Dag Sandahl

Jag antar att jag i Dagsländorna tecknar ett porträtt av den kyrkliga samtiden. Är det hyfsat porträttlikt, kan jag vara nöjd. Har somliga drag i porträttet blivit till karikatyr, kan jag vara lika nöjd. Karikatyren är ju inte osann, den är bara mer sann, överdrivet sann, utifrån maximen ”om inte om hade varit”. Det finns … Läs mer

Ibland tänker jag att det inte finns något att slända om. Men jag blir alltid sorgligt överraskad. Som när Torsdagsdepressionen kommer eller som när texter från Antjeborg letar sig fram till mig. Det tar ett par dagar att hantera eländet. Torsdagsdepressionen lyfter fram att någon som heter Levengood ger tröst på morgonen. Denna tröst finns … Läs mer

Brutal är insikten, men Jonas Eek blir nog aldrig biskop. Hans ledartexter avslöjar att han är kritisk. Då är det karriärklippt. Ingen cathedra väntar på att han ska sätta sig på den, när han nu sätter sig på Makthavarna. Har Eek inte rätt i sak? Obetingat. Både när han skriver om konfirmandarbetets faktiska kris och … Läs mer

Antje är på G. Jag läste henne på Twitter och där fanns en möjlighet att få hennes budskap översatt till svenska. Det fann jag underhållande. Ni får texten i de två versionerna: Today, I joined diverse faith leaders & committed to creating a “Multi-religious Council of Leaders” with  @religions4peace  &  @Refugees . The Council will … Läs mer

Jag firar min namnsdag med att fundera över vardagsidioti. Vardagsidioti är just vardaglig och idiotisk, i den mening varje helklassiker har kännedom om. Grekiskans Idiotos betyder ”vanlig, menig”. Vardagsidiotin är på så vis en självbekräftande ordning; vardaglig och vanlig. Detta är hela dess väsen. Vardagsidiotin slår till på ett självklart sätt. Någon har läst en … Läs mer