Samlarglädje var drivkraften när Kyrklig samling kom till. Självfallet i denna lögndrivna värld skulle detta samlande framställas som splittring, Det gick de flesta på. Och värre: de lät och låter tvärtomspråket styra deras förståelse till stabil oförståelse. De kunde fångna i sin tankevärld inte förstå Verkligheten som den verkligen var och är. De uppfattade inte ens detta som ett problem utan som det givna normala, själva ”normaliteten” alltså.
Fredspriset till Navi Pillay fokuserar på att det finns något som kallas ”rätt” och står över de politiska besluten och de nationella intressena. År 1810 skrev Esaias Tegnér dikten ”Det eviga”. Ni kan raderna: ”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort.” Detta är beskedet till varje orättfärdig rättsordning; ”vanskligt och kort”. De kyrkokristna drar sig lagläraren Gamaliel till minnes: ”Nu säger jag er: Håll er borta från dessa människor och låt dem gå. Om detta är människors vilja och verk så kommer det att slås ner. Men om det är av Gud, så kan ni inte slå ner det. Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv.” (Apg 5:38-39) Trots en lite osnygg meningsbyggnad i NT 26 fattar ni poängen.
Hur tror ni Navi Pillay skulle bedöma händelser i Svenska kyrkan, som håller sig med en sublim, men väl utvecklad, apartheidpolitik och en lika väl definierad minoritet att hålla gränsen mot? Jag kan ta två lätt anonymiserade exempel:
Först exemplet 0m när gjordes en utredning där somliga perspektiv avvisades av utredningens majoritet, de fick inte läggas fram helt enkelt, När kritiken likväl kom fram som reservation fick den statliga utredningens teologiske expert i en egen bok medge, att han missat en principfråga (just det kritiken gällt).
Så skickades betänkandet på remiss, ifrågasättandet fortsatte, men via en politiskt tillsatt instans på lokalplanet fanns viss accept för utredningens slutsatser. Det fanns dock ingen sluttid för remissarbetet, det verkar som om saken inte var så angelägen. Föga hände. Till sist fattar riksdagen beslut att den vill se åtgärder vidtagna och regeringen nödgas lägga fram ett förslag till kyrkomötet. Förslaget röstas ner.
Då kallas ett nyvalt möte snabbt nog in för att fatta rätt beslut, det riksdagen redan fattat. Så sker, men det nya beslutet var inte riktigt som riksdagens, så statsrådet fick på ”en enig regerings vägnar” hålla med om vad utskott fört in, dvs den nya begränsningsregeln, som kallades ”samvetsklausulen”.
Problemet att ett löfte i den beslutsformen bara håller så länge de beslutande sitter kvar i sitt möte, förstod man inte eller låtsades man inte om, för det fall man faktiskt förstått. Att regeringen initialt inte utnämnde dissiderande till biskopar blev med tiden (rätt snart!) en trend att sådana inte heller blev kyrkoherdar om deras inställning var publik. Till det kom (när det värsta prästbristen kring 1969-1976 var hävda) att sådana prästkandidater inte skulle vigas .(I värsta fall trots stiftets antagning om det blev en ny biskop, Växjö stift och Anders Wejryd som exempel!). Till sist reglerades saken i kyrkoordningen. Vi kallar hela proceduren ”med lögnen som vapen och sveket som verktyg”.
Nästa exempel: I en räcka beslut skulle frågan om välsignelse av partnerskap hanteras. Först hörde detta hemma i en enskilda själavården, därefter i en liten och privat välsignelsegudstjänst, där familj, släkt och vänner kunde vara med. Detta blev storslaget, som bröllopsyra. Själva ordningen med välsignande hade konstruerats för att undvika frågan om enkönad vigsel. Äktenskapet var dåförtiden till för en man och en kvinna. Fortsättningen följde:
När nästa steg togs kunde detta ses som en logisk utveckling: införande av enkönad vigsel. Det bjöd på en säregen muntration: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/39987 Goda råd var dyra. Kyrkostyrandet fick styras om! Från lunchtid lördagen den 10 januari år 2009 till måndagen den 12 januari, när kyrkostyrelsens arbetsutskott ordnade sig nya formuleringar, avgjordes i praktiken äktenskapsfrågan på ett sätt som aldrig utretts utifrån frågan vad ett kristet äktenskap är.
