Egentligen är jag beroende av att andra tar reda på saker och ting och berättar för mig. Nu tänker ni att jag i min fromhet avser evangelister och apostlar, sådana som kommer med goda nyheter från Frälsaren och hans anhang (Kyrkan). Det skulle jag förstås kunna avse, men tanken var, som det ska heta nuförtiden, existentiell. Det existentiella är kyrklig framtidsbransch om jag ser rätt i spåkulan! Jag har emellertid förstått att massmedier är till för att hålla massan informerad och denna information ska sovras så att massan inte får för sig något. Allra minst får för sig att ifrågasätta det massan får veta. Alltså tar jag mig an massmediefrågan och ser hur jag informeras.
Upplägget? Dystra nyheter presenteras men förklaras inte. Ska något som inträffat förklaras, är det oftast tillrättalagd bortförklaring vi, massan, ska få. Ta nyhetsförmedlingen om matpriser i en vanlig tv-kanal. En uppsättning kunder skulle kommentera. De var allihop, samtliga, av meningen att mat blivit dyrare. Bortförklaringen? Jag hade behövt en analys av kapitalismens förutsägbara kriser, tänkte jag. Icke! Inflation? Jaha. Och den beror på? Så dyker någon upp och jämför matpriser förr och nu, dvs hur stor del av lönen som används till mat då och nu. Då vinner då-et. Till detta kommer en förståsigpåare som menar, att vi levt över våra tillgångar. Har vi? Pengarna räckte tidigare med den ränta som gällde, men nu ska det bli tuffare tider, är det sagt och folk kommer att få det tufft. Det är lika dumt som när det var krigsövningar och svårigheter hanterades rent teoretiskt, inte så att det var söndersprängda människor, bombade kvarter, lidande och död. Vad följde med kraschen på Wall Street den 29 oktober 1929? Jag vill faktiskt veta mer om hur vi ska förstå kapitalismens förutsägbara kriser. Borde inte medierna kunna berätta för mig? Hur tufft är det när pengarna inte räcker?
Eller klimateriet? Sveriges malligaste morgontidning avslöjade klimatförnekarna i Klimatsans. Klimatförnekare är ett tillmäle av typ ”homofob”. Ingen förnekar väl klimatet och bögskräck är inte vad som gällt för dem som menar, att könen är två och att det kristna äktenskapet är till för en man och en kvinna? Men hur skulle så komplicerade sammanhang kunna presenteras för massan om inte förenkling intill eller över förfalskningens gräns bedrevs? Jag uppfattar inte att det påstås att klimatet inte förändras. Det gör det. Så har det alltid varit. Det kan jag säga, som bott på botten av en flodfåra efter en älv som rusade fram genom Småland efter istiden. Vad som diskuteras är t ex mätserier och frågan vad som kännetecknar en kris och ett nödläge. I Kalmar har klimatnödläget proklamerats – men tydligen inte på andra sidan sundet, dvs på Öland eller söder om Kalmar i Torsås, öster om Kalmar i Nybro och norr om Kalmar i Mönsterås. Nog är det något lurt med detta globala fenomen som blir så väldigt och kommunalt lokalt? Hade jag inte varit så försiktig med mina omdömen hade jag kallat förhållandet idiotiskt, men det hade nog varit att förolämpa till och med Idioterna! Här är vad som mera är!
Nu borde det väl inte vara så svårt att göra reda för sakliga motsättningar och förklara att vetenskap inte är eller ska vara invändningsfri. Det är just invändningarna som driver forskningen framåt. Alltså väntar jag på att sedermera professorn Bengt Lidforss förutsägelse från 1900-talets början ska förklaras – att klimatet skulle bli varmare vid polerna (det som tycks stämma) men att detta var ett förutsagt förhållande långt innan massbilism och flyg. Hur kom sig detta? Lidforss tycktes nöjd med denna utveckling. Men Klimatsans får på moppo av två fina professorer. Just detta förhållande väcker massans gillande, förmodar jag, ty det var i vart fall avsikten. Klimatsans ska hängas ut och avfärdas som en samling klimatförnekare, ni hörde ju själva hädelsen, som kallas just ”förnekelsen”. Då fattar jag vad massan missar, nämligen en insikt jag läst mig till och tenterat: Thomas S. Kuhn har beskrivit De vetenskapliga revolutionernas struktur (Doxa, Lund 1979). Det är efter handboken att professorer med näbbar och klor försvarar sig och sitt. De kan lyckas misskreditera sina kritiker – men inte alla. Förr eller senare kommer en kritik som fäller dem och då rasar hela deras bygge. Några reflektioner om detta hade jag gärna läst i den malliga morgontidningen. Men de enda som kommer till tals är de etablerade professorerna. Andra professorer släpps inte fram. Inga civilingenjörer heller. Alltså återstår för mig att läsa Klimatupplysningen och Klimatsans. Därmed tar jag steget ut ur massan och är nöjd med det. Jag tänker inte ropa med massan, inte på kommando höja högerhanden. Jag tänker fortsätta ifrågasätta. Jag minns hur den seriösa rapporteringen om den amerikanska krigföringen i Vietnam kom i stenciler, inte annars i svenska nyhetsmedier.
Sådant alternativt läsande och kunskapsinsamlande är förstås inte populärt. Populära är sådana som inte bråkar i och med massan och massans domptörer utan tacksamt/tanklöst och i trogna hjärtan lapar i sig det som serveras. Just detta lapande är farligt. Här gäller och sannas ordet: Det är rätt att göra uppror!
Men nyhetsankarna låter ju så vänliga, ler så blitt och då och då ställer de kritiska frågor till översåtarna? Jag går inte på det. För när jag sitter framför bilderburken och meteorologen sagt sitt ”Det stämmer” som svar på påannonsen, som med ett par ord sagt hurdant vädret är, och sedan lägger ut texten om just detta väder och jag travar efter fjärrkontrollen inser jag, att jag inte blivit ett endaste dugg klokare under den gångna halvtimmen. Vad gäller i Al Aqsa-moskén egentligen? Moskén skulle ockuperas, men varför? Vilka ville ha bort ockupanterna? Varför blev konsekvenserna så stora med bombningar från Libanon och Syrien? Medge att det inte är så lätt att förstå, inte för en påskfirande och av påskfirandet påverkad och påstridig pensionär i varje fall. Kanske tanken inte är att vi skulle förstå, mest reagera med känslan och sedan tänka att ”kaffe med bullar gör mig glad”? https://www.youtube.com/watch?v=ICOhACcXad4