I samma Torsdagsdepression som de kv*nnl*g* pr*sterna ger oss inblickar i känslolivet beskriver elva kyrkoherdar den omöjliga arbetssituationen när präster saknas. https://www.kyrkanstidning.se/debatt/bristen-pa-praster-diakoner-musiker-och-forsamlingspedagoger-ar-redan-akut
De kunde kanske satt sig ner och funderat över hur det blivit så och därefter ringt Missionsprovinsen och bett att få 40- eller 50 präster, vigda i Svenska kyrkans vanliga tradition. De vill ha en attraktiv kampanj där ”fördelen och förmånen att få arbete i Svenska kyrkan sätts i centrum”. Fördel och förmån – berätta mer om denna miljö, där lögnen är vapen och sveket verktyg. Berätta gärna också om själva kallelsen och riskerna: mirum est si sacerdos salvetur. Det är ett under om en präst blir frälst. Det finns värre faror än stress för en kyrkoherde, kan man förmoda, även om de elva finner situationen ohållbar. Berätta det för Frälsaren själv när ni ändå håller på. Upplys Honom också om hur ofta era gudstjänster samlar fler än 20. Då ska vi räkna de tjänstgörande för sig, 5 eller 6 personer och så de som kommer. Blir det oavgjort, 6-6, hemmaseger 6-4 eller bortaseger 6-11? Jag vill veta. Kontraktsprosten dr Klint i Floby håller sig med 14 kyrkor. I tre av dem firas efter rullande schema gudstjänster på söndagen. Det ska väl en vital präst kunna hantera utan att gnälla? Annars blir det läge att ringa Missionsprovinsen. Där finns det arbetsvilliga präster på lager. Verkar jag vara på dåligt humör? Alls inte.
Jag bestämde mig för att inta en sympatisk hållning till de kverulerande kyrkoherdarna. Det är synd om dem och de är alla fina representanter för Svenska kyrkan. Jag startade i Ekshärad, ett gammalt folkkyrkligt favorittillhåll sedan kyrkoherde Gunnar Lindbergs tid. Jag beställde fram siffermaterialet Gunnar skickat till stiftet och skrev om saken. Kyrkoherde Lindberg (s) satt i det s k kyrkomötet som möttes i Medborgarhuset. Han var rasande över mitt tilltag och talade, något stimulerad av 6 cl vätska eller så – högljutt på Röda Kvarn om saken. Jh 2:15 var det bibelexempel han uppenbart ville används sig av. Allt var informationsbärande. Han hade aldrig trott att en kollega skulle göra så att han läste statistiken. Jag undrade varför han inte fann det värdefullt att någon brydde sig om det han mödosamt redovisat… Min poäng var dock, som ni inte minns, att om det arbete som redovisades i hans insända statistik var folkkyrka, så var jag Morfar Ginko. Jag sa kanske inte just så – men i sak. Morfar Ginko! Det gav mig trots allt förnöjsamhet över ett lagom dåligt stämningsläge. Så nu kollade jag hemsidan för Ekshärad:
”När världen tycks orolig och våldsam och höga politiker och militärer manar oss till beredskap är det också viktigt att hitta stunder och platser av lugn och trygghet, där ljus och hopp kan spira. Kyrkan är en sådan plats och våra gudstjänster, dop, vigslar och även begravningar är sådana stunder när vi får samlas och focusera på hoppet och ljuset i världen och hämta kraft för att orka leva i orostider. Välkommen till din kyrka i Ekshärad.” Kyrkoliv som blir religionsutövning, tröst och terapi, noterar jag. Men världen tycks bara orolig och våldsam…
I Kils pastorat lämnas klara besked: ”Här finns körer och verksamheter för alla åldrar. Vi är med dig genom livets alla skeden; dop, konfirmation, vigsel och begravning. Hör gärna av dig till oss med dina frågor!”
Varabygdens församling vill inte vara sämre: ”Varabygdens församling en plats där du alltid är välkommen.” Säger väl egentligen allt.