Saken skulle föras till det s k kyrkomötet. Det blev en debatt utan att sakfrågan togs upp, vilket konstaterades i en polemisk fråga om när debatten egentligen skulle börja. Beslut fattades. Men det gavs möjlighet för de tveksamma att inte behöva ställa upp på reformen. Det var en gammal statlig hållning för att kyrkolivet inte skulle skakas av rättegångar mot vigselvägrande präster, så som det varit på 1960-talet.
Saken gäller nu år 2026 att undanröja denna möjlighet för präster, skapa ordning i leden genom att inte anta prästkandidater som tvekar inför nyordningen och kanske antyder sin tveksamhet i förkunnelse och undervisning.
Att jag genom beredvillig hjälp från dr F i Varberg kommit i åtnjutande av KM-protokollet 2009
medddelas: https://www.svenskakyrkan.se/filer/587615/2009%20Anf%c3%b6randen.pdf
Jag ställde på mitt vanliga enfaldiga vis frågan ”Hur gjorde du?” Svar: – Jag klickade mig till svenskakyrkan.se/kyrkomotet Därefter på startsidan högst upp till höger ”Vad söker du?” skrev jag Anföranden Därefter kom det upp en lista med anföranden från olika kyrkomöten. Tack från oss alla. Men nedladdningen tar sin tid för vi får hela mötets alla anföranden klokskap och galenskap – allt i ett. Bertil Murray redovisade vad han uppfattat skulle bli den framtid som är vår samtid. Läs protokollet!
Min kära Navi, ja, eftersom min svärson som diplomat var med i Nelson Mandelas följe, uppfattar jag vår vänskap även om du kom till Geneve efter hans tid där. Du ser utrotningsmönstret och du uppfattar hur systemet är riggat. Hur bedömer du moraliskt vad som skett i Svenska kyrkan? Jag hörde din fråga om ingen i god ordning sagt emot, gett argument och skurit upp resonemang. Jo. Det har varit verkningslöst. Du kan läsa https://kyrkaochfolk.se/2022/01/15/bekannelserorelsernas-augsburg-eller-magdeburg-enhet-i-mangfald-i-svenska-kyrkan-1993-2006/ Men det har alltså återkommande hänt att folk försökt hitta andra vägar.
Det är därför viktigt att ta fram hur och hur ofta förslag avvisats, vi talar om fromhetsriktningar som ska strypas genom att inte få präster som motsvarar deras behov: ”Vid i vart fall sex tillfällen har bekännelserörelsernas önskemål om att få sina prästkandidater vigda besvarats nekande: 1982, 1993, 1994, 2001, 2006 och 2020.” Det går till så här när MAKT utövas.
Jag är inte riktigt övertygad om den lösning som presenteras av snälla människor i Missionsprovinsen. Skälet är enkelt. Jag tror att Svenska kyrkan måste fönyas i sig själv. Hur var det Justinus Martyren fick till det? Saken gäller att förstå Skrifterna hellre än att övertyga andra om att jag har rätt. Läs Dialog med Tryfon!
Jag kan återkomma till det temat, nu finns i vart fall en broschyr man kan ladda hem och läsa igenom: https://kyrkaochfolk.se/2026/10/06/det-fria-kriget-v-en-praktisk-beredskapsplan/ Inte konstigt att jag då vill samtala med Navi Pillay. Är det inte av vikt att stoppa kriget? Kyrklig samling kom till inte bara för att vara kyrkligt utan för att samla dem som ville vara kyrkliga i den goda svenskkyrkliga meningen, det där med Bibel och bekännelse alltså. Detta ställningstagande gjorde Kyrklig samling till motståndsrörelse. Hur svag rörelsen än var, uppfattades den just så av Herr Omnes (”Herr Vemsomhelst”), som gärna förde fram sina meningar i pressen och pressade kyrkfolket till eftergifter med det klassiska argumentet ”det är väl inte så farligt…”