10 000 forskare är överens i klimatfrågan, fick jag veta. Då blev jag nervös. Forskare ska vara oense! Jag kom att tänka på den vars namn är Legion. Det beror förstås på att jag är lättskrämd, men också välorienterad – så länge det inte blir sifferexercis. Kan en kyrkokristen fråga om andemakternas insatser i den klimatfruktan som uppenbarligen ska spridas? Och kan man tolka indignationen/hatet/föraktet som drabbar Elsa Widding utifrån ett andligt paradigm?
Elsa har utmanat all anständighet och de klimatreligiösa rasar. Kan vi då minnas de första kristna, Paulus i Efesos eller i Jerusalem, där folkmassorna triggas utan att egentligen ha en djupare insikt om vad saken gäller? Min fråga gäller mest vad som går att känna igen – om något. Pöbel och soldatesker är skrämmande både i Nya testamentet, franska revolutionen – lika skrämmande som syföreningsmadamer, när dessa får klart för sig att någon präst är så kallad kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*.
Jag läser Hermas herden.
”Han [ängeln] visade mig några som satt på en bänk. En annan satt på en stol. Han frågade mig: ”Ser du dem som sitter på bänken?” Jag svarade: ”Jag ser dem, herre.” Han sade: ”De är troende, och han som sitter på stolen är den falske profeten som förvirrar Guds tjänares sinne. De tvehågsnas sinne förstör han men inte de troendes. De tvehågsna går till honom som till en spåman och frågar vad som skall hända dem. Och denne lögnprofet, som inte har någon gudomlig andes kraft i sig, svarar dem allteftersom de frågar i sitt onda begär och fyller deras själ med vad de önskar. Eftersom han själv är tom svarar han också med tomhet. I ett och annat talar han dock sanning, ty djävulen uppfyller honom med sin ande för att om möjligt bryta ner någon av de rättfärdiga. Men alla som är starka i tron på Herren och är klädda i sanningen håller sig inte till sådana andar utan håller sig undan från dem.” (Hermas herden 43.1-4, De apostoliska fäderna, s 264)
10 000 forskare är alla i behov av forskningsanslag. I en ansökan om penningmedel måste begrepp om”klimatnödläge”, ”klimatkris” och annat i den genren skrivas in. Om någon fäskalle skulle begära anslag för att forska i syfte att visa hur klimatförnekarna (vem som nu förnekar klimatet…) kommer med bärande invändningar och förkrossande frågor till klimatetablissemanget, de klimatreligiösa, kan man lugnt utgå från att pengar uteblir. ”Länge leve, den fria forskningen, länge leve de fria forskarna”, som det heter. Denna utsaga faller in under rubriken ”ironi”.
Om jag söker visdomen från de apostoliska fäderna och vänder mig till Hermas herden och hans mycket pedagogiske ängel, förstår jag:
”Ty när en tom kruka stöter ihop med andra som är tomma går den inte sönder utan klingar samman.” (v 13). Detta är beskrivningen av det mänskliga livet också vid akademierna. Det skramlas.
Jag litar inte helt på mig själv. Jag läste någonstans någon gång att vid brandlarm på en biograf är de bäst utbildade de som reagerar långsammast. De kalkylerar om larmet verkligen är rimligt eller ens möjligt. Alla andra skyndar sig mot nödutgångarna och klarar sig, meden de välutbildade med all sin eftertänksamhet, brinner inne. Ska denna historiette hindra mig från att ställa eftertänksamma frågor om klimatnödläget, när vi bara har 10 år på oss till undergången? Men är inte mina sinnesförnimmelser värda någonting?
