”Vad har hänt med den cancersjuke prästen i Skarpnäck? Är han avliden? Eller bara avförd?” Jag visste inte vad jag skulle svara men den frågande hade sett Skarpnäcks församlings hemsida –
och där fanns han inte längre. Jag förstod ingenting. Skulle jag ringa Bibeltrogne Fransson, kyrkokamrern i Skarpnäck – det bjöd mig emot. Han tycker tydligen inte om mig längre. Överste Olofsson kanske vet, eller Aronsson, min pålitliga kunskapskälla. Aronsson frågade jag. Han svarade att såvitt han visste levde den cancersjuke prästen fortfarande, men han kunde inte förstå att han inte fanns på hemsidan längre. Kan det vara så, undrade jag, om han hanteras efter böjningsmönstret ”definiera, marginalisera, eliminera”, definiera en fiende, marginalisera honom och slutligast eliminera honom. Sådant är fullt genomförbart i den svenskkyrkliga normaliteten – även om det strider mot Luthers förklaring till åttonde budet. Aronsson sa inte emot.
Aronsson gav ny information. Det gemena prästerskapet söker sig bort. Det kan man fundera över. Har detta bortsökande sin rot i något tillstånd i församlingen? Det skulle jag kunna tänka mig. Om ledningen går hårt mot den svagare, fattar alla andra – och passar sig. Tilliten har rubbats och föraktet för svaghet avslöjar vad organisationen går för. Är typ Skarpnäck en slammig organisation?
”Slam” är sådant i en organisation som gör att det inte flödar fritt. Jag har läst boken Mats Alvessonoch André Spicer knåpat ihop: Konsten att göra mindre. (Fri tanke, 2026) Jag fastnade för en mening: ”I stället för att leta efter visionära ledare som är ivriga att skapa nya initiativ, kan många organisationer faktiskt behöve fler administrativa rörmokare som har den omtanke, det mod och den ödmjukhet som krävs för att rensa bort hindren i systemden.” (aa s 239) Jag skulle kunna säga att det är ropet på herdar, inte på ledare som hörs.
Kapitlet ”Avblockera ledarskapet” (aa s 237-270) mynnar ut i några punkter. En av dem markerar behovet att skapa ”nej-personer” (aa s 269). Nej-personerna ska kunna säga nej till egna önskningar och andras krav. Författarna markerar att detta måste ske med balans. Jag tror jag fattar. I församlingar typ Skarpnäck borde några ha läst in sig på boken, kyrkoherden och Bibeltrogne Fransson kanske? Och några längre ner i hierarkin, sådana som kan lockas av att tänka fritt och inser att utan fritt tänkande är det rätt kört. Klerikalt mumbojumbo håller en tid men aldrig länge och hanterandet av den cancersjuke prästen är det förhoppningsvis några ser och blir skrämda av.
Vad gör Plusset i Stockholm åt saken nu? Har han gått på egen studieledighet, det där Plussprivilegiet Plussarna själva skaffat sig och kan få efter 6 års slit på de högre höjderna? Har han då anförtrott den cancersjuke i domprosten Eeks ömma vård? Och händer något nu då – eller ingenting alls – eftersom prästen inte längre finns på kartan, dvs på nätet, dvs på församlingens hemsida? Eftersom jag ser Skarpnäck som något typiskt, om än mer brutalt när det kommer till en cancersjuk präst än i andra församlingar, tror jag det finns anledning att uppmärksamma prästflykten. Hur länge stannar kyrkoherden?
Valrörelsen går vidare. Jag kunde i ett klipp se fd V-partisten Yakira Pulido Makuro vid ett SD-möte. Hon såg en ung tjej från SDU:
– Vet du vad man gör med nazister? Man dödar dem.
Klart besked. När Yakira sedan fick frågor tog hon fram sin visselpipa och började blåsa. Då fördes hon bort av polis. I mitt sinne finns hon dock kvar – länge, hoppas jag. Hur hamnade vi här – och är hållningen egentligen bara eskalerad, men den som gäller i Svenska kyrkan när det gäller dissidenterna? Man kan döda folk på många sätt, fråga den cancersjuke prästen! Dr Martin Luthers utläggning av åttonde budet läser jag i den svenska psalmboken: Vad betyder det? Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte förråder, baktalar, sprider lögner eller tala illa om vår nästa, utan urskuldar honom, tänker och talar väl om honom och tyder allt till det bästa.
Då kan jag väl utan besvärande övergångar göra ett återtåg till föregående slända. Vad är det Ygeman har anmält? – Vi vill att Konstitutionsutskottet gör en samlad granskning av om statsminister Kristersson agerande varit förenligt med regeringsformens krav på saklighet, opartiskhet, integritet, korrekt handläggning och parlamentarisk ansvarighet, säger Anders Ygeman.
Det som behöver granskas är: ”Gränsen mellan statsministerns offentliga ämbete och privata närståendes verksamhet gällande Fållökna och statsministerns fru Birgitta Eds verksamhet där.”
Det finns ett antal punkter till, men jag stannar här. Vill ni läsa mer är det https://www.socialdemokraterna.se/nyheter/nyheter/2026-08-27-socialdemokraterna-ku-anmaler—statsminister-ulf-kristersson
På denna nivå bedrivs alltså det parlamentariska arbetet. Kv*nn*pr*stm*tst*nd*t kan inte, som ni ser”, hia sig”. Det heter så i Skåne (Lunds stift).
Själv läser jag som vanligt Onsdagsdepressionen och läser om den dagen därpå för att inte missa min vanliga torsdagsdepression. Beteendet är förstås tvångmässigt! Men lönande… Missa inte Per-Rune Svenson. – Två ”s” sa jag. – Nej, sa Per-Rune, bara ett. – Men ett i början också, svarade jag. Detta enkla skämt stod den gode mannen ut med, säger något om honom. Läs hans insikter: https://www.kyrkanstidning.se/debatt/samfoerstand-omoejligt-med-psykopater/442450n efter
Jag undrar om vi inte också måste börja tala om de patologiska narcissisterna, som gärna träder fram i det kyrkliga för just där kan de – till och med mot lönebetalning/sammanträdesarvoden/årsarvoden – få sina narcissistiska lustar tillfredsställda. ”På dom bara” som överläkaren och professorn i Linköping brukade säga! I snällhetskyrkan kan ondskan härja fritt, det borde ni veta. Fråga annars den cancersjuke prästen i Skarpnäck.