KG fyller 80 idag. Han kan alltså numeriskt komplettera det tilltal han som ärkebiskop stoltserar med: Most Reverend! Inte mig emot. Vi är några som gillar KG, men inte okritiskt. Det finns de som gillar KG okritiskt. Jag tror att de egentligen (jängtlien, skulle KG säga) gillar sin egen plastiska bild av KG Hammar. De vill alls inte tala om KG som ett mobbingoffer i Södra Rörum eller som en produkt av den dysfunktionell famiglia. De har inte läst HB Hammars bok I ärkebiskopens skugga.
Hur kommer sig detta? Jag tror förklaringen är busenkel. KG är en solitär och en idealist, i denna mening inte helt olik Gustaf Wingren. Man kanske måste bli sådan om det vimlar av besvärliga släktingar i miljön, inte minst ingifta, och familjehistorien är solid. ”Kom ihåg att du är en Hammar”, som det trilskande barnet på väg till dagis fick höra. Och prästbarn har sina öden att förhålla sig till. De måste ju hantera den dubbla sanningen om verkligheten: den ena, den som gäller i prästgården och den andra, den som gäller på byn.
KG har två vapen i sin arsenal. Han blir arg och han gråter. Det fungerar i den kyrkliga miljön. Numera ägnar han sig mest åt fredsfrågan, Dag Hammarskiöld och klimatet. Samt att intervjuas av Torsdagsdepressionen, där han fått pratminus. I sådana frågor behöver vapenarsenalen inte öppnas, den är mest till för kyrkligt bruk. Nu till Torsdagsdepressionen!
Hur ser du på Svenska kyrkan som organisation i dag? Ser du saker i dag som du inte såg som ärkebiskop?
– På vägen upp till toppen sållas svagheter ut som jag inte alltid var medveten om. Arbetsmiljön på sina håll är ju under all kritik, det är något som jag är väl medveten om i dag.
Men vi var ju några som återkommande berättade! En minnesvärd morgon satt jag med KG eftersom Sören Ekström sagt att jag skulle berätta hur jag hade det. Jag berättade. Jag hade berättelsen på papper. När jag sagt mitt, fick KG mina papper. Sa han något annat än ett ”jaha, du. Jaha” – ? Jag tror inte att han var ointresserad. Han var oförmögen. Eller oförmögen att ta i frågorna och därmed ointresserad, oförmögen också till empati. Man kanske blir sådan på vägen uupp till toppen?
Hur ska Svenska kyrkan arbeta för att nå ut och fram?
– Paulus drömde om att församlingar i Romarriket skulle vara öar av ljus och fred i våldshavet. Jag önskar att Svenska kyrkan skulle vara öar av andra värderingar än konsumistiska och kommersiella.
Det är en märklig beskrivning som Paulus inte utan vidare godkänt som sammanfattning om vad han drömde, hur nu KG rent kunskapsteoretiskt kan veta något om den saken. Och vad med läran om syndafallet? Är inte konsumismen själva ursynden, frukten som förtärs… Synden, ärkebiskopen! Synden sitter i människor och därför i strukturer. Tänker KG så? Tänker han så djupt som det tänks att han tänker?
– Vi måste satsa på människan, inte strukturerna, vi måste värna relationerna inte lägga krut på hierarkiska strukturer. Allt liv växer nerifrån.
Eller anóthen? Livet växer uppifrån som en gåva från Gud, himlaljusens fader? Och en ärkebiskop kanske mest skulle använda det hierarkiska som en biktspegel: ”Jag går sist i processionerna för jag ska vara de andras tjänare (och gå först till bålet när det blir martyrtid…)” Hierarkin är vad som värnar Kyrkan mot Elmer Gantry-typerna. Elmer Gantry var en predikant som Upton Sinclair skrev bok om, om ni undrar. Det gjorde Sinclair – också om ni inte undrar.
– Där det relationella fungerar, där fungerar församlingen.
Relationell? Hur då? Till Fadern, till Sonen, till Anden, till Kyrkan i alla tider och efter alla tider? För det är väl inte endast en sociologisk storhet KG beskriver, han som från början inte tänkte att det var meningsfullt att vara församlingspräst och därför ägnade sig åt att utbilda – präster!
”Fira mig gärna nästa gång vi ses brukar jag säga.”
Nu ses vi väl inte så ofta, kanske aldrig mer här i tiden. Insikten att KG om han varit biskop på 300-talet hade fått svårartade problem och sannolikt exkommunicerats ska vi väl inte låtsas om så här på högtidsdagen. Men vad hade Luther sagt eller Yngve Brilioth, Olof Sundby, Bertil Werkström och vad säger Gunnar Weman? De tänder väl inte kättarbål, som Jean Calvin hade gjort (minns Michael Servetus!), men 80 ljus i födelsedagstårtan hade de nog inte heller tänt. Då är jag mer vidsynt och ägnar KG en högtidsslända. Men får vara glad för det lilla och relationella liksom glad över det pigga, käcka och muntra. Grattis, grattis KG! 80 år – så det kan gå.