”Det är väl ingen som hindrar kärringen från att ta livet av sig”, löd inlägget på sociala medier från förre kyrkoherden i Skatelöv, nu komminister i Ljungby. Tord Mårtensson är uppenbarligen väl inkulturerad i södra Småland, där expressiva repliker kan estimeras.
Marianne Mörck var konfirmand på S:t Sigfrids folkhögskola. Nu är hon äldre vorden. I Femina har hon tydligen lagt ut texten om hur man kliniskt tar livet av sig, dvs på klinik som assisterat självmord. Detta är en så kallad inläsning av sammanhanget, jag läser inte Femina på grund av iråkad maskulinitet. Mörck är 73 år gammal. Vad talträngda kvinnor i den åldern kallas i södra Småland, vet alla.
Modéus II blev dock uppbragt och fann det som sagts ”över alla gränser”. Men är repliken över alla gränser? Alla? Verkligen? Med det mått man mäter med i Jönköping kanske. Men annars? ”Över alla gränser” är folkmord och annat sådant. Inte ens ålfiske i Blekinge räknar jag dit, hur lagreglerat detta fiske än är.
Det tycks mig närmast opassande (av mig) att påminna om biskop J.A. Eklunds rytande apropå den fina Selma Lagerlöf, en kulturpersonlighet: ”Sätt trynträ på kärringen!” Det är en replik som Eklund säkert fått bassning för av Modéus II; ”över alla gränser”.
Vad gör då Modéus II? Gamla tiders biskopar i Växjö hade kallat in syndaprästen till Östrabo för samtal om de funnit saken värd att uppmärksamma. Det kunde på senare tid och av mer svagsinta biskopar vara ett samtal, som följdes av en presskonferens (!), där biskopen trädde fram för att meddela, att han gett prästen en verbal admonition. Nu har Modéus II gett kyrkoherden i Ljungby uppdraget att tala med komministern. Det är riktigt lustigt. ”Skäll ut honom från mig!”-hållningen är knappast kreativ. Om uppgiften utförs till belåtenhet är ju den uppenbara risken att komministern blir sur på kyrkoherden, som gör drängtjänst. Nu är Tord Mårtensson av jovialisk typ så kyrkoherden Fors kanske kan klara uppgiften utan att saken får förödande konsekvenser för umgänget prästerna emellan.
Men något straff måste väl Tord ha? Får han gå och lägga sig utan kvällsmat, tvingas se hela The Blacklist (9 säsonger) på Netflix eller rentav tvingas se Marianne Mörcks insatser i Wallanderfilmerna? Ska Tord åläggas att läsa en årgång av Kristendomen och vår tid. Den tredje årgången från år 1908 är rätt trist! Hur ska samtalet förresten ses? Som något rättsligt eller som själavård? Får förhörsvittne närvara? Bjuds det på lunch efteråt?
Vad lär vi oss? Kontraktsprosten, som är biskopens handgångne, fick inte uppgiften. Det hade till nöds varit den gamla ordningen. Då hade den pastorala ordningen inte löpt några risker. Kyrkoherden hade kunnat skratta och sagt att ”där fick du till det!” – om nu kyrkoherden tyckt så. Men när sammanhangen blandas så att kyrkoherden, som är med och sätter komministerns lön, ska ta itu med det som är ”över alla gränser”, hur kan vi veta att det gränslösa inte får begränsande inverkan på kommande löner? Kontraktsprosten roll är mer renodlad. Han leder inte verksamheten på samma sätt som pastoratets kyrkoherde. Men varför tog inte Modéus II frågan till domkapitlet i Växjö om saken gäller något som är ”över alla gränser”?
