Det ska nog sägas. Joseph Goebbels hade rätt. Kaftanbärarna är små och krypande. Det var en insikt Goebbels och hans partikamrater kunde utnyttja. De som stod emot var få. I Bekännelsekyrkan samlades de. Jag mötte 50 år senare en präst som sa, att i hans landskyrka (den evangeliska kyrkan var uppdelad efter land i Tyskland) ”var vi bara 19”. Han uttryckte förvåning över att Bekännelsekyrkan efter kriget blev så populär…
Nu rinner ännu en replik upp i minnet. Det var den amerikanske ockupationsofficeren som fick besök på sitt kontor av en tysk ämbetsman. Han sa: ”Jag har lojalt tjänat Kaisern. Lojalt tjänat Weimarreplubliken. Lojalt tjänat Führern. Jag kommer lika lojalt att tjäna er.” Den amerikanske officeren kastade ut ämbetsmannen, som nog inte kunde förstå varför han skulle bemötas med ohöljt förakt. Han var ju alltid lojal.
Detta leder över till vår vän Kalle Svensson, präst och kristdemokrat från Träslövsläge. Han fick den 24 oktober i Hallands Nyheter klargöra hur det var. Kalle hade nämligen skrivit på den s k Kalin-listan. Det var på sin tid, år 2005, en vida berömd eller beryktad lista, där präster kunde förklara att de inte ställde upp på partnerskapsvälsignelse.
Ni minns hur det var. Först kunde en präst som ville välsigna ett enkönat par inom ramen för själavården, inga andra närvarande i sakristian eller samtalsrummet alltså. Därefter kunde folk få komma och välsignandet ägde rum i kyrkorummet, men diskretion gällde och bara präster som ville välsignade. Därefter var den stora saken partnerskapsvälsignelse med entusiastiska progressiva präster, kyrkklockor och hela baletten. Året var alltså 2005. Fördelen med partnerskapsvälsignelse var att den inte var ett enkönat äktenskap, det var det upprepade budskapet. Då förklarade under några dagar 867 präster att de inte ställde upp på partnerskapsvälsignande. Listan fick stängas ner eftersom många andra än präster ville underteckna. Listan utsattes dessutom för direkt sabotage och familjen Kalin för det som numera betecknas som ”hat och hot”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Prästdeklarationen_med_anledning_av_Svenska_kyrkans_beslut_om_välsignelse_av_registrerade_partnerskap
2009 antog kyrkomötet förslaget om enkönad vigsel, just det som partnerskapsvälsignelsen skulle varit ett alternativ till. Fortfarande stod det den enskilde prästen fritt att viga eller avstå, vigselplikten var Svenska kyrkans och det skulle alltid finnas präster villiga att ställa upp. Denna frihet ifrågasätts – men det är liksom en annan historia. Ordnung muss sein-människor finns det överallt. Det är sällan någon riktig glädje med dem.
Vad svarar då Kalle Svensson när Kalin-listan aktualiseras? Han svarar inte på politikervis att saken gällde en tidigare mandatperiod. Han deklarerar i ställtet att det var den uppfattning han hade 2005, men sedan dess har mycket hänt i frågan ”kanske främst på Kyrkomötesnivå och jag har sedan flera år tillbaka kommit till en annan slutsats än den jag hade 2005.” Då kan det finns skäl att upprepa vad Kalle Svensson deklarerade i Hallands Nyheter den 24 oktober och som föranledde den fråga om Kalin-listan som nu ställdes: ”Jag accepterar homosexuellas rätt att få gifta sig.” Vore en annan hållning möjlig för en svensk politiker eller ens en präst, dvs att deklarera att ”jag accepterar inte homosexuellas rätt att få gifta sig”? Detta var visserligen den kyrkliga hållningen fram till år 2005, ja egentligen fram till dess att riksdagen infört enkönad vigsel i Äktenskapsbalken år 2009, men då blev det bråttom. Ändra hållning eller förlora vigselrätten, det var alternativen.
Det avgavs reservationer efter kyrkomötesbeslutet. Här är den reservation Kalle Svensson var med om att avge:
”Svenska kyrkan har, liksom den samlade kristenheten, uppfattat att Jesu undervisning om äktenskapet är entydig. Skaparen gjorde från början människan till man och kvinna och avsikten är att de två ska bli ett. Denna goda bekännelse läses vid varje vigsel och det är uppenbart att ett kristet äktenskap där Jesu egna ord inte kan eller ska läsas, blir en självmotsägelse.
I reservation 2 till Läronämnden slås fast, att enligt evangelisk luthersk bekännelse kan inte kyrkan ”lära och införa något som direkt strider mot Bibeln som översta norm i kyrkan”. Vi ansluter oss till denna klara och välgrundade mening. Vi ansluter oss också till ställningstagandet i reservation 4 till samma betänkande från Läronämnden: Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära kan inte förändras utifrån det underlag Kyrkostyrelsen presenterat och att beslutet inte kommit till på ett sätt som står i samklang med tron, bekännelsen och läran.
För att alls kunna fatta beslut med den skyndsamhet som påstås ha varit av nöden, har Svenska kyrkan nonchalerat de ekumeniska förpliktelser som träffats. Detta skadar det kyrkliga enhetsarbetet och uppenbarligen Svenska kyrkans möjligheter att agera som ekumenisk brokyrka. I reservation 3 till Läronämnden heter det: ’Bristen på dialog och gemensamt samtal är allvarlig och bryter enligt vår uppfattning mot andan i de ekumeniska avtal om kyrkogemenskap som vi ingått.’
Kyrkomötet har fattat ett beslut som mötet egentligen inte kunnat fatta därför att det strider mot bekännelsen, inte kommit till på ett sätt som står i samklang med tron, bekännelsen och läran och därför att bristen på dialog och gemensamt samtal är uppenbar och strider mot de ekumeniska förpliktelser Svenska kyrkan träffat.
Den omröstning som genomförts i Kyrkomötet visar att det finns en betydande minoritet, som alls inte fått se sina invändningar mot beslutsunderlaget eller frågor inför det besvarade. Kyrkomötet har fattat ett ideologiskt men inte ett teologiskt underbyggt beslut.
Omgivna av en sky av vittnen som om äktenskapet trott, lärt och bekänt det Jesus säger om Skaparens avsikt om äktenskapet ser vi att det fattade beslutet är en nullitet. Kyrkans lära är en annan än vad Kyrkomötets majoritet beslutat. Att kyrkomöten far vilse är dock inte någon nyhet. Det var också de evangeliska reformatorernas insikt. Sådana kyrkomötesbeslut kunde de för evangeliets skull inte följa.”
Vad ska vi nu säga om nazisten Joseph Goebbels? God analytiker och människokännare, klarsynt? Eller ska vi bara säga: ”Nazister var också politiker. Det var just det de var.” –? De hade näsa för själva den ombytlighet som avslöjas inför Makten och dess mycket bestämda krav? Goebbels var en god nazist.
När vi ändå är inne på temat, så säg vad ni vill, men Mussolini var en god fascist. Vill ni påstå något annat? Som det hette vid tentamen: Motivera svaret.