Antje twittrade att hon skulle börja arbetsdagen tidigt genom att kl 06.50 titta på mig från bilderburkens perspektiv. Nå, jag var uppe, hundarna var vakna och katten likaså. Det betydde att jag kunde titta utan att störa eller väcka något djur, annars det jag mest rädes och detta på ett bibliskt vis. Antje och Trump lika, twittrar gör de. Intresset för biskoparnas klimatbrev är ”enormt”, läste jag i Svenska kyrkans twitterinlägg. Lika enormt intresse som för evangelisternas arbeten eller apostelns s k klimatbrev (han värnar det andliga klimatet)?
Antje tyckte vi borde hitta ett hopp. Det kan man säga. Och så har ett obestämt ”vi” lämnat en springnota. Inte jag. Jag sitter kvar i tanke att nu är det barnbarnen som får bjuda mig. Antje själv twittrade vidare med markören att det var ett ”viktigt samtal om klimatångest i SVT”. Jo, viktigt om man tänker att det floskulösa just är viktigt. Det gör inte jag.
Nu är jag inte så välbevarad själv, men nog tycks Antje changerad? Och inget om Jesus sa hon. Hon kunde varit vilken landshövding som helst (utom han i Kalmar, som betalade serveringspersonalen svart). Hitta ett hopp!? Är det inte snarare så att hoppet hittar oss? Och vad gäller klimatångesten, vore det inte läge att beskriva synden, dess väsen, dess orsak, dess konsekvenser i det personliga och det politiska? Allting en trasa, som det heter. Det gäller klimatet. Och här återstår att undanröja klimatskeptikernas frågor och invändningar, något IPCC aldrig brytt sig om. Man kan tänka, att det beror på att det inte går, eftersom de ställningstaganden IPCC för fram är tillrättalagd forskning, en forskning som säkerställts politiskt… Om detta begriper jag föga. Det är därför jag har ett sådant behov av att få skeptikernas invändningar undanröjda. Jag tror inte att utsläpp av ånga från industrier är så farliga – men det är sådana bilder som distribueras till mig av statstelevisionen. Jag blir rädd mest därför att jag kommer på mig själv att tvivla. Kan tv-redaktionen så mycket mer om klimatfrågan än jag? Och skulle skeptikerna kunna trösta mig mer än den som (läs: Antje) talar om andlighet och existentiella frågor? Vem av martyrerna har dött för att de sagt ”andlighet” eller ”existentiell”?
Om Antje, som är Prima i Svenska kyrkan, inte förmår mer än detta, varför ska hon ta min tid genom att locka mig sitta framför bilderburken? Tror hon verkligen att vi insiktsfulla docenter går på, att hon inte på något vis öppnar eskatologiskt utan nöjer sig med samtidsperspektiven (och de är sannerligen samtida!)?
För 2000 år sedan sa Frälsaren, att han kommer snart. När jag var yngre funderade jag över begreppet ”snart”. Är verkligen 2000 år snart? Men sett till skapelsen så befinner vi oss – om allt ska räknas som ett dygn – i sista sekunden. Då är 2000 år en sekund, som mest några hundradelar därtill. Kunde inte Antje sagt till tv-gluttarna att de borde omvända sig och tro evangelium för ångesten är lagen som talar. Kyrkan är anförtrodd evangeliet. ”Gå i kyrkan på söndag!”, kunde hon sagt. ”Hitta hoppet söndag förmiddag!” – hur vore det? Hon kunde lagt till att vi faktiskt lever på ett stoftkorn i universum och denna utsatthet kan driva oss till förtvivlan, det fattar alla pellar. Men den kan också skapa insikten att allt är nåd. Min egen existens och universums. Då kan ångest bytas i tro och tillit.
Utan att vila säger evangelisterna dag och natt: Helig, helig, helig är Herren Gud allhärskaren, han som var och som är och som kommer. Och om honom som ska ta emot äran säger vi att det är du värd: ”Ty du har skapat världen, och genom din vilja blev den till och skapades den.” Skulle jag vara lite näsvis kunde jag komplettera Johannes och säga, att genom Guds vilja upprätthålls den skapade världen. Tills vidare!
Jag har citerat Uppenbarelseboken kap 4 (vers 8 och 11 om ni vill kolla). Kunde Antje ha gjort just detta? Antagligen inte. Hon hade uppfattas som irrelevant om hon inte sjungit med de mediala änglarna. Just detta gör henne ointressant för somliga av oss, vi som vet, därför att vi lärt oss i Kyrkans gemenskap och vet att den autentiska kristna hållningen är martyrernas, de som hädar sin samtid genom att säga som det egentligen är. Det kan inte Antje, så Prima hon är. Men sjunga kan hon. Med samtidens änglar! Jag känner mig som en intellektuell och de intellektuellas öde är att sitta nyktra vid de berusades gille.
Biskopsbrevet? Någonstans finns det gamla. Hur får man tag på det nya? Vad sägs eskatologiskt där? Och vem av biskoparna har särskild klimat-kompetens eller måste de fylkas kring floskelgeneratorn hela bandet?
Har jag nu sagt att miljön är oviktig för en kristen. Au contraire! Klimatet då? Jag vet inte. Det känns just nu som om jag har ansvar för miljön och kan lämna klimatet till Skaparen, som till sin tjänst har vetenskapsmän, som ska förklara för oss hur det egentligen är. När politiker ska in och peta i vetenskap, då tvekar jag. Ingen skam i det, väl? Förliten eder icke på furstar, som det heter någonstans.