Allvaret i saken ska ni inte missa. Den systemimmanenta rättsordningen – alltså ordningen utan rätt – är en uppenbar sak. I Linköpings stift fick det folkliga ordet för könsumgänge inte användas. Är det vårt folkliga ord för äldre (hedervärda) damer som är över gräsen i Växjö stift? Är Modéuspojkarna helt enkelt brackiga? Eller är förbrytelsen att prästen dragit hyendet av lasten? Tord har sagt sådant som inte får sägas – i vart fall inte i de fina salongerna.
Vi undrar, men ser också att avståndet för en komminister till en biskop har ökat. Nu är det tjänstevägen som gäller, kyrkoherdar kallas till återkommande samlingar med stiftschefen och sedan får det gemena prästerskapet veta vad som gäller. Kollegialitetsprincipen urholkas på ett sätt som gör det gemena prästerskapet ansvarslöst, dvs till lönearbetare med lägre lön än de fina prästerna. Det är den gamla vanliga skillnaden mellan de bättre avlönade och mer stimulerade som ägnar sig åt papper och sammanträden och de som bedriver församlingsvård.
I sak är det förstås sant att ingen hindrar kärringen från att ta livet av sig. Därför får präster som vet, att någon vill ha rätten till sin död bli idoga bedjare så att detta inte ska ske. Tro mig, den förbönen kan fungera på så vis att vår käre himmelske Fader förhindrar självmordet på sitt eget gudomliga vis, nämligen genom att kalla hem vederbörande dessförinnan. Typ: ”Härmed meddelas att vår Herre under en cykelfärd i Småland behagat hemkalla min make livgrenadjären till häst NN”. Meddelandet undertecknades ” NN, Livgrenadjärsänka till häst”.
https://sverigesradio.se/artikel/prasten-om-tv-profilen-ingen-hindrar-karringen-fran-att-ta-livet-av-sig?fbclid=iwar2joz-ci6trkrwyh4ayem2iwoutpomo6efpglqw98hoeq_urx_hr–ew_u
Vill ni vara med då större frågor avhandlas vill det till att ni skyndar på att anmäla er till Wien-konferensen i april. Programmet finns på Kyrklig samlings hemsida och jag skrev en slända om saken den 11 januari. Många erkännanden om programmet har lämnats. Det är riktigt bra, sägs det.
Behöver ni lugna nerverna med lite intellektuell stimulantia kan jag rekommendera
https://www.janmyrdalsallskapet.se/myrdal-kessle/ där det jag sa i Varberg finns att läsa. Längst ner på sidan finns hänvisningen. Till sommaren kommer utställningen som väl hette ”När ondskan tog form” att ställas ut på Myrdalsbiblioteket i Varberg. Själva biblioteket kan man också besöka utan att behöva vänta på utställningen. Jag bodde på Flodhästen och åt råbiff på Gästis. Just nu kan man nämligen inte få råbiff på norra Öland. Halva januari och hela februari är nedstängningstider…
Själv noterar jag att Marika vid intronisationen i Linköping hade stiftets gamla kräkla och en äldre korkåpa, inte clownkostymeringen. Det hela var en estetikens framgång.
Jag såg också en bild från Skara där biskopsmötet samlats. Jag kan inte säga att min tro stärktes när jag sålunda kunde vandra i åskådning. På den tid biskoparna möttes i kyrkorådets sammanträdesrum i S:ta Clara, ställde de inte flabbande upp för gruppfotografering. Och skulle det vara pressträff, som det heter numera, skickades ärkebiskopen och någon annan biskop ner i lejongropen. De andra for glada hem. (Apg 8:39).
Tiderna förändras, biskoparna med dem. Men var det så det hela var tänkt? Jag tänkte återkomma till detta tema – och andra. Tills vidare nöjer jag mig med ett sakligt instämmande. Tord Mårtensson har träffat spiken med huvudet: ”Det är väl ingen som hindrar kärringen från att ta livet av sig”. Inte ens biskoparna! De nöjer sig som vanligt med upprördhet över ordval! Är detta inte rätt patetiskt för oss som tänker efter rätt?
