Dag Sandahl

Med begreppet ”våra vänner” kan mycket innefattas. Också de vänner vi ber Gud bevara oss för. Fast de andra finns. Kontraktsprosten t ex, som skickade tre (3) chokladkakor till mig när jag låg på Centrallasarettet i Växjö, CLV. Nu fick jag inget brev. Det återsändes till avsändaren – men utan chokladkakor! Det var då för väl … Läs mer

Jag letade efter något annat, men hamnade i tidskriften Vår Lösen 1939, hamnade och hamnade…, men likväl. Det gav mig en ny insikt att läsa Olof Lintons anmälan av Gustaf Auléns bok Spaningstjänst (SKDB Stockholm 1939). Det var nog inte riktigt så som det sagts mig tidigare. En studentgeneration kanske inte är längre än 4-7 … Läs mer

Vår tid är medeltiden lik, läste jag någonstans. Då var det en sammanhållen och sammanhållande tankefigur som styrde, nämligen den kristna tron. Den var själva normaliteten och den upprätthölls ideologiskt och juridiskt. Alla visste vad de skulle tro och tänka – egentligen utan att behöva tänka. Bara avvikarna, en kättare i Gottsunda till exempel, behövde malträteras. … Läs mer

Jag plockar bland böcker. Anders Ruuths prästmötesavhandling Präst idag i Härnösands stift kom 1982 (Forum Theologicum XXXVII). Det är så länge sedan att vi där skulle kunna möta de svalor som gör den sommar vi lever i, dvs den nya normaliteten. De är inte många, svalorna, men de är. Det gemensamma för dessa är att … Läs mer

Torsdagsdepressionen bär syn för sägen. Negativismen mot förslagen från Antjeborg är bedövande. Ledarsidan ger eldunderstöd åt insändarskribenterna. Egentligen är det förödande. Inte ska man väl bli uppmuntrad och se vårtecknen? Jag tror jag ägnar mig åt fromhet i stället: En församling församlas. Det hörs på namnet. Den samlar sig till gudstjänst. Liturgin formar församlingen som … Läs mer