Biskoparnas klimatbrev ska jag läsa när det kommit av trycket. Jag vet bara inte riktigt hur jag får det. Men Antje har rustat sig. På twitter meddelar hon den intresserade allmogen att hon packat väskorna för fyra dagars tjänstgöring i Göteborg. I somras var det Almedalen. Jag tror att en allvarligt syftande person – som Bertil Werkström eller Olof Sundby – varit häpna över vad ärkebiskopspysslet numera går ut på. Inte utan skäl, inte utan skäl!
På DN Debatt levererade Antje och patriarken Bartholomeus, Bartie för vänkretsen i vilken Frasse och jag ingår, synpunkter. https:patria/www.dn.se/kultur-noje/patriarken-och-arkebiskopen-klimatkrisen-forvarras-nar-man-gor-en-dygd-av-girighet/
De som minst bidragit till klimatförändringarna drabbas hårdast, heter det. Ja, världen är inte rättvis. Den är trasig. Och då blir det så. Det kan man se redan i det vi kallar Gamla testamentet. Men nu talas om de uppoffringar vi måste göra för att våra barn och barnbarn kan ha en framtid. Den alarmismen går jag inte på. I Sverige kan de ha en god framtid om vi slår vakt om det vi har och ser till att välfärdssamhällets fördelar tillfaller dem och inga andra.
Vi ska säga ”Det är nog nu!” när det gäller våra behov. Jo, räcker det inte med telefon på kopparnät? Vi kunde ju ringa. Och en svartvit kanal på tv med Olle Björklund? En Volvo Amazon kanske? Eller en SAAB med tvåtaktsmotor? Eller skulle vi i stället säga att ingenjörskonst är bra och berikar våra liv så att vi kan ta ytterligare några steg uppför behovstrappan? Jag hanterade livet efter stormen Gudrun men jag var glad när strömmen kom tillbaka och jag slapp laga mat på Trangiakök.
Nu har Antje och Bartie likväl kommit på att det finns en nisch för dem i klimatnödläget. ”Hur vi förhåller oss till naturen som skapelse avslöjar hur vi relaterar till självaste tillvarons grund – som vi har gett namnet Gud.” Har vi? Har inte Herren Gud själv avslöjat det? Jag är den jag är! Och han är Skaparen det är just därför vi lever i skapelsen. För egen del relaterar jag till allt detta inte minst i högmässan. Och jag är västerlänning. Därför njuter jag av ett större välstånd än i de misslyckade ekonomierna i öst. Det betyder inte att jag inte tänker att skapelsen är ett mysterium. Jag har vett att besinna det och lovsjunga. Men jag är också ingenjörsglad även om jag också i ingenjörskonsten ser mycket jag uppfattar som mysterier. För mig alltså.
Var hamnar Antje och Bartie? I en plädering för både rationalitet (”rationell handling”) och ”existentiell förståelse av hur och varför vi känner och agerar som vi gör”. Det är vackert sagt, men aposteln själv fattar inte riktigt detta. (Rm 7:15!) Och så kommer det där med våtmarker igen som vi tydligen inte ska få förstöra. I Sandsjö by i Ormesberga syndade de alltså, när de dikade ut och torrlade Sandsjön för att få åker- och betesmark då befolkningen ökade under 1800-talets senare del…
Vi är skapade för skönheten som består i ”att människor har livskvalitet, lever i samklang med naturen, möts i fred och hjälper varandra.” Nu försvann Gud in i allt detta. Men är vi inte om saken ska uttryckas i klartext och med hörbarhet femma skapade till ett liv i Gud? Är inte det verkliga problemet den synd som heter sekularisering och som förvandlat tid och evighet till något som ska rymmas just inom ett sekel, vårt?
Klimatkrisen bottnar i mänsklig girighet och själviskhet, skriver Antje och Bartie. De har därmed bestämt sig för den förklaringsmodell som säger att klimatnödläget är orsakat av människor. Därför kan de också mana till omvändelse och en förnyelse av våt mänsklighet ”(i ordets dubbla betydelse”) och detta är en mystisk och lätt obegriplig passage för de flesta. Menar de förnyelse av det slag Guds gode Ande åstadkommer så säg det! Men som vanligt talas nu om ”religion” som en komponent för att forma en integrerad och integrerande vision. Här skaver det rejält. Jag är en Kyrkans präst. I grund och botten är jag intresserad av Livet men inte av ”religion”. Livets Furste är Han som kommer med Verkligheten till mig också i denna värld dömd till undergång. Jag ska fortsätta våra miljön, sopsortera och allt det där just när ”klimatets deadline rycker närmare och närmare”. Fast är det klimatets deadline eller något vida därutöver? Fråga inte mig. Jag väntar en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor. Och just detta gör mig kanske känslig inför fagert tal? Antje och Bartie ursäktar säkert detta mitt särdrag.