Eda Köla pastorat söker två präster. Något säger mig att kravspecifikationen borde skrämma. ”Då vi skall bredda verksamhet och kontaktytor ytterligare, vill vi att du är lyhörd och öppen för nytänkande vad gäller verksamhetsidéer och gudstjänstformer samt antar utmaningen att utveckla och förnya gudstjänst och församlingsliv så att de kan tilltala alla.” Detta hade S:t Paulus inte gått på. Tilltala alla? Paulus visste hur det är med den saken och fader Luther hade skrattat åt ett gudstjänstliv som ska tilltala Herr Omnes, den stora allmänheten. Men vem är jag att säga något annat än ”Lycka till!” Kanske hittar vi ett snabbspår för akademiker +35 som motsvarar specifikationen? Docenten O skulle kanske till detta säga: ”ett andrakarriäryrke med låg reell status (men omhuldat i populärpress, tevesoffor, filmer och reklamsammanhang) inom vård- och omsorgssektorn.” Docenten O skulle kanske också påmint om prästämbetet som” ikonisk fadersrepresentation med hög akademisk kompetens”? Annars kan förstås vilken äldre prästman som helst påminna om AMS-prästerna, 1970-talets modell för att lösa prästbrist.
Hällefors församling i Västerås stift huserar i en kommun som tappat 27% av befolkningen på 30 år. Nu hoppas kommunalrådet på att få en fångvårdsanstalt/straffkoloni till orten. Det kommer nog inte att belasta kyrkolivet särskilt mycket. Hällefors-Hjulsjö församling finns på Fejjan. Igenkänningsfaktorn är hög. Så här är det på många ställen i Svenska kyrkan där det firas församlingshems(k)gudstjänster. Komministertjänsten är vakant. Kyrkoherden är 69 år gammal. Numera kan präster vara kvar i tjänst länge utan att vara helt utslitna, förstår vi. Förstår vi hur det kan komma sig? Det skulle kunna komma sig av fördelen och förmånen att få arbeta i Svenska kyrkan, som det hette i artikeln.
Dr F undslapp sig ett ”Nu kommer dom primitiva reaktionerna” när han fick höra om ännu en kyrkoherde, nu kyrkoherde Svenska kyrkan i Örebro Anders Lennartsson. Han fick till ett inlägg i dagstidningen, den som i de djupare folklagren är känd som Nerikes Elände. https://www.na.se/2024-03-02/det-finns-plats-for-dig-i-svenska-kyrkan
Primitiva reaktioner? Ja, de som utlöses av ett medlemstal kring 50% eller lägre. Då slår primitiviteten till, som när kyrkoherden säger som han ofta säger: ”Jag säger ofta: Vi är bättre tillsammans. Och så är det verkligen. Då är det också glädjande att se att många väljer att vara medlemmar i kyrkan. Det ger förutsättningar för oss att fortsätta vårt arbete.
Därför vill jag säga: Det finns en plats för dig i Svenska kyrkan. Du är välkommen med och välkommen tillbaka! Här är dörren alltid öppen!” Så säger han när medlemstalet minskar rakt av!
Då hade jag ändå inte läst högt för dr F vad kyrkoherden mer klargjort: ”Det handlar om att erbjuda en plats i en öppen kyrka där vi kan känna hopp och tända ett ljus i oroliga tider.” Frälsaren dog på korset för att vi skulle kunna tända ljus och känna hopp i oroliga tider? ”Vi påminns så gott som dagligen om krig, våld och terror – och att det kommit närmare. Då är kyrkans uppdrag att sprida hopp viktigare än någonsin. Det gäller både här i vårt lokalsamhälle, ut i Sverige och över världen.”
Dr F fick inte heller höra detta: ”Lokala politiker och anställda inom kommun och region, företag, föreningar och organisationer vill gärna ha god kontakt och dialog med oss i Svenska kyrkan. Många lyfter värdet av den samverkan som vi kan och vill vara en del av. Det är fantastiskt att så många ser och räknar med Svenska kyrkan som en stark aktör i civilsamhället.”
Jag tror dr F har fullkomligt rätt: Det är en skräckslagen kyrkoherde som hanterar tillvaron primitivt genom besvärjelser. Dr F utvecklade inte tankegången, jag gjorde och skrev alltså i dr F:s anda. Kyrkoherdar av det slag som Örebro håller sig med kanske inte ens tröstas av boken Allt har sin tid, som Sven Thidevall är redaktör för. Artos 2024. Den är rapport 3 i projektet ”Folkkyrka i minoritet” som Stiftelsen Sverige och kristen tro driver. Det är en klart läsvärd men inte invändningsfri bok. Den beskriver folkkyrka under omvandling. Där satt den! Sammanbrott heter omvandling, problem heter utmaning och en kristen blir inte förbannad som alla andra svenskar utan uppbragt. Nyspråket berikar! Jag tänker återkomma till boken.
Morfar Ginko – och mormor kanske – väcker ert intresse? https://sverigesradio.se/artikel/3704720
Året om, vid alla livets händelser – församlingen är en plats där du alltid är välkommen!