Det kanske måste bli en mycket liten men extra slända: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/helsingborg/strid-i-svenska-kyrkan-om-praster-ska-tvingas-viga-samkonade Godbitar av det här slaget bör många få se. Kommunalkassörsutbildade Jesper Eneroth kommer till tals: Kan en präst inte stå bakom den hållningen, ”borde man bytt jobb redan 2009”. Tack för den!
Var verkligen Jesper med i kyrkomötet och hörde de stora orden om att det skulle vara helt i sin ordning om en präst inte ville viga? Jag kollade i kyrkomötesprotokollet. Jesper Eneroth var inte med, han valdes in 2014. Det verkar inte heller som om han följt debatten via det skrivna protokollet. Det är annars en informativ läsning.
Jag tänkte att ni alla skulle kunna läsa vad som sagts och frågade i Modehuset, Uppsala, varför jag inte kom in på sidan apparatvägen. Den snälla Carina svarade: ” https://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/kyrkomotet-2026 sedan klickar du på Tidigare kyrkomöten. Skrolla ner en bit på sidan och där hittar du en länk till 2009 års kyrkomöte under rubriken Material från kyrkomötet 1995-2018. Där på sidan ser du en rubrik till vänster längst ner, Protokoll från kyrkomötet 2009.”
Jag hittar fortfarande inte anförandena. Carina forskar vidare på måndag. Kan det vara så illa att samtliga anföranden är borta och vi inte längre på nätet kan följa vem som sa vad?
Att det inte tycks stå klart är att den prästerliga friheten att säga ja eller nej till en vigsel förljer av Giftermålsbalken, svensk lag, och inte av prästerliga särintressen nämns inte. Jag tror jag förstår varför.
Annars har jag i nattens mörker tänkt två tankar. Ett sakrament är en helig handling Herren instiftat för sin Kyrka/trons folk. Äktenskapet mellan man och kvinna är en ordning Herren instiftat för man och kvinna från begynnelsen. Reformatorerna tänkte då att denna heliga handling inte är ett sakrament i den mening som gäller för dop, nattvard och förlåtelse. Så kan man förstås resonera om man inte struntar i att äktenskapet är en helig ordning förordnad av Gud.
Den andra tanken har jag ägnat Jesper Eneroth. Han är min vän, eftersom han som mycket ung hängde lite med sin skolkompis Hanne och hon har en mycket särskild plats i min frus hjärta. När jag mötte honom år 2014 kände jag honom par rennomé.
Jesper ville dåförtiden inte bli politiker av det där vanlig, opålitliga slaget, en sådan som i allt inte drev idéer men väl (parti-)intressen. SSU-are av ädelt slag, förstår vi. Nu är han en politiker av det slag han inte ville bli. Nog är det lite sorgligt? Jag blir inte fri från tanken att just så här kom DDR till, idealister blev utrensningspragmatiker och fick med de bästa avsikter börja bygga mur.
En ovän har gjort detta. Mt 13:28 och Mt 13:39. Och det är inte Jesper som i första hand är den ovännen.