Det kom kyla över oss nu och blötsnö i ansenliga mängder förutspås i vår väderleksprognos, men den 16 november 1970 föll snön över Skåne och låg kvar till april månad. I det perspektivet är klimatnödläget av godo – men alla novembermånader har inte varit som den 1970. Vad är det för fel att redovisa sina bristande bekymmer över att hösten är ungefär lika usel som vanligt? Måste inte ifrågasättandet hanteras med siffror, dvs hårdfakta. Och var det verkligen sant att den förgångna varma helgen var den varmaste ”någonsin”? Det verkar väl inte riktigt troligt? Någonsin?
I Kalmar kommun har klimatnödläge proklamerats – men inte i regionen. Borgholms kommun har inte heller proklamerat klimatnödläge, så jag kan väl avnjuta bristen på snö och kyla eller överraskas av bådadera till helgen ett tag till utan att omedelbart tala om att saken gäller klimatet. Det kanske helt enkelt gäller väder och luftströmmar som några dagar kom oss till godo från Portugal? Har sådant aldrig hänt tidigare? Jorden är något levande och vulkanutbrottet i Tonga sänker, hörde jag, den globala temperaturen 0,3 grader. Borde vi inte tala om och tacka för det? ”Han håller hela världen i sin hand”, kan man sjunga. Eller är det en för vardaglig och plebejisk fromhetsyttring?
Om jag ändå är inne och försöker förstå tillvaron i de gamla kategorierna, de som gällde innan vi skulle dränkas i det dagsaktuella och därför hade tid över för de eviga frågorna, så undrar jag om Guds löfte var på riktigt. Om det löftet var på riktigt, vad betyder det för oss?
”HERREN ska inte mer förbanna jorden för människans skull. ”Så länge jorden består ska sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.” (1 Mos 8:22) Det gamla uppdraget för människan gäller. Skapad till Guds avbild ska hon råda över skapelsen.
Att hedningar ränner runt och pekar mot skyn för att tolka moln och annat, har jag inga problem med. De får sjunga sina klagovisor även om det kan irritera mig att de stämmer upp sina pipor i den bilderburk som jag tvångsfinansierar. Jag tänker att de försöker lura mig genom upprepade skrämselbudskap i ord och – värre – bild. Det klingar samman. Men om detta inte riktigt passar in med mina basala mänskliga erfarenheter av väder – vems fel är det? Jag minns den luggslitna isbjörn som illustrerade Al Gore’s film. Det var kris för isbjörnarna, hette det, och isbjörnen bar syn för sägen. Men en orkeslös gammal isbjörn gör inget klimatnödläge och nu sägs isbjörnarna i Arktis var 25 000 eller så. Vilken förståelse avsåg bilden att skapa hos mig? Jag undrar. Eller inte.
Ska vi tjata lite om Sveriges underlåtenhet att stoppa den katastrofala utvecklingen? Men var inte en mängd miljöåtgärder vidtagna år 1973? Bly i bensin bort till exempel. Kampanjer på temat ”Håll Sverige rent” och ett svenskt specialdrag, som noterades av andra européer: känslan för naturen och insikten om ansvar för den?
En annan fint jag inte gick på. När det obestridligen är så att 10 miljoner människor i Sverige inte är fler än 10 miljoner i Greater London och vår globala påverkan är måttlig, dvs mätbar, vad gäller för våra utsläpp? Sedan år 1970 har koldioxidutsläppen halverats i Sverige, såg jag på Ekonomifakta. Koldioxidutsläppen är låga. Det sägs sällan. Ska det inte räknas oss till godo. Vi har också en massa träd som binder kol – vad är det värt när vi talar om klimateriet.
10 000 forskare är överens i klimatfrågan. Men då kan det olyckas och en enda forskare fäller hela rasket. Det kallas vetenskapens revolutionära struktur. Det gäller att passa sig så att den där ende inte raserar allt vi byggt, kan 10 000 forskare tänka och se till att anslagen för forskning inte hamnar fel. Ni förstår.
När vi ändå räknar. Var det 400 privatjet som landade vid klimattoppmötet i Sharm-el.Sheikh? Det är informationer som dessa som kan fungera som tankestimulans. Luras dom?