Två månader kvar till julafton, jag säger inget mer. Dessförinnan ska Antje avgå. De senaste dagarna har hon ägnat sig åt samiskt kyrkoliv och åtta åtaganden.
Nu har jag läst Birgitta Simma, Samiskt kyrkoliv, Argument förlag 2022. Det är en plädering för kontextuell teologi. Jag ska strax återkomma till detta men måste först förklara att i boken finns mycket av intresse. Jag lärde mig att begreppet siida är uttrycket för ett lokalsamhälle, som växte fram 1500 f Kr. I siidan fanns trygghet och gemenskap och ur denna gemenskap växte renskötseln fram. Att det samiska kyrkolivet har en markerad förståelse av skapelsen är jag fullt medveten om. Jag var kanske inte fullt så medveten om hur viktigt det är att i det samiska kyrkolivet markera att det finns hbtqi+- samer. Men det finns det.
Komminister Kim Rehnman är samisk resursperson och sambo med Anna. Det är den latinamerikanska befrielseteologin som nu blir befrielsens mönster. Det är vårt uppdrag ”att motverka det som kan hindra människans längtan efter Gud” -– vad nu detta konkret kan betyda. Verkar det inte omänskligt svårt? Ett perspektiv får vi: ”Därför borde kyrkan jubla över Sápmi Pride och liknande manifestationer.”
Jag fascineras över befrielseteologin, som så uppenbart är producerad i tysk teologisk miljö för behov i Latinamerika. Därefter kan den tas tillvara i Sápmi, givet att samerna först definierat sig själva som utsatt minoritet. Så ska samerna uppfattas, tycks Svenska kyrkan mena. Åtta åtaganden har gjorts för att synliggöra samisk andlighet, teologi och kyrklig tradition inom Svenska kyrkan. Jag kan ta några av dem, en hoper stiftschefer hade fylkats för att läsa upp klokskaperna:
”Bidra till att stärka och revitalisera de samiska språken i Svenska kyrkans verksamhet.” Men nog skulle detta te sig egendomligt i Nordölands församling? Och språken lever alls inte utan måste revitaliseras, återupplivas?
”Öka kunskapen och medvetenheten om kyrkans historiska relationer och övergrepp mot samerna och konsekvenserna av detta.” Det är här jag kommer dragande med smålänningarna förstås. Där kan vi tala om 200 år av förtryck efter Dackefejden. Den absoluta svenska staten visste var den hade sina fiender. Och i de fattiga socknarna på norra Öland eller om de av kungligt förtryck utsatta på södra ön – vad ska vi säga då?
”Öka kunskapen om och respekten för urfolksrättens principer inom Svenska kyrkan och i samhället.” Kan väl bara vara bra – men varför skulle en same född samma år som jag i konungariket Sverige respekteras mer än en smålänning eller en ölänning? Det måste gå att förklara. Gör det då! Borde i konsekvensens namn samerna inte lära sig mer om ölänningar, enkannerligen de på norra Öland?
”Öka samers inflytande och delaktighet i Svenska kyrkan.”Ursäkta, men varför det? Vem ska öka? Är vi inte dogmatiskt emot den ”hjälpism” som här kommer till uttryck? Eller ska vi applådera denna uppenbart goda och godkända rasism? Det gör inte jag. Vad skulle jag, bosatt i Källa socken på norra Öland, kunna ha för glädje av att samer får ökat inflytande – även om jag inte fattar vem som ska ge dem detta? Borde inte skåningars och smålänningars inflytande och delaktighet i Svenska kyrkan också öka? För att inte nämna ölänningar och gutar.
Nu fattar ni det enkla knepet för att erövra text. Så fort det står ”same” kan vi byte ordet och i stället skriva ”skåning”, ”smålänning” eller till och med ”stockholmare”, då kan vi både se och inse. Pröva också att skriva ”velopedist”.
Det ges många perspektiv i Simmas bok. Den kan läsas och diskuteras med utgångspunkten att vi som inte är samer är något annat och lika mycket urbefolkning. Antje har inte riktigt fokuserat på detta. Men hon är för ságastallamat, dialog. Nu ska det talas nordsamiska. Och så var det någon same som föreslog att kyrkor i Stockholm borde byggas om till hotell. Är en sådan same så mycket att dialogera med, tycker ni? Jag tycker mest att han är en fån-same och sådana måste självfallet få finnas. Synden har fördärvat samer också, inte bara smålänningar, skåningar och stockholmare (alla andra att förtiga).
Nu missade jag ursäkta-gudstjänsten i går från Luleå. Men jag såg hur Herrens Heliga Nattvard definieras på Svenska kyrkans hemsida: ”Nattvarden: Nattvarden är ett centralt uttryck för hur Gud kallar oss alla till försoning där vi får dela ett enda och samma bröd som en enda mänsklighet.”. Jaha. Då vet jag att jag alls inte är ett i tro med den svenskkyrkliga eliten. Det är jag för egen del fullt tillfreds med. Centralt uttryck för hur Gud kallar oss till försoning eller den sakramentala insikten att Herren Jesus kommer till mig, fattig, syndig människa i eukaristien.
Till söndagslunchen, gamla rester, tärde jag en burk öl, Sarek. Jag tyckte detta var att odla det samiska tills jag läste närmare. Sarek är bryggt av Carlsberg och har sannolikt inte ett dugg med Sápmi att göra! Tablå. Så mycket fejk det finns i världen! Och i Svenska kyrkan?
Elsa Widding gör succé överallt. Hon ska avfärdas, det har vi alla fattat. Tanken att det går att resonera förnuftigt i sak är en i sammanhanget främmande tanke. Inte för mig, dock. Jag tycker hon har en poäng med att begreppet ”kris” ska användas med försiktighet. Det fanns tydligen 14 000 artiklar som var solida bevis på hur fel Elsa har, tror jag statsrådet Romina Pourmokhtari menade. Det gick jag inte på. Har statsrådet läst allas dessa artiklar och när blev vetenskap att alla är överens? Vetenskap fungerar inte så. Lite då och då ställs nya frågor och det som gällde tidigare, gäller inte längre. Dessförinnan har invändningarna skrattats ut och förklarats farliga, etiketterats moraliskt, dvs som omoral, för att därmed enkelt hanteras.
Statsrådet var upprört, sa hon. Det är här jag hesiterar mest. Varför bli upprörd om någon har fel: det enklaste är väl bara att konstatera faktum och i denna fallna värld är väl just fel själva normaltillståndet? https://twitter.com/search?q=rapport%20romina&src=typed_query
Inte mycket att uppröras över. Hellre, som Mäster i Varberg sa, resonera förnuftigt.
Nu kanske inte Elsa behöver känna sig så utsatt och ledsen. Lennart Bengtsson backar henne. https://twitter.com/cajsa123/status/1583889372625375232/photo/1
Hon tycks alltså inte vara så fel ute?
Antje gör sin sista vecka. Det finns skäl att återkomma. Snart nog finns hon – liksom många andra narcissister – i en tv nära dig. Men dessförinnan i ett avklädningsnummer i UNT. Uppsalaborna får se henne sådan hon egentligen är. En praktfull och lättkränkt narcissist, en klerikal diva. Stay tuned. Kommer Torsdagsdepressionen att förse sin läsekrets med den läsefrukt som kunnat inhämtas i Upsala Nya Tidning?