Inte skulle det sländas i dag, tänkte jag. Men så insåg jag att någon just idag måste föra rondskålsfolkets talan, dvs deras talan som inte hörs, eftersom de är bortburna, i helhet eller i delar, i en rondskål. Detta är inget heroiskt ställningstagande utan tal i egen sak. Med den abortlagstiftning som gäller – och som Anders Werjryd med flera protesterade emot när Kyrkans Ungdom inte ville ha detta lagstiftade uttryck för samtidens dödskultur och då kunde det enkelt ha varit kört för mig.. ”Dödlig” är ju så vår kultur ska uppfattas, inte som en livsbejakande kultur där barn föds utan som en dödskultur, där de aborterade i Sverige utgör 30-35 000 per år, 1.3 eller 1.5 miljoner under nuvarande lagstiftning, och där födelsetalen i övrigt sjunker. Att jag ihop med ett antal socialetiker uppfattar vanvettet må vara. Så måste det kanske bli, när mord kan skildras som underhållning. Ernest Mandel (1923-1995) analyserade denna perversion att njuta av mord och våld i boken Förtjusande mord (Alfabeta 1985). Den fungerar som tankeställare om inte annat, Det har jag skrivit om tidigare: https://bloggardag.blogspot.com/2013/12/fortjusande-mord.html
Om nu mord kan bli underhållning kunde väl abort också ses som mord utan att det skulle behöva uppröra? Okomplicerat på sitt sätt. Mitt enkla problem är detta, att hade jag själv hamnat i rondskålen hade jag inte nu kunnat sitta här i skrivbordsstolen. Den busenkla förklaringen är uppenbar: Jag hade helt enkelt inte funnits till. Inte mina döttrar eller mina barnbarn heller. Allt hör ju ihop – på gott och ont.
Nu är jag inte dummare än att denna min icke-existens hade kunnat uppskattas i somliga kyrkliga kretsar. Men ”vi behöver dig inte”-hållningen är vid närmare eftertanke ett brott mot 5:e budet, ”du skall icke dräpa”. Dödskulturen igen! Min hållning är en annan. Människolivet är heligt. Människan är skapad till likhet med Gud, ”similtudo et imago Dei” för att svänga till det på latin. Det är 1 Mos 1:26 om ni vill ha en referens. De Plussare vi ska hållas med säger föga om detta, och jag kan inte dra mig till minnes att de nu haft några synpunkter på vad regeringen i sin vishet fått ur sig och som riksdagen i dag ska rösta om. Detta!
”Regeringen framhåller att aborträtten har ett starkt folkligt stöd och att samtliga partier i riksdagen står bakom den nuvarande abortlagstiftningen. I den meningen är rätten till abort inte hotad. Regeringen vill dock att rätten till abort ska kunna garanteras även om det skulle ske en utveckling i Sverige där rätten ifrågasätts.”
Nu är jag ju en sådan elitist att jag inte imponeras av om något har ”ett starkt folkligt stöd”. I min värld kan detta lika väl vara ett motargument. ”Folk är inga filosofer”, sa prosten Olsson. Hur har denna breda folkliga massa (herr Omnes, sa Luther) analyserat frågorna ur evighetens synvinkel? Med tanke på det klena deltagandet i Kyrkans sköna gudstjänst kan jag förmoda, att detta är ett stöd utan stöd i livsbejakande värderingar och en olycksväg, som förr eller senare leder till eutanasi. Om vi kan abortera de oönskade, kan vi med samma argument avliva sjuka och åldrade.
Om ”samtliga partier” är för nuvarande abortlagstiftning påverkar det inte heller min bedömning. Den siste idioten är inte invald till tjänst i knapptryckarkompaniet på den holme som hette Agnefit innan landet kristnades. Däremot kan det skrämma att demokratin sätts på undantag, för skulle vi få en värderingsförskjutning så att folk fattar vad som pågår i rondskålarna, vilka risker detta innebär för oss och vilka livsförnekande värderingar som gäller i dagsläget, så har vi grundlagsfäst att rätten till abort ska kunna garanteras även om det skulle ske en utveckling i Sverige, där rätten ifrågasätts. Varför ska 2020-talets tänkande (eller brist på eftertanke) bli norm? Kunde inte den norm som infördes med kristendomen i Sverige, normen att inte sätta ut barn i skogen, vara en norm som inte ifrågasätts? Frågar åt en kompis!
Vi går vidare i analysen av regeringens ”tänkande”:
”Regeringens uppfattning är att rätten till abort är en grundläggande frihetsfråga som har avgörande betydelse för ett jämställt samhälle. En utgångspunkt för den fortsatta bedömningen är därmed att rätten till abort är en viktig del av den grundläggande rätten att bestämma över sin egen kropp.”
Hallå, grundläggande frihet för vem? Skulle jag nu kunna dra slutsatsen att det har aborterats alldeles för lite och att de som sitter i regeringen rätteligen skulle ha förpassats till rondskålen medan det ännu fanns tid och tillfälle? Har helt enkelt fel folk aborterats? Sliter med frågan! Men ”jämställt samhälle” låter något. Fast vad betyder det? Och slutsatsen? ”Den fortsatta bedömningen är därmed att rätten till abort är en viktig del av den grundläggande rätten att bestämma över sin egen kropp.” Vems kropp? Hallå!
Jag har aldrig varit en del av min mammas kropp. Jag var en individ, som en kort men avgörande tid var beroende av min mammas kropp, men inte en del av den. Jag var förstås också beroende av min pappas insats i sammanhanget, men ingen av mina biologiska föräldrar har kunnat göra anspråk på mig – för jag var och är en egen och skyddsvärd, inte avskydd, person – hur mycket till besvär jag ändå skulle uppfattas vara. Till den gamla socialdemokratiska visionen hörde att slå vakt om barn. ”Kris i befolkningsfrågan” var att det föddes för få barn och modellen för att stimulera var att stötta med barnbidrag, barnkrubba.förskola och allt i den vägen. När släpptes den målsättningen och varför?
Regeringen har övervägt på ett intellektuellt undermåligt sätt och dragit slutsatsen och Konstitutionsutskottet med sig:
”Därför föreslår regeringen att rätten till abort ska skrivas in i grundlagen. Konstitutionsutskottet ställer sig bakom regeringens förslag.”
Idag röstar man. Då gäller det att trycka rätt. Riktigt vad salongsbolsjevikerna och miljömupparna har för alternativa skrivningar har jag inte kunnat utröna, men i denna fråga gäller att slå vakt om de majoriteter som gäller utan möjlighet kvittning. Den hållning som bankades i oss vid konfirmandundervisningen på Kronoberg kan ni glömma: ”MPA – Med Personligt Ansvar.” Men grundlagsfrågor ska tas i två omgångar så det kanske skulle vara lite kul att på torgmöten i sommar jaga politrukerna, de som nu begär förtroende, med abortfrågan. Svarar de illa, dvs efter talepunkterna, kan man kanske ropa till dem: ”Jag har hittills haft en restriktiv syn i abortfrågan, men när jag ser och hör dig, är jag beredd att ompröva min hittillsvarande hållning!”
Ska vi läsa om de kristna? ”De gifter sig som alla andra och föder barn, men de sätter inte ut sin avkomma.” (Brevet till Diognetos 5:6)
