Jag vet inte om det blir till någon tröst, men jag läste 2 Clemensbrevet 13 (hos De Apostoliska fäderna) och lite tröst finns väl ändå i konstaterandet, att vi behöver göra bot: ”Ty vi är fyllda av många slags dårskap och ondska.” Vi. Inte bara idoiterna alltså. Nu heter det inte idoit, det heter idiot, som den enfaldige själv konstaterade. Källa på det? Filmen Den enfaldige mördaren. Men referenspunkterna är viktiga. Vi behöver inte grotta ner oss i samtiden efter att ha läst Torsdagsdepressionen. Men läsningen ger ändå viktiga insikter att spänna emot den mänskliga dårskapen och ondskan när vi nu har fått begrepp för att greppa sammanhangen. Länge leve Clemens. Han lever när vi läser honom på samma sätt som Ignatios och Polykarpos lever – för att inte tala om de andra teologerna, de vi har som soul friends. Vi kan kalla det hela communio sanctorum, de heligas gemenskap, som också är gemenskapen med Det Heliga.
Detta sagt känner mig styrkt av min tankerunda, så styrkt att jag kan ta mig an två inlägg i den senaste Torsdagsdepressionen. Först Greta, ständigt denna Greta. Vad är det som gör att hela cirkusen runt denna skolkande tonåring inte blir belyst? Och varför tar pigga journalister sig inte an invändningarna mot klimaterianerna, de som tror att allt är så bråttom och att flagellanttåget är vad vi inte bara bör utan oundgängligen nödvändigt måste ägna oss åt.
Av alla kategorier kyrkoanställda är de som jobbar med skogen de jag har störst förtroende för. De vet vad de sysslar med. Kalhyggen? Tja. Om det finns planterad granskog från 1950- och 1960-talen är den i södra Sverige mogen för avverkning. Det är meningslöst att inte röja av hela beståndet och plantera med numera modern kunskap. Dåförtiden planterades med dåtida modern kunskap. De flesta som talar skogsbruk var inte med när skogsbruk bedrevs med handsåg och häst. Det har jag med egna ögon sett och med egna öron hört skogsbönderna förklara, att hästen är det enda som duger i skogen. Nordsvensk var rasen, obs! ren rasism!Traktorer kan inte ta sig fram… När jag ser skogsmaskinerna i arbete, inser jag vilken resa vi gjort – och gör. Om detta vet Greta föga.
Greta är högtalare för dem som vill ha fram ett budskap genom henne. En papegoja helt enkelt. Påpekandet är nog helt olämpligt. Men sant. Det kyrkliga etablissemanget, gestaltat av allas vår Antje, bjuder in Greta för att ta emot avbasningen om det kyrkliga skogsbruket. Antje är inte karl nog att förklara hur det kyrkliga skogsbruket sköts, varsamt och framsynt. Det finns uppenbarligen en kyrklig klimatmasoschism. Typ: ”- Slå mig, sa masoschisten. – Nej, sa sadisten!”, ni vet. Hade jag jobbat med de kyrkliga skogarna efter Greta-snacket, hade jag nog härsknat till. Eller tackat för insikten, den som avslöjades i valet. Det är skillnad på insikter i Stockholm och ute i det skogsbevuxna Sverige. Och om Greta? Inga träd växer upp i himlen.
Saken är nog enklare än vi i förstone förstår. Allt som ägs ska i normalfallet korrespondera med våra erfarenheter och alltså vara en analys och förklaring av sådant vi redan har på känn. I klimatfrågan är det ett budskap som ska skapa en förståelse i oss som för de flesta allas inte har någon bäring på gjorda erfarenheter. Klimatnödläget i Kalmar kommun? Det förklarades i Regionen att något klimatnödläge inte skulle proklameras och därtill insågs att det proklamerade nödläget i Kalmar inte betytt något i praktiken för klimatet. Beslutet var inte ens en Papperstiger. Det var ett papper tack vare att skog avverkats och blivit massaved, som blivit massa och sedan papper och kanske massmedium. Det var det hela.
När det körs ut bilder och intervjuer blir allt tillrättalagt. Jag kan inte veta vad som egentligen är sant. Massmediedramaturgin döljer mer än den upplyser. Det är också meningen. Men är det inte översvämning i betydande mått i Pakistan? Jo, och det är i första hand väder. I denna värld, som människan dragit döden över, borde inte det förhållandet att shit happens förvåna. Det är villkoren för mänskan, djuren, all naturen.
Psykoterapeuten Göran Larsson, som undergått en prästvigningsceremoni, skriver betraktelse, dvs en eftertanke i förväg till söndagen. Här gavs klart besked till alla som röstat fel i valet den september. https://www.kyrkanstidning.se/teologi/eftertanke-barnen-behover-anglar-med-svard-och-nad-framtiden
”Vi har nyss haft ett val. Det gick sådär. För att så många tog sig rätten att ta våra barns och barnbarns och barnbarnsbarns framtid ifrån dem. Vi gjorde inte allt vi kunde för att de skulle få frisk luft att andas och rent vatten att dricka. Vi struntade i om deras hus kommer att mögla, om de kommer att få höra humlorna surra och se fjärilarna flyga över ängarna. Vi struntade i om solen kommer att förbränna deras skördar och få deras skogar att brinna.” Tog sig rätten? Tog??? Vi har lagfäst rösträtt!
”Det tycks vara viktigast att erbjuda oss att åka första klass mot avgrunden än att undvika katastroferna som våra barnbarn får leva med resten av sina liv. Det är tragiskt nog. Men än värre är att alltför få av kyrkans änglar har hörts och synts under tiden. Ingen Mikael med draget svärd. Ingen Rafael med nåd. Ingen Gabriel med beskydd. Jag skäms å mina egna och andras vägnar.”
Skam alltså. Själv skäms jag inte ett dugg över att ärkeänglarna inte styrde upp de svenska riksdags-, regional- och kommunalvalen. Jag brukar inte skämmas å deras vägnar i något läge, får jag meddela. Det måste nog till en psykoterapeut för att skämmas så omåttligt. Mer robusta präster skäms också, men mer precist och mer över sådant de faktiskt har ansvar för. Psykoterapeuter försöker tydligen forma människors politiska val. Präster vet att sådant går bortom deras mandat.
Skitsnack är det förstås att många tog sig rätten att ta barnbarnens framtid från dem. Barnbarn är sannolikt klokare och vi kan inte och ska inte curla deras framtid. I fråga om miljö gjorde Morsan det rätta. Hon hade Rachel Carsons bok Tyst vår i en kökslåda och föredrog den för sina söner när vi åt middag. Så långt som till förnuftiga diskussioner och bokreferenser kan jag sträcka mig. Resten tycks mig mest dumt.
När jag möter texter av det slag Göran Larsson försett oss med imponeras jag inte. Känslopjunk. Men sådant uppskattas inom kristligheten. Barnbarnen får leva med de katastrofer vi fixat till. Har alltså de fel som tar fram statistik och visar att jorden blivit bättre? Svaret är sannolikt att statistik och sakkunskap inte slår ut känslosvall. Lite tråkigt för oss som kommit fram till att kristen tro är rationell, bygger på sakinformation om grundläggande betingelser i både himmel och jord. Det är utifrån denna hållning vi konstaterar att vi inte räddningslöst är fyllda av många slags dårskap och ondska.