Dagsländor

Sub specie aeternitatis

Weimar

Jag fick en känsla av Weimar. Nå, inte den vackra kulturstaden så mycket som av Weimarrepubliken efter valet 2018. Kunde det vara så, att de politiska partierna nu uppträdde i ett greksikt ödesdrama av det slag som utspelades under tyskt  1920-tal? Skulle då Sverigedemokraterna vara det nya NSDAP fast i modern och svensk gestalt? Det tyckte jag vara att ta i. De påstås ha nazistiska rötter. Jag är så gammal att jag vet att den sortens sympatisörer har funnits i alla svenska partier. Kanske inte i V, men där finns folk som omfattade till exempel Chrustjovs hårdföra kristendomsförföljelse så vad…

18 eller 20 men egentligen noll och intet

Vad för slags kyrka tillhör jag egentligen? När jag läser bekännelsedokument eller går tillbaka till Yngve Brilioths eller Gunnar Rosendals böcker och artiklar ser jag ett svar. Det slår mig att när de ungkyrkliga ville förnya Svenska kyrkan hörde till projektet att göra reda för sig vilken historia denna kyrka har. Framtid låg i arvet om jag fattar hållningen rätt. Gunnar Rosendal jagade rätte lärare på samma sätt och går jag till Nordisk Tidskrift år 1931 läser jag Yngve Brilioth förstår jag att Västgötalagen när den upptecknades kring 1220 var den en stamkyrkoförfattning av gammalgermansk typ som börjat undergrävas men…

Bortom populism, aktivism och kvietism

arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse är en tankesmedja. Den tänker kors och tvärs, för så funderar och fungerar kristen tro. Den tänker inte sällan tvärtemot, för det gör de som tänker utanför samtidighetens lilla låda. Arbetsformen är bönegemenskaper, papper, böcker/årsböcker, uppkast, arbetskonferenser och kyrkodagar och därtill en livsform där kyrkligt skvaller har en given plats. Vi talar ju om en livsrörelse i kyrkolivet. Vill man se en del av aKF-arbetet kollar man här. Då ser man en inbjudan till en öppen arbetskonferens. Arbetskonferenserna är dels interna (rätt självklart), dels öppna (lika självklart). Konferensen i maj handlar om populism och politik men i…

Pengarna mer än livet!

Värnamo Nyheter hade en ledare den 20 december med budskapet att medlemskapet i Svenska kyrkan är värt pengarna. Den betalande allmogen läste och varje odalman och odalkvinna kunde förstå att det hela förstås var välmenande. De som inte nöjde sig med känslan av den goda viljan utan tänkte efter en nanosekund insåg, att i praktiken blev utfallet av den surt hoptjänade och nu bortbetalda medlemsavgiften ingenting som egentligen har med kristen tro att göra. Civilsamhället är också idrottsrörelse, Röda Kors och insamlingsorganisationer. Ska godhet utföras, kan sådana rörelser vara lika effektiva som Svenska kyrkan. Det unika med Kyrkan är insidan,…

En bogomil på Östrabo

Modéus II skickar julhälsning. Jag såg den i Barometern och Smålandsposten, borgerliga tidningar. Östra Småland i Kalmar, som närmast vänder sig till det arbetande folket, hade inget ord från biskopssätet Östrabo. Nå, Modéus II tänkte i sin julhälsning att ordet ”dignity (dignité på franska) i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna betyder ”värde”. Det betyder ”värdighet”. Rätt översatt får ordet sprängkraft för då behöver vi definiera inte bara vari värdigheten består utan hur den uppkommit. Lika värde har människor inte, det är bara att titta i lönekuvert eller pensionsbesked för att förvissa sig om den saken. Hur är det då…

Efemärt och inte

En dagslända, ephemeroptera, är som framgår av namnet en efemerisk företeelse. Dagsländan lever inte särskilt länge, för några av sländorna handlar det om några timmar i luften och det är allt. Däremot är stadiet som föregår intressant. Larven kan förbereda sitt luftliv 2-3 år och i detta larviga tillstånd håller den andningen igång genom en ständig, viftande rörelse för att öka vattenombytet. Vatten? Intressant. Dopets vatten är de kristnas själva element. Det ger alltså utrymme, om vi ska följa första artikeln, för det larviga. Och det är det larviga som leder till det efemära. Ni förstår. Dagsländor som de möter…