Jag fick en känsla av Weimar. Nå, inte den vackra kulturstaden så mycket som av Weimarrepubliken efter valet 2018. Kunde det vara så, att de politiska partierna nu uppträdde i ett greksikt ödesdrama av det slag som utspelades under tyskt 1920-tal? Skulle då Sverigedemokraterna vara det nya NSDAP fast i modern och svensk gestalt? Det tyckte jag vara att ta i. De påstås ha nazistiska rötter. Jag är så gammal att jag vet att den sortens sympatisörer har funnits i alla svenska partier. Kanske inte i V, men där finns folk som omfattade till exempel Chrustjovs hårdföra kristendomsförföljelse så vad då? Genom att skriva så slipper jag reda ut hur det var med Nils Flygh. I de borgerliga partierna men också i det socialdemokratiska återfanns gamla nazister också som statsråd och vanliga riksdagsledamöter. Så varifrån skulle de nya totalitära komma i det parlamentariska kaoset? Det begrep jag inte.
Jag har lärt mig. ”Führer, befiel. Wir folgen”-attityden mötte jag till min häpnad när en uppsättning ”influencers”, som säger sig besitta en viss makt, kräver att Stefan Löfven ska uppfostra oss till bättre människor. ”Whip my ass”-attityden alltså. https://www.expressen.se/debatt/kor-over-ditt-folk-lofven-for-att-radda-klimatet/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=email
Nu undrar ni vad en ”influencer” kan vara. Det är en påverkansperson, i uppräkningen 87 stycken varav 84 kvinnor. De når 2.1 miljoner människor varje vecka. Däri deras makt. Mig har de aldrig nått. Inte min gamle folkskollärare Nils Rubin heller.
Magister Nils Rubin är många år död. Annars hade han upprepat vad han lärde oss i årskurs 5 och 6: Demokratin kräver välinformerade medborgare. Samhällskunskapen är ett viktigt ämne. Han hade bleknat, det fattar jag, när han hört rop efter ledarskap. Sådant gick inte att efterlysa på 1950- och 60-talen av ett helt uppenbart skäl. Men nu går det. ”Führer befiel!” Och nu skulle han alltså heta Stefan Löfven. Det är inte utan att jag tycker synd om Stefan.
Å andra sidan, har de rätt i att vi inte har någon framtid längre, kan man kanske förstå kravet på diktatur för klimatets skull. Den där miljöpartistiske meteorologen vars namn jag glömt pläderar för denna upplysta diktatur. Torbjörn Tännsjö tänker sig en demokratisk världsregering, även om han markerar osäkerheten att denna världsregering kommer att vara demokratisk. (Tännsjö, Etikprofessorn, Fri Tanke 2018, s 282. Tännsjö (aa s 284) är för denna rörelse ”beredd att kämpa, ställa till spektakel, dö och om nödvändigt döda, ja till och med göra mig löjlig.” Säg inte emot Tännsjö i klimatfrågan, då tar han livet av er. Eller? De 87 struntar i demokratin. Känns inte det hela lite Weimar?
Kom ihåg att den nazistiska rörelsen, som var beredd att dö och döda för den goda sakens skull, var en ungdomsrörelse. I den tyska regeringen av modell 1933 var Hitler den ende som var över 40 år. Hur gamla är de 87 påverkanspersonligheterna, de som vill ha den beslutsamma styrningen av någon och denne någon är Stefan Löfven, diktatorn? ”Vare sig vi vill eller inte”, som det oefterhärmligt heter.
Klimatet släppte andarna lösa. Utgångspunkten var att svenskarna är ”ett av de folk som tär hårdast på jordens resurser”. Men det är väl inte sant? Koldioxiutsläppen till exempel är jämförelsevis låga just i Sverige. Det är rätt självklart 10 miljoner i ett skogsbevuxet land binder mer koldioxid än 10 miljoner i London. Men en flagellantrörelse bryr sig inte om sådant. Varför skulle den?
Demokratin med alla dess ideal satt alltså inte djupare. Det är kanske tid att bli rädd? Just det som folket i Weimarrepubliken inte hade vett att bli i tid.