Dagsländor

Sub specie aeternitatis

Broddskande brandutryckning

Det är mycket nu. Inte bara för Antje, som ska besöka Uppsala brandförsvar och genomföra biskopsvisitation i Danmark-Funbo med ödmjuka samtal. Brandförsvaret är ett tänkvärt utflyktsmål. Kan hon lära sig något om hur man släcker bränder och kanske något om att inte leka med elden? Jag tänker nu närmast på vad som händer i Antjeborg – och det händer inte bara när det handlar om biskopsbrev. Ska vi börja med Jönssonligan? Jönsson i Antjeborg gjorde upp med paret Jönsson på Solkusten och uppgörelsen slutade kring 4 miljoner. 840 000:- var bostadsbidrag, sägs det. 42 månadslöner. Till detta lägger jag gärna kostnaderna…

Jag kan predika – ?

Vad handlar affischen om? En flicka står i predikstolen, texten lyder ”jag kan predika”, Svenska kyrkans unga satsar för att få kollekt. Organisationen omfattar kring 8000 medlemmar numera. De flesta har föga gemensamt med den KGF-rörelse, som en gång bar upp det intellektuella ungdomsarbetet och sedan integrerades i Kyrkans Ungdom med kontroll från personal på stiftskanslierna. De fördomsfulla tror att de där kyrkliga ungdomarna nuförtiden mest är barn, som enrollerats till organisationen genom en församlingspedagog. EnrolleTrats proffsigt sålunda. Affischen finns att beskåda. Svagsinta personer har säkert upp den i vapenhus eller församlingshem. https://svenskakyrkansunga.se/wp-content/uploads/2019/12/Kollektaffischer_2020_Del1.pdf Jag kunde inte förklara affischens syfte för…

Den broddska biskopsavbasningen

Jag tänkte motverka den iråkade torsdagsdepressionen genom att läsa på hos Jürgen Diestelmann i hans bok Actio Sacramentalis (Harms 1995). Där dök breven på latin från Luther till Wolferinus år 1543 upp. Ingen tvekan att de nutida svenska biskoparna inte har Martin Luther med sig när de gör gemensam sak med Simon Wolferinus. Det som motverkade själva depressionen var dock inte den latinska texten eller den tyska utläggningen av min gamle vän Diestelmann utan insikten, att jag fritt kan ströva genom århundraden och på så vis inte vara utlämnad åt samtiden och dess koryféer eller kanaljer, som ska framstå som…

Göran Grefbäck, 1925-2020

Göran Grefbäck är död och då kommer minnena. Han valdes till kyrkomötet år 1979. Kyrkomötena dåförtiden var inte bara arbetstyngda (det heter så när man pratar och fattar beslut) utan också långa. I mer än en månad skulle de 96 ledamöterna dväljas i Dumans hus. För det var gamla riksdagshuset som gällde. Kyrka-stat och frågan om samvetsklausulen var medialt upphetsande frågor.  Ni undrar hur det kom sig att Göran fick 55.42 röstpoäng och valdes före den folkkyrklige kontraktsprosten Nils Bergström som bara fick 43.25 och alltså inte kom med i kyrkomötet. Taktikröstning organiserad av Sture Nilsson, som ringde till prästerna,…

Svartnad humor

Vi, som har svartnad humor, kan ofta glädja oss. Jag gjorde fynd i går. Det var kanske inte så roligt. Arvingarna slapp och för en nanosekund tyckte jag synd om dem, när jag insåg att de två små garderober jag röjt (utan att kasta något, bara flytta…) tog minst dubbelt så lång tid att gå igenom som jag planerat. Jag talar om Lantegendomen och två garderober som måste lättas för att min vän Jonas Rörkrökare ska kunna jobba idag.  Vad hittade jag? Böcker. Fler böcker än jag trodde jag hade. Och där fanns bönekortet Litania i avfallstider, den litanian kan…

Sakralt eller sakramentalt

Efter söndagens högmässa i Horda avnjöt jag i bilen radiogudstjänsten från Sävarkyrkan (ett konglomerat av fri kyrklighet, observera avstavningen, som är avsiktlig). Denna radiotiserade gudstjänst motsvarade de flesta av de krav mina fördomar ställer. Först var den inkännande med ljuset – som befanns vara vårljuset, som vi längtar efter. Detta var fint sagt, inkännande. Men jag, ni vet min låga natur, tyckte det var smetigt och inkännande på samma sätt som en bilförsäljare kan vara inkännande. Sedan skulle det sjungas många sånger från Taizé. Nu hade jag redan sjungit sånger från Taizé i högmässan jag deltagit i men än mer, församlingen…

Fjanterier

Äldsta barnbarnet fyller 20 just denna dag. De matematiskt begåvade kan fundera över när det då den 2/2 2000 var jämn siffra i årtal, månad och dag senast men det var år 888 och då blir det väl den 28 augusti det året? Själv styr jag in i samtid och framtid. Antje har tagit initiativ till något storartat, En värld av grannar. Det handlar om hennes favoritsyssla, som inte är att rådda/rädda Svenska kyrkan men väl att driva religionsdialog. Det var ju också en del av hennes viktiga värv i Chicago med omnejd. Under fyra dagar har ett 70-tal handplockade…

Biskop kritisk till biskopsbrevet!

