Vi som gärna lugnt lutar oss tillbaka och ser på företeelser i Svenska kyrkan, behöver ofta ändra position till upprätt.
Konfirmanderna, som redogjorde för statstelevisionens lokalteam, att det blivit ”så klart sura och kände oss sårade” när prästen hotat med djävulen och helvetet efter att ha påstått att homosexualitet kom in i världen med ondskan” förvånade dock inte. Det mer underhållande var några präster som kommenterade helt övertygade om att prästen ifråga var en kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. När det stod klart att den anklagade var en kv*nnl*g pr*st utbröt viss förvirring, men inte värre än att ett par präster proklamerade nolltolerans mot just m*tst*nd*r* vad gäller ämbetet och hbtq-satsningen. De var glada över Svenska kyrkan som utvecklats. De uppfattade inte att deras hållning var den klassiskt sekteriska. I deras ögon är Svenska kyrkan en förebild för andra kyrkor – eller borde vara. Vill ni leta referens är det SVT Norrbotten. Jag länkar inte.
Jag hoppas ingen missar min fascination. Den Gud vill förgöra, slår Han med blindhet. Men detta är det folk som ska leda till frälsning. Tro´t den som vill. Jag gör det inte. Till det mer lustiga hör att tesen drivs att präster jobbar för mycket. Jag läser 2 Kor 11:13-15 för att förstå varför jag inte är förvånad.
Någon i Sölvesborg bestämde tydligen att församlingen skulle hissa pride-flaggan när kommunen vidhöll sin tidigare flaggpolicy. Då tänkte jag: ”Vem har fattat det beslutet och har vederbörande verkligen mandat?” Och vad står flaggandet för? Modéus II har aldrig gett besked om sitt eget flaggande, men medge att man gärna skulle vilja veta hur de tänker och lika gärna vilja veta vad de väljer att inte tänka. Lite orolig inför nyhetsförmedlingen blir jag dock. Det var på sociala media uppgifterna om Sölvesborgs flaggreglerna kom fram: svenska flaggan och FN-flaggan kunde enligt det antagna reglementet hissas. Och detta var regler som antagits när S ledde kommunen. Förändrar inte detta hela bilden av vad som hände?
Varför måste det till en bloggare på sociala medier för att jag skulle få veta just detta? Men församlingen var kvickt framme och demonstrerade. Kostar det något i utträden tro? Det kan man undersöka om en månad. Och då kanske en prisklass också ska sättas på demonstrationen. Jag menar, om en person som betalar 7000:- i kyrkoavgift, är 50 år gammal och förväntas leva 30 år till så blir kostnaden för detta enda utträde totalt sett 210 000:-. Kan ingen murvel kolla? Arma kyrka. En massa gillanden på fejjan måhända, men av sådana som inte betalar kyrkoavgift i Sölvesborg. Ni tycker kanske att jag inte har med saken att göra. Åjo, KAB 44 omfattade också Sölvesborg, Ryssberget och Listerlandet samt en hel del därutöver. Alldeles bortsett från att dumheten fascinerar.
I Växjö finns pastoralchefer samt utbyggnadsplaner. Pastoralchefen Åstrand förklarar att det måste byggas, men ”i vilken typ av lokal Svenska kyrkan ska finnas i är långt ifrån klart.” Vad ska göras? ”Vi tror på en öppen verksamhet med låga trösklar för barn och föräldrar. Man kan också tänka sig diakonal verksamhet för vuxna, träffpunkter för vuxna i kyrkans regi.” Nu hör ni den välmotiverade frågan vilka som vill låta sig regisseras för att träffas, men det är en irrelevant fråga.
1000 bostäder som ska byggas lockar de kyrkliga: ”Vi vill finnas där människor finns. Vi känner att vi ligger helt rätt med Teleborgs kyrka i det ekonomiskt mest utsatta området på Teleborg. Men om vi etablerar oss i nya områden så kan fler möta kyrkan i vardagen, i närområdet vilket är viktigt. Vi tror att vi kan motiver ett fortsatt medlemskap. En större kontaktyta med barnfamiljer tror vi leder till en ökad dopfrekvens och i förlängningen konfirmandfrekvens.”
Där försvann själva missionsbefallning och återstår det kyrkoorganisatoriska egenintresset. Tror dom att folk är så dumma att de inte inser? Och här är skiftet. I Svenska kyrkan, som hon var, växte småkyrkorörelsen fram. Poängen var ett ärende till människor. Det var den territoriella folkkyrkotanken i ny miljö, men faktiskt en del av Svenska kyrkans nedärvda identitet. Folk i kyrkan för folkets skull efter här förvaltas det människor inte kan få på något annat ställe: förlåtelse, liv och välsignelse. Inte ett ord om att ”vi behöver synas, höras och fortsätta vara relevanta” utan ett helt annat besked; ett budskap. Och då var inte ärendet så mycket att få möta ”en kyrka i vardagen” som att mötas i kyrkan på söndagen. Här finns en avgörande skillnad. Och pastoralchefens små tankar är improduktiva. En kyrkoorganisation som tänker så ska inte fortleva och kommer inte att fortleva. Minns var ni läste detta först! Smålandspostens artikel ligger bakom betalvägg… Och den insikten leder till påpekandet att ni gärna får swisha in ett bidrag till Kyrklig samling, som ser till att ni får dagsländor er till livs.