråga får Johan Dalman ta hand om som en pastoral fråga.
Rättsosäkerheten för präster i Svenska kyrkan är betydande. Vad ger ni mig för domkapitlets lösning på det problem som skapats att tillsammans med stiftsprosten på hemorten eller stiftskansliet ta del av hela innehållet, hundratals timmars samtal var det väl? Och hur tolkar ni den nya informationen att anmäler tagit tillbaka sitt USB-minne? Har hon på något sätt fått Ågren? Det spelar ingen roll. Nu lever materialet sitt eget liv.
Nu kommer vi alltså till – mig! Jag ville ju ta del av materialet och överklagade. Då får vi veta att överklagandet bör avslås eftersom det ”med hänsyn till föreliggande sekretess [saknas] praktisk möjlighet – inte minst till stiftets begränsning av lokaler, personal och ekonomi – att låta en sådan person (såsom klaganden i detta ärende) (hallå, jag alltså! DS) att ens med förbehåll kunna ta del av det mycket omfattande material varom det nu är fråga.”
Ett av många problem i grunden i Svenska kyrkan handlar om prästen som är håglösa, lata, uppgivna, resignerade, modfällda, utmattade, kraftlösa. Mycket församlingsarbete går på så kraftlös rutin att ”arbete” inte är ett ord att använda i sammanhanget. Rättsprocesser av typ ”han sa ett fult ord” (Linköpings domkapitels dom mot en präst, som på ett folkligt tydligt sätt angav en icke-kristen sexualsyn för en journalist – Modéus I som då var stiftets biskop höll sig undan. Säger allt! ) –eller nu Strängnäs domkapitel ”han sa som det var en sen afton i ett telefonsamtal! Jag ogillade redan på den tiden DDR-fasonerna. Det gör jag fortfarande. Alltså är jag i skitfrågor som de här mer för pastoral handläggning än undermåliga rättsprocesser.
Återstår att försöka redigera så att ni kan läsa hela domkapitlets inlaga till Överklagandenämnden:
