Lurad på lunch av naturliga skäl

Det kom ett brev. Biskopsvapen på kuvertet. Jag begrep att det var fint. Och än mer tog det mig, att kuvertet var handskrivet. Där satt Modéus II och plitade – alla sina mödor och sitt stora ansvar till trots. Så här i Vårfrudagstid tänkte han på mig, tänkte jag. Vilket var hans ärende? ”Utbrottet av Coronaviruset … Läs mer

Vad i allsin dar?

”Du behöver inte tro för att vara med i Svenska kyrkan. Du behöver bara tro på att vi gör ett bra jobb.” Nu fick jag genom Torsdagsdepressionen besked från Jerker Alsterlind i Spånga-Kista. Problemet där är medlemstappet. Från 20570 medlemmar 2011 till 15945 i år. Nu ska det rekryteras, annars finns det ingen församling 2040, … Läs mer

Trons hemspråk hörs inte

Jag förstår vad de säger. Munnar öppnas och sluts, tungor rör sig, förnumstigheter utslungas, ansiktsuttryck ska spegla fasthet, men givetvis av det förstående slaget. Nya planer görs upp för tänkta mottagare av deras godhet och omsorg: Vi ska inte glömma någon. Vi ska inte ställa in–  men ställa om, vara sansade och inkännande. En vers om … Läs mer

Otroshjärtat

Otroshjärtat slog till. Dubbla slag dessutom: Det talas så mycket om Svenska kyrkans betydelse i allmänhet men nu i coronatider i synnerhet. Så viktiga vi är. Så mycket vi betyder. Så många som är beroende av vår verksamhet och välvilja. ”Svenska kyrkan spelar en viktig roll som en av många aktörer som utgör samhällskittet i Sverige”, … Läs mer

Lånta fjädrar i pestens tid

Antje lutade sig mot doktor Luther när hon skulle instruera oss i denna pestens tid. Det hon sa var rätt allmänna råd. Riktigt vad som var bidraget från doktor Luther, själva teologin om ni vill, kunde man fundera över. Nu är jag vän med doktor F och frågade honom, per telefon självfallet eftersom vi lever … Läs mer