Dag Sandahl

Det är onsdag och tid för en slända. Jag tänkte att det i morgon, Flanellskjortans dag, får komma en folkbildande slända om just den dagen. Nu gäller det en onsdag som på något sätt blivit ”onsdagigare” eftersom denna onsdag är den första dagen år 2025. Onsdag extra allt sålunda. Vi ser fram och tillbaka vid … Läs mer

Ordet som förföljt mig de senaste dagarna är ”konfunderad”. Det är sådan jag blivit. Inte bara för serien Whiskey on the Rocks. Den är en satir och jag tror jag ogillar den. Det var kloka marinofficerare, som fick göra en insats för försvaret av fostervattnet. Signalspaning gav klara besked om hur ryssarna såg på saken … Läs mer

Det har varit en lugn jul i Kvarnstad och en lugn jul i Lake Wobegon, får jag hoppas. Garrison Keillor är juluttolkaren. Just nu är jag så listig att jag överlistar mig själv. Var finns julskivan Now it’s Christmas again? Inte bland de andra julskivorna. Å andra sidan la jag in brysselkålen i kylskåpet så … Läs mer

Jag förnimmer att Herbert Tingstens ande liksom Ingemar Hedenius städse finns som en sky över Uppsala. ”Hör du något i luften som surrar, är det Hedenius och Tingsten som murrar!” Det är förunderligt och märkligt, omöjligt att förstå – men jag gör ett försök. Gunnar Myrdal har beskrivit miljön när professor Tingsten satt och hetsade doktorander, … Läs mer

Jag har slutat att vara ”högkyrklig”. Skälet är ett, ett enda: Jag har aldrig varit det. Jo, kanske när vi skulle skällas som ”högkyrkliga” och begreppet uppfattades vara ett oktantal, politiskt och kyrkopolitiskt gångbart. Då var jag i offentlig mening högkyrklig utan att skämmas för det, fast vi borde göra det! Annars insåg jag att … Läs mer