En pensionerad biskop i Svenska kyrkan skrev mig några rader: ”Det avgörande felet med biskopsbrevet om nattvarden är enligt min mening att man gör en bisak (viktig i sig) till huvudsak. Resonemanget utgår inte från att nattvarden/evkaristin är instiftad av Jesus (även om det kommer med i skymundan) utan från den bibliska traditionen med helig måltid. Det är vidare påfallande att kanaljerna, efter otydligheter i dogmatiken, anser sig kunna ge tydliga direktiv om praxis (utan att förklara varför det skall vara så som de befaller).” Biskopen har läst på, sidan 50 ff t ex. Men man kan också påpeka hur…

Biskoparna feltänkte

Biskopsbrevet om nattvarden, Fira nattvard, kom mycken oro åstad hos kyrkligt förnyade präster. Innan jag kommer till en teologisk granskning slogs jag av en tanke. Det handlar inte bara om sakfel eller bedömningsmissar i texten. Hela projektet är misslyckat.  Om biskoparna skriver brev till hela svenska folket i en folkets livsfråga, det må vara. Men att de tillsammans ska skriva brev till kyrkfolket och sedan på förfrågan nödgas beklaga somliga formuleringar är inte bara oklokt. Det är i grunden feltänkt och dumt.  Till kyrkfolket skriver varje biskop själv egna brev. De särskilda problem eller utmaningar som stiftet står i, vet…

Åter till västfronten!

Nog hajade jag till när jag läste The Rapwoman. https://www.svenskakyrkan.se/goteborgsstift/biskop-susanne-vigde-tva-praster Hon menade inte bara att det är utan att vi firar Förintelsens minnesdag. Gör vi? Firas den? Varje år? Verkligen? Eller högtidlighåller (ett odefinierat ”vi”) minnet av den? Jag firade inte, jag talade, bad, sjöng och högtidlighöll så. Jag tänkte en stund på Morsan dessutom. Men det är fullt möjligt att det finns kanaljer som firar. Och så finns det kanaljer som är osäkra när det handlar om språk. Med tanke på att de träder fram som Ordets tjänare är det något att haja till för, om ni hajar vad jag…

Fridsförbunden vacklar inte

Nu kanske tror att jag gillar att vara först med nyheter? Fel! Jag gillar inte. Jag fullkomligt älskar att vara först på bollen. För er skull, självfallet. Som ren läsarservice. Ni vet hur det hette i Kalmar: ”När Sandahl griper in, blir det resultat.” Det sas redan i FN. ”Leave it to Dag!” Jag har kommit åt ett brev till biskoparna. Det är Fridsförbundens ordförande som skrivit och brevet sattes ihop efter ett uppdrag från predikant- och äldste-mötet i Kattuainen i augusti. Lars Levi Laestadius själv har inte undertecknat av känd anledning, men samlingen i övrigt är imponerande. Det är…

“Kanaljerna”, så föll hans ord

Domprosten Hermansson är inte den förste domprost som går, men det intressanta med fallet Hermansson var att överenskommelsen fick bli offentlig. Det motiverade, tänkte jag, en fråga till Växjö pastorat om överenskommelsen med domprosten Johan Unger för snart sagt 15 år sedan. Den var då hemlig. Men kan den hemlighållas nu? Och kunde den då. Vi går till dokumenten. Jag ber att i förbigående få påpeka, att den alerta kyrkliga pressen icke gjort detta. Jag ber – mindre i förbigående – att få påpeka, att Lantegendomen, där jag då dvaldes, ligger inom Växjö pastorat. Jag var alltså med och betalade utan att…

27 januari – en märkesdag

En minnesvärd dag är detta och jag ska minnas i Hallaryd i afton. Vi minnes både den ärorika Röda arméns befrielse av Auschwitz-Birkenau  för 75 år sedan (men glömmer allt det andra som följde efter befrielsen…) och vi påminns om att det denna dag är 40 år sedan Antje Jackelen, –eller hade hon fått med ett ”é” i namnet redan då? – ordinerades. Hon påpekade saken på twitter med särskilt påpekande att hon då bott i Sverige 2 år 6 månader och 24 dagar. #stolt invandrare.  Hur svenskkyrklig blir en student på denna korta tid och hur går det till?…

