Dagsländor

Sub specie aeternitatis

Brevskrivarna, del 2

Biskopsbrevet om klimatet följde jag upp genom att läsa professor Lennart Bengtsson, Vad händer med klimatet? (Karneval 2019). Dessförinnan har jag läst Gösta Petterssons Falskt alarm, som finns att ladda ner på nätet någonstans, men jag skaffade den tryckta versionen. Frågorna professor Pettersson ställer är, med ett oefterhärmligt uttryck, ”begrundansvärda”. Jag har inte läst Elsa Widdings bok Klimatkarusellen. Hur stora kostnader för bokinköp vill Biskopsmötet åsamka mig? Å andra sidan tycks det av deras brev till mig att döma, inte vara så, att biskoparna själva läst böckerna. Då hade de väl kunnat polemisera mot deras slutsatser. När det handlar om…

Antje bangar inte utan på!

Det är Donald och Antje som är flitiga på twitter. Jag hör inte till dem som övertygats av klokskapen att ge sig hän just där. Nu har Antje spunnit loss, därför att en konservativ herre, Tobbe Svensson, kommenterat i samma forum. Han kallade det hela ”Ärkebiskopens fulspel” och satte in en fyrfaldig kritik: 1. skickar öppet brev till alla partiledare med krav på öppna gränser. 2 Får svar av EN partiledare: Åkesson 3. Hon svarar då att han ska låta kyrkan vara kyrka och inte ge den en politisk agenda 4.@Antje hyllas som vanligt av vänstermänniskor. I sak kunde Antje…

Högstämt tal mot Jimmie och Aron

Jag mödar mig med klimatfrågan i den meningen att jag blir allt mer frågande. Vem i hela världen kan man lita på? Förnimmelser är inte detsamma som kunskap, men ingen kunskap utan förnimmelser. Och misstänksamheten som hermeneutisk nyckel är en hållning som skapar lärjungar till Jesus när de inser att man bara ska lita på sådant som makthavarna och deras aktörer dementerat. ”Lärjungarna har stulit kroppen när vi sov”, hette det. Misstänksamhetens fråga är självklar och kyrkofadern Augustinus ställde den: ”Hur kunde de se det när de sov?” En kristen borde vara programmerad att inte gå på vad som helst…

Brevskrivarna, del 1

Jag har läst Ett biskopsbrev om klimatet. Jag kollar referenserna, för det gör sådana som jag. Vi är utbildade att göra så och rår på så vis inte för detta av staten betalda oss tillfogade särdrag. Jag visste inte att biskoparna var så pålästa just om klimatet. Man lär sig. Där har de suttit afton efter afton efter hårda mödor i stiften (och kyrkolivet på nationell nivå samt ut i den världsvida kyrkan…) och pluggat för att kunna vägleda oss fåkunniga. Det kan tyckas otacksamt att problematisera och fråga sig för i detta läge, men kanske kan man drista sig…

Fulspel

SD-arna Jimmie Åkesson och Aron Emilsson, den senare kyrkvärd, kyrkomötesledamot, kyrkostyrelseledamot mm, skrev i Aftonbladet och tackade för samfundsledarnas brev till partiledarna. De var inte bara tacksamma. Jag ger hänvisningen till de två debattinläggen här så får ni orientera er bäst ni kan. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/P9m6LR/lat-kyrkan-fortsatta-vara-kyrka-akesson Åkesson och Emilsson skrev:  ”Svenska kyrkan [har] i allt högre grad utvecklats till en vänsterliberal opinionsbildare”. Förstår jag analysen rätt, är förklaringen till denna utveckling ”decennier av socialdemokratiskt maktmonopol”. SD-arna beklagar att ”klassisk kristen tro har fått stryka på foten till förmån för socialistiska och liberala politiska ställningstaganden i dagsaktuella frågor”. Sedan går Åkesson och Emilsson…

Översåtar talar nedåt

Ledarsidorna menade att Svenska kyrkan bryter med den lutherska traditionen, den som stoltserar med en tvåregementslära. https://ledarsidorna.se/2019/09/svenska-kyrkan-del-av-greta-rorelsen-bryter-med-den-lutherska-traditionen/ Anna Ardin och Antje Jackelén blir exempel ihop med Joakim Kroksson. De två förstnämnda har dock sina andliga rötter helt eller delvis i reformert teologi. Det ska nog uppfattas spela roll. Till det kommer lusten att piruettera. Den har de också gemensam. Kroksson kommer bort i sammanhanget. Det förvånar mig inte. Icke utan häpnad läste jag nämligen Antjes twitterinlägg: ”Helt klart att även religiöst ledarskap kan och måste bäras av kvinnor!” Antje som religiös ledare, jo jag tackar. Fast mig leder hon inte. Lika…

Hej hopp!

