Vår tid är medeltiden lik, läste jag någonstans. Då var det en sammanhållen och sammanhållande tankefigur som styrde, nämligen den kristna tron. Den var själva normaliteten och den upprätthölls ideologiskt och juridiskt. Alla visste vad de skulle tro och tänka – egentligen utan att behöva tänka. Bara avvikarna, en kättare i Gottsunda till exempel, behövde malträteras. … Läs mer

Jag plockar bland böcker. Anders Ruuths prästmötesavhandling Präst idag i Härnösands stift kom 1982 (Forum Theologicum XXXVII). Det är så länge sedan att vi där skulle kunna möta de svalor som gör den sommar vi lever i, dvs den nya normaliteten. De är inte många, svalorna, men de är. Det gemensamma för dessa är att … Läs mer

Torsdagsdepressionen bär syn för sägen. Negativismen mot förslagen från Antjeborg är bedövande. Ledarsidan ger eldunderstöd åt insändarskribenterna. Egentligen är det förödande. Inte ska man väl bli uppmuntrad och se vårtecknen? Jag tror jag ägnar mig åt fromhet i stället: En församling församlas. Det hörs på namnet. Den samlar sig till gudstjänst. Liturgin formar församlingen som … Läs mer

Jag kan som vanligt inte bestämma mig. Är det märkligt att det var gudstjänstlivet som ställdes in från tiden före påsk och fortsatt eller var det alls inte märkligt? Ärkebiskopen av Canterbury ställdes in så pass, att prästerna förbjöds att vistas i sina kyrkor, där de vanligtvis är och ber (i tjänsten!) Några präster struntade … Läs mer

”Skaffen eder pastoralchefer!” sa nog Jesus till apostlarna, när han gav sina befallningar (Apg 1:2). Om han inte gjorde det, hävdar jag med bestämdhet, att den kyrka är rökt som kombinerar ”pastoral” med chefskap. Det pastorala var det omtänksamma, inte utövandet av chefskap för en herde är inte chef utan vårdare. Och till det pastorala … Läs mer