Det går inte bra nu

Magnus Uggla stimulerade mig med sin låt Det går bra nu. Vi är endels-vänner och minvänskap vet han inte om, så jag kan inte be honom skriva en låt för Svenska kyrkan. Hade vi varit mer än endels-vänner, i detta fall vänner eller hjärtevänner lika (annars är hjärtevän finast!), hade jag bett honom skriva låten Det går inte bra nu. För det gör det inte. Om jag skulle skriva att Antje sköter jobbet på ett uppseendeväckande sätt, tror mig ingen. Inte för att det inte är så utan för att jag skriver det. Att något kyrkligt blad skulle begära att…

Biskopsbekymret

Redan en månad sedan det var julafton. Jag säger bara det för att komma åt det grundläggande bekymret. Biskopsbekymret. Jag har nämnt att jag på auktion införskaffade 68 biskopsautografer. Mitt bud var det enda och det lägsta. Det kan inte bero på de äldsta biskopsautograferna J.A. Eklund eller Hj. Danell, inte heller på Ernst Lönegren eller Einar Billing, inte ens på biskoparna Edvard Rodhe (den äldre och den yngre). GustafAulén och Bo Giertz kunde väl också locka? Antagligen, så lyder min förmodan, har de senaste decenniernas biskopsdevaluering spelat in. Och kvar står jag. Det är något för de eftertänksamma att…

Ett brev betyder så mycket!

Klockan 8 denna dag när biskopsmötet häckar i Göteborg blir biskopsbrevet om nattvarden offentligt. Nå, det har varit utlagt på nätet ett par dagar och blivit läst. Somligt är häpnadsväckande och belyser hur det blir när ”teologin” – vad nu detta än är – gestaltas att bli den härskande kyrkliga klassens ideologi. Jag struntar för ögonblicket i brevet. Det beror på att jag vill ha det i tryckt form. Och det är uppenbarligen inte enkelt. Förutom i Göteborgs stift, där det med ett vänligt brev kom församlingar och präster tillhanda. Jag ringde i förrgår kl 16.20 till Antjeborg för att…

Salig Hägg

Salig Hägg hade rätt. Det trodde jag redan när han sa det – och det måste nu vara närmare 35 år sedan. I maj månad är han 30 år död nämligen. Salig Hägg sa: ”När de lekt rommen av sig kommer de och vill att vi ska torka dem med varma servetter.” Det var den då bildade medelklassen han avsåg. ”Religion” skulle bli inne. ”Religion” – inte efterföljelsens kristna väg. Då skulle relevansen slå till och prästerna fröjdas över att äntligen få framstå som relevanta. De skulle kunna ge uttryck både för känsla och förnuft i andliga frågor och respekteras för sina…

Tyskt konferensliv – Antje trivs!

Tyskt konferensliv kan glädja. Antje la på Twitter ut bilden av ett ölunderlägg, Bier-Deckel, när hon tärde öl från München, Augustiner, i Berlin. Det betyder att Antje är Svenska kyrkans första ärkebiskop att lägga ut ölunderläggsbild på Twitter. Det har inte KG Hammar eller ens Nathan Söderblom gjort, än mindre Erling Eidem och Yngve Brilioth kanske. Antje var fascinerad av abbotskräklan, som finns på ölunderlägget, kunde vi som praktiskt på plats i München öl-bildat oss, förstå av hennes twitterinlägg. Antje var med om en storartad intellektuell fest och var glad att få vara där. Det fanns säkert många som inte…

Express-Antje

Konferensen slutade i förvirring och det var nog mitt fel. Jag återgav Antjes text i Expressen. Häpnaden över hur en ärkebiskop argumenterar och drar slutsatser var överraskande för mig, som är van vid svensk försiktighet. Antje påstår att det är skillnad i synen på makt.  “Humanisterna påstår att ’religiösa aktörer’ som jag använder barnkonventionen som en möjlighet att flytta fram sina positioner. Ur kyrkans perspektiv handlar det inte om makt utan om tjänst: en tjänst åt barnet som ska få tillgång till den rikedom av erfarenhet och visdom som finns i våra trostraditioner. Bakom Svenska kyrkans konfirmandarbete finns sedan länge…

Samma ras – men inte samma tro!

Min tertialdag denna dag har inte firats på eller av konferensen. Efter mitt lyckade paper, som jag la fram igår, fick jag dock ett litet tackbrev. Diese sehr interessante Text illustriert wie unsere zeit von ” Kognitiv Dissonanse” voll ist und dieses Thema wollen wir gern weiter diskutieren und mit Kraft adressieren. Ni ser att det inte är en infödd tysk som skrivit, men så blir det i det internationella och mest intressant att brevskrivaren tyckte att han borde skriva på tyska till mig. Jag fick det lilla meddelandet i handen och kunde förstå vänligheten, som avspeglade sig i skribentens…