Läste inte bara Modéus I https://www.kyrkanstidning.se/debatt/biskop-martin-modeus-beratta-en-annan-berattelse utan noterade också den entusiasm hans inlägg bemötts med. Han förser oss med hopp när vi förstår att det halvtomma glaset egentligen är halvfullt. Naturligtvis är glasillustrationen fånig. Om jag sitter med ett halvt glas öl framför mig är den logiska utvecklingen att jag dricker upp, inte att jag spyr upp den i mig ihällda ölen så att glaset blir fullt igen. Eller är tanken att jag kan tömma glaset och då kommer Modéus I med en ny pilsner? Nä, gammalkyrklighetens kliniska omdöme om sådant håller: ”kärringatröst”. Den fungerade då och den fungerar nu. Fast…

Antje och Bartie

Biskoparnas klimatbrev ska jag läsa när det kommit av trycket. Jag vet bara inte riktigt hur jag får det. Men Antje har rustat sig. På twitter meddelar hon den intresserade allmogen att hon packat väskorna för fyra dagars tjänstgöring i Göteborg. I somras var det Almedalen. Jag tror att en allvarligt syftande person – som Bertil Werkström eller Olof Sundby – varit häpna över vad ärkebiskopspysslet numera går ut på. Inte utan skäl, inte utan skäl! På DN Debatt levererade Antje och patriarken Bartholomeus, Bartie för vänkretsen i vilken Frasse och jag ingår, synpunkter. https:patria/www.dn.se/kultur-noje/patriarken-och-arkebiskopen-klimatkrisen-forvarras-nar-man-gor-en-dygd-av-girighet/ De som minst bidragit till klimatförändringarna…

Nödlägesläsning

I går fick jag mycket läst, tyckte jag. I dag kom Thomas a Kempis med en näsvishet: ”på domens dag blir du inte tillfrågad om vad du läst utan om vad du gjort”. Säg den läsglädje som varar beständigt! Annars var det förstås klimatet hela gårdagen. Någon hade stulit Greta Thunbergs barndom, det funderade jag över. Mina barnbarns barndom har nämligen ingen stulit ifrån dem och till dem sätter jag mitt hopp när det gäller klimatet (eller i varje fall miljön) och en hel del annat. Varför i allsindar ska vi inte anförtro viktiga problem åt våra barnbarn? Förklara det…

Evangelium enligt Antje

Antje twittrade att hon skulle börja arbetsdagen tidigt genom att kl 06.50 titta på mig från bilderburkens perspektiv. Nå, jag var uppe, hundarna var vakna och katten likaså. Det betydde att jag kunde titta utan att störa eller väcka något djur, annars det jag mest rädes och detta på ett bibliskt vis. Antje och Trump lika, twittrar gör de. Intresset för biskoparnas klimatbrev är ”enormt”, läste jag i Svenska kyrkans twitterinlägg. Lika enormt intresse som för evangelisternas arbeten eller apostelns s k klimatbrev (han värnar det andliga klimatet)? Antje tyckte vi borde hitta ett hopp. Det kan man säga. Och…

Iakttagelser

Vi som gärna lugnt lutar oss tillbaka och ser på företeelser i Svenska kyrkan, behöver ofta ändra position till upprätt. Konfirmanderna, som redogjorde för statstelevisionens lokalteam, att det blivit ”så klart sura och kände oss sårade” när prästen hotat med djävulen och helvetet efter att ha påstått att homosexualitet kom in i världen med ondskan” förvånade dock inte. Det mer underhållande var några präster som kommenterade helt övertygade om att prästen ifråga var en kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. När det stod klart att den anklagade var en kv*nnl*g pr*st utbröt viss förvirring, men inte värre än att ett par präster proklamerade nolltolerans mot…

Johanna disputerar idag

Nu är de nervösa, kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*. I Göteborg lägger nämligen Johanna Andersson fram sin avhandling Den nödvändiga manligheten – Om manskulinitet som soteriologisk signifikant i den svenska debatten om prästämbete och kön – (Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion). Har man inte kommit sig för att skaffa boken finns den utlagd på nätet. http://hdl.handle.net/2077/58944 Kommer hon i avhandlingen fram till att manligheten är onödig, kan kv*nn*pr*stm*st*nd*rn* stänga butiken. Då har de varit fel ute och den saken är vetenskapligt fastlagd. Undra på att de är nervösa. Inte bara så att de under decennier marterats med lögnen som vapen och sveket som verktyg;…

Kyrkolivsanalys

Frågan går inte att komma runt. Var det vi som gjorde något fel så att hunden måste avlivas? Är det uppenbara svaret ett ”nej”, ger det lite lindring, men ingen egentlig tröst. Jag kom att tänka på detta förhållande när jag tänkte sekularisering. I ett antal församlingar tänker kyrkoherdarna framtid. Nå, det finns andra också. Jag såg i Andreas Holmbergs avhandling Kyrka i nytt landskap (Artos Acedemic) att en kyrkoherde ”bejakar oförutsägbarheten”, men har tillit till ”att här blir något nytt”. En bataljonschef som haft den inställningen på den tiden vi hade en krigsmakt, hade inte ställts mot en mur…

Vi strejkar för klimatet

Det är inte bara klimatkatastrof, det är klimatnödläge och sådant ska proklameras. Uppifrån, förstås. ”Utgick ett påbud”. Snart når vi ”the tipping point”. De kristliga är snabba att haka på. Det gör det svårt för oss som inte bara har den hudfärg utan också nått den ålder så vi ska skåpas ut som ”klimatförnekare”. Oss emellan har jag aldrig förnekat att det finns något som kallas klimat. Det kanske dock avses att alla slagord inte köps så lätt av oss i min kategori. IPCC är et politiskt organ som avgör vad som är vetenskap. Det går jag i grunden inte…

Agrita blir Arg-ita!

