Sexhandeln är jag emot. Men det vare mig fjärran att döma de frusna flickor jag sett på horstråk eller ens ha några synpunkter på damerna i skyltfönster i Amsterdam. De har alla befunnits sitta på en förmögenhet, som kan växlas in i pengar och där några tjänar pengar på kommersen. Jag förstår att det kan behövas droger för att leva i detta system av förtryck. Hur glamoröst det än framställs, handlar det om förtryck och utnyttjande. Det hindrar inte att flickorna/damerna måste hitta kunder som vill ha deras tjänster och de konkurrerar om kunder förstås. Skönhet och manér avgör, förmodar jag.
Nu ser jag att horstråket i Stockholm momentant flyttat från Malmskillnadsgatan eller var det kan vara (nätet?). Nu skedde utbudet öppet och skamlöst i Folkets Hus vid Norra Bantorget och det var sexhandel för de voro sex som ville. Jag läste Torsdagsdepressionen och den fungerade med våldsam kraft. Så eländigt det är! Öppet och skamlöst eländigt!
De sex ska berätta om sin väg till tro, jag skummar. Sven Milltoft säger föga om sin bakgrund i Svenska Missionsförbundet och om sitt medlemskap där säger inte heller Bengt Kristensson Uggla något. Ugglan tror att biskopen är ”en samlande kraft, även utanför kyrkan”. Sa han något alls om sin bakgrund? Inte vad som återges i tidningen.
Det blir dock värre. Frågan om varför kandidaterna ville bli biskop ställdes och där kom utbuden. De sålde sig. Välj en utvecklingsinriktad biskop eller någon som inte vill utveckling, sa Marika Markovits). Hon ville bygga församlingar. Nå, då kanske hon ska bli komminister i stället? Kyrkan har aldrig trott på en mänsklig gud, sa Marika, och gjorde upp med ”en utbredd antroposofisk gudsbild”. Det tyckte jag var roligt. Vad hon än sa handlar det nog om en antropomorf gudsbild. Men utbredd?
Sven Milltoft skulle bli ”en inspirerande och utvecklande biskop som lyssnar och förändrar”. Han vågar dessutom ta konflikter. Dn gudserfarenhet som finns i människor är en erfarenhet vi kan fördjupas i ”med teologins hjälp”. Say no more! Eller fråga om det inte är i gudstjänsten detta sker och då som något mycket mer än teologi?
Bengt Kristensson Uggla beskriver sig som en erfaren akademiker, som kan röra sig i olika miljöer och ändå behålla sin egen position och övertygelse. Spelar ingen roll vilka frågor vi diskuterar, får vi veta. Biskopen är ”lite av en sagofigur, en förtrollad värld” och det tror Ugglan är helt rätt i vår tid. Han vill tydligen skapa nya plattformar för människor som inte är så bekväma att delta i gudstjänster. Så mycket för den förtrollade världen. Och så men biskop vara i media, har Ugglan kommit på. Men han är en duglig person. Visserligen inte prästvigd och visserligen inte med praktisk församlingserfarenhet så hur blir det då? ”Det skulle bli en hård skola några månader och jag är beredd att gå in i den skolan.” Några månader! Ska en gammal församlingspräst baxna eller helt enkelt bara ramla ihop?
Andreas Holmberg tror att hans erfarenhet och kompetens skulle vara bra att ha som biskop. Och så återger han hur han tror att hans kollegor skulle beskriva honom. Han tonar också ner biskopens roll. Men vad betyder det han sa? ”Dopet ska göra skillnad som sin egen gåva.” Av kandidaterna tycks Holmberg ha sålt sig minst av alla. Men han talar som ett orakel, tycker jag. Det kan vara en god hållning för en biskop, om han nu blir det.
Gunilla Hallonsten talar om två saker hon vill göra som biskop: hålla samman innerstadsförsasmlingarna med församlingarna i ytterområdena och såmångfalden. Klimatet och människors lika värde är hennes hjärtefrågor. I den senare frågan är hon kompromisslös. ”Alla ska få finnas (abortfrågan?), alla ska ha tillgång till vårt dop (vårt dop?) och till att delta aktivt i vår kyrka” (kv*nn*pr*stm*st*n*r* ska prästvigas?) Hur kompromisslös hon än är kan man alltid föra dialog? Alltid? Varför sker inte det då i Svenska kyrkan?
Med Jonas Eek som biskop ”skulle hans energi ge kraft att vara kyrka, energin och entusiasmen skulle ge glädje och inspiration och envisheten skulle hjälpa i uthålligheten att vara kyrka.”
Längre orkade jag inte tänka. Sa de något om Jesus eller något om Anden? Men kanske är det inte de utfrågades fel att de inte får man bättre svar. Det kan vara fel på frågorna och det är inte mitt fel om jag ser ut som en idiot när jag kommer från frisören. Kan genmälas. Jag tror dock det värsta. Inte på personnivå. De sex som ställer på på horstråket för att sälja ut sig eller sälja in sig visar egentligen Svenska kyrkan i hennes samtid och i hennes elände. Så här illa är det.