Frågan går inte att komma runt. Var det vi som gjorde något fel så att hunden måste avlivas? Är det uppenbara svaret ett ”nej”, ger det lite lindring, men ingen egentlig tröst. Jag kom att tänka på detta förhållande när jag tänkte sekularisering.
I ett antal församlingar tänker kyrkoherdarna framtid. Nå, det finns andra också. Jag såg i Andreas Holmbergs avhandling Kyrka i nytt landskap (Artos Acedemic) att en kyrkoherde ”bejakar oförutsägbarheten”, men har tillit till ”att här blir något nytt”. En bataljonschef som haft den inställningen på den tiden vi hade en krigsmakt, hade inte ställts mot en mur och skjutits – av det enkla skälet att det inte var krig. Annars! I avhandlingen ser jag en annan kyrka avteckna sig; ”en folkkyrka utan kyrkfolk” kan man säga med Jakob Wirén uti Antjeborg. De kyrkoherdar jag tänker på tänker folkkyrka med ett ansvarstagande kyrkfolk. Men de känner av uppförsbacken och motvinden.
Jag letade efter några papper och hämtade en låda på lantegendomen märkt ”Kontraktet”. Det var fel. Det var papper från kyrkofondens styrelse, forskningsrådet och Centrum för samtidsanalys. Har jag slängt materialet från kontraktet bortsett från det som förvarades i arkivet? Det är möjligt. Sparkade kontraktsprostar skulle fullt begripligt kunna stänga dörren bakom sig. Då återstår bara pärmen från själva sparkandet. Den sparas – för att en dag komma till användning kanske.
På något egendomligt sätt, jag tror kanske mest som information till hur statistiken byggdes upp för 15 år sedan, fanns dock i materialetgudstjänstsiffrorna från en församling jag håller av. Året var 2003, antalet huvudgudstjänster 66 och antalet besök 6501. Vid andra typer av gudstjänster (120 stycken) var det 5073 besök. 50 kyrkliga handlingar drog 3245. Av dessa var 32 begravningsgudstjänster med 2260 besök. Två präster och en kantor fanns det samt åtta frivilliga ledare för barn och unga. 10 barn inskrivna i söndagsskola, 19 i barntimmarna, men i övriga kategorier uppgavs siffran ”0”, noll. Konfirmander fanns. 16 killar, 10 tjejer.
Nu då?
Jag har inte siffrorna, men anar en nedgång. Då blir kyrkoherden moloken. Ska han bli det? Är det hans fel att hunden avlivas? Eller finns det mer objektiva faktorer?
Sekulariseringen är verklig och att det skulle gå utför sa unga högkyrkliga präster redan på 1970-talet genom artiklar och böcker. Det hade antytts, och kanske mer än så, på 1930-talet också. För att inte säga kring 1909-1910 när ungkyrkorörelsen kom till för att återkristna nationen. Hade det legat för mig att pråla, hade jag nämnt H. Sjögrens Tankar om den Svenska kyrkan dess ställning och uppgift i närvarande tid (Stockholm 1910) eller U.L. Ullman, Några tankar om Vår Svenska kyrkas nuvarande läge (Stockholm 1910). Sjögren manar till ”kyrklig förnyelse”. ”Vi måste tro på en kyrklig förnyelse, om vi skola få se något deraf.” Bättre kan det inte sägas. Om inte på italienska: Chi pecora si fa, il lupo se la mangia! (Den moraliska meningen är denna: Om du uppför dig som ett får, kommer vargen att äta upp dig!) Vi står i beroenden, främst en medveten avkristning. Historien kan vi inte göra något åt. Men kanske den situation som vi står i?
Ska dugliga präster då presentera den lokala kyrkostatistiken och säga att det är sämre nu än för 15 år sedan? Sannolikt behövs det. Nu har jag sedan år 1994 varit obehörig för kyrkoherdetjänster i Svenska kyrkan, men hade jag varit kyrkoherde, hade jag jämfört den lokala statistiken under 15 år med den nationella. På 15 år har Svenska kyrkan tappat 2.3 miljoner kyrkobesök i huvudgudstjänsten, från 6.105 till 3.766 miljoner. Om någon räknar ut procenttalen (”Procenten, Helge!”) kanske det blir lite tröst för ett tigerhjärta i det lokala? Det är bättre hos oss än för Svenska kyrkan i stort! Fast vid närmare eftertanke: hur kul är det?
Nå, sanningen ska göra er fria. Men med en annalkande lågkonjunktur och högre priser/skatter löper Svenska kyrkan stora risker. Det blir så när de fina inte ville missionera eller bygga församling utan bara åka frihjul. Och när en kyrkoherde lyfter lön för att ha tillit och släppa kontroll… Bra betalt för ingenting, menar jag. Det beror på att jag tror att Kyrkans mission är på allvar.
Dixi et salvavi animam meam.