Det pågår aktivitet på hög nivå efter hanteringen av Franciskus Urban. Lettiska ambassaden har fått kännedom om att rektor utsatts för hat och hot. Två styrelseledamöter ryckte ut. Det var kanske inte det klokaste de kunde göra. Styrelseordföranden, advokaten Werner, slår fast att någon ”Sandahl drar henne i smutsen vilket är en kränkning av det land som utsett henne till honorärkonsul.” Nu är Werner honorärkonsul för Estlands räkning så jag (för det är mig advokaten avser!) får väl passa på att anklaga honom för medlöperi med ett totalitärt tänkande, så blir Estland också kränkt. Jag säger inget om det. De…

Inte värt att dö för

Det finns fredagar när jag tänker att mänskligheten ska vara tacksam, att det inte var jag som skulle bringa försoningsoffret på korsets stam, för jag fruktar att jag sagt att ”Käre himmelske Fader, denna värld är galen och alls ingenting att ge sitt liv för att befria.” Himmelens änglar visste att detta svar var fullt möjligt, förstås. Nu hänger det inte på mig för Han hängde på korset. Men fredagar kan man fundera. Inte så att jag ska vara annat än tacksam för den vecka som ligger bakom. I fredags var det aKF:s öppna arbetskonferens med föredrag och påhak av…

Det är rätt att göra uppror!

Jag har inte bara följt Svenska kyrkans öden och äventyr utan också grundligt studerat dess 1900-tal. Jag har försökt förstå och bitvis också fattat. Jag fortsätter lägga pussel men grundstrukturen tror jag är denna: I brist på kyrkfolk, folk i kyrkan, blir det kyrkliga livet institutionaliserat och en aktör tillsammans med andra aktörer för samtidens ideologiska och understundom handgripliga behov. För dessa tarvas många resurser. Det kostar ju att ha anställt folk. Den nya poängen är att arbetslaget kan formas efter kyrkoherdens intressen. Det gick inte med en vanlig kyrkoförsamling. Jag kan illustrera. Ska vi ta präster och pengar? Kyrkoherden…

Lex orandi, lex credendi

I förrgår fick jag minnesboken om Kyrklig Förnyelse i Norge, Lex orandi, lex credendi. 50 år med Kirkelig Fornyelse. Många bilder livade upp mina minnen. Jag kunde icke utan skäl finna anledning ego-boosta också, det skrivs några vänliga ord om sådant jag sagt. Och visst har vi stått samman. Jag var med vid själva nedläggandet på Gran och skrev om det då. Det är märkligt att se en folkkyrka i Norden utifrån och se hur den försummar att tillgodogöra sig sina egna tillgångar i människor. Kyrkosystem är antagligen oförmögna till att just tänka i människor och säkrar sig genom detta…

Utan drömtårta hade jag kaskadkräkts

Kyrklig förnyelse är en idérörelse, alltså något för folk som gillar att tänka kritiskt och konstruktivt. Boken Kyrklig förnyelse skrev Gunnar Rosendal. Att det blev arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse berodde på kyrkopolitik. Det blev alltså ändå inte en förening utan en arbetsgemenskap. I slutet av veckan bjuder aKF in till en öppen arbetskonferens. Medlemmar kommer men inbjudan är bredare. Och anslaget rymmer förnöjelse och fromhet. En förnyelse som inte kan ha roligt, förnyar ingen. Allra minst sig själv. Och väl bedit är häften arbetat, som vi vet. Programmet för arbetskonferensen ser ni: http://www.kyrkligfornyelse.org Men är inte i vår tid väldigt många högkyrkliga?…

Åsiktsförbrytelsen i Karlskrona igen

Det är minst sagt uppseendeväckande. På Facebook berättar en kvinna om sina trauman från barndomen för att beskriva sin far. Han kan inte tycka att läsningen är munter, ingen annan heller. Men upplevelsen förnekar ingen. Kanske kan några tycka att den sortens uppgörelser ska skötas i en mindre krets än Facebook, men kulturer skiftar och just nu upprätthålls inte gränsen mellan det privata, det personliga och det officiella med särskild noggrannhet. En komplikation i sammanhanget är att berättelsen sätts in i ett sammanhang; fadern har blivit arbetslös. Nu gällde dock inte kritiken som gjorde att han blev arbetslös, något han…