För oss kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* har det varit ett återkommande problem att det talas om förföljelsen av kv*nnl*g* pr*st*r. Vi frågade ”stund, ställe, styrka, slag, sysselsättning” och till och med ”sagesperson” utan att saken bringades till klarhet. Till sist kunde vi bara dra slutsatsen att själva åsikten att ämbetsreformen var fel, var vad som avsågs med ”förföljelse”. Det lugnade mig. Något! Men nu har förföljelsen av en kv*nnl*g pr*st nått nya höjder med okvädningsord och förtal och detta från det socialdemokratiska arbetarpartiet och Anders Ygeman, född 1970.
Jag försökte kolla Ygemans examina och fann studier i kriminologi efter avlagd gymnasieexamen. Tage Erlander var dock fil kand i Lund. Detta kriminologiska har kanske inspirerat Ygeman att förfölja en kv*nnl*g pr*st? Men att socialdemokraterna skulle etablera sig i denna bransch såg jag inte riktigt komma. Jag fattar deras hårda hållning mot dem som tänker som jag. De ville avleda uppmärksamheten mot det faktiska och subversiva kv*nn*pr*stm*tst*nd*t genom att konstruera sig ett politiskt passligt motstånd att ta avstånd från; dvs av det slag jag tänktes stå för. Det egentliga och verksamma motståndet står Ygeman för. Vad klarar inte partiet? Öppen kritik av fyra riksdagsbeslut år 1958, två eller tre regeringsbeslut och ett svagt kyrkomötesbeslut som skulle byta ett nej från kyrkomötet 1957 till ett ja året efter. Det blir alldeles för komplicerat … Vad klarar partiet? Smäda och förfölja, det vi ser nu.
Till skillnad från Ygeman och SAP kan jag ge sakkritik, dvs förklara vad jag inte alls tror. Partiet och Ygeman kan bara ägna sig åt personinriktat kv*nn*pr*stm*tst*nd, kort sagt: förföljelse. Man måste kanske vara kriminolog för att klara det. Teologer gör något annat, ställer teoiogiska frågor och inser att ingen tycks vilja svara på invändningarna. De som inte är pålästa tvingas därför förklara hela komplexet ”ämbetsfrågan” som en icke-fråga. Går ni verkligen på det?
Jag har uppmärksammat Marita Ulvskog (s) i sammanhanget. Hon är förstås också kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*, men på en högre nivå än jag. Hon, medaljerad av Svenska kyrkan, tror inte heller hon att Gud kallar kvinnor att bli präster – hon tror inte ens på Gud! Då tycks jag mer resonabel. Jag tror på Gud och ifrågasätter just därför en ordning som införs som ett borttaget behörighetskrav för statlig tjänst. Och detta köper ni och tror att politik är teologi? Inte jag.
Svenska kyrkan kunde alls inte hantera den konflikt som av politiska skäl kastades i hennes knä. Det beror förstås inte minst på att alla visste att fel hållning i frågan omöjliggjorde kyrklig karriär. Domprosten GA Danell stod framröstad på nio (9) biskopsförslag, men blev aldrig utnämnd. Det gillade inte kung Gustaf VI Adolf och drottning Louise. I sakfrågan var de klara motståndare och kungen var upprörd över kyrkomötets beslut. Kyrkomötet fick inte komma till Slottet och uppvakta kungen! Det fick svenska folket inte klart för sig… GA Danell fick kungliga hedersbevisningar…
Nu går alltså sossarna under ledning av Ygeman till det mest monumentala öppna angreppet på en kv*nnl*g pr*st i Sverige någonsin. Jag upprepar: det mest monumentala öppna angreppet på en kv*nnl*g pr*st i Sverige någonsin. Eftersom hon heter Birgitta blir det ”Skenheliga Birgitta” i polemiken. Jag tror Ygeman ska vara tacksam om helgonet Den heliga Birgitta från Vadstena inte slår tillbaka, men här är nog osvuret bäst. Helgon kan vara känsliga när de möter tarvligheter mot andra. Då är de inte att leka med.
Nu är Svenska kyrkan inte bara apostolisk utan också episkopal. Vad gör Plusset Dalman nu? Utmanar han den ofrälse Ygeman på duell med värja? Ygeman har inte fullgjort någon värnplikt. Har Dalman? Tror ni att Plusset Dalman utbildats för tjuvtrick i närstrid? Jag tvekar. Ygeman och andra sossar kanske inte får på moppo när de möter biskopar som i sitt herdeskap täpper munnen till på vargar? Men om en biskop inte vill eller vågar vara herde – vad ska vi då med herdar till?
Jag skriver inte ut vilket Pluss det är, men det är ett Pluss av honkön. Präster har uppenbarligen velat tala med henne om biskopsmötets uttalande. Så här svarade hon: ”Jag har fått flera förfrågningar om möten angående den inkomna motionen och kommit till slutsatsen att inte ha några möten.
Jag förstår att frågan är angelägen och väcker engagemang både inom och utanför Svenska kyrkan.”
Säg vad ni vill om Modéus II, men han ville tala med mig. Vi var artigt vänliga. Han insåg problemen. Hon-Plusset förstår alltså att frågan är angelägen och – väcker ”engagemang”. Jag måste säga att ordvalet är uppseendeväckande. Och slutsatsen? ”Inte ha några möten”– !
Till detta kom alltså Läronämndens besked. Känsliga gamla söndagsskolgossar kan uppfatta aktstycket som ett intellektuellt haveri, men då har de inte besinnat att Svenska kyrkan ”utvecklats ”och att biskopar och lärde i Läronämnden utgör ett stycke normalitet numera. De redovisar vad de förmår:
”Läronämnden konstaterar att Svenska kyrkan rymmer olika förståelser av äktenskapet. Enighet i evangeliets lära och sakramentens förvaltning gör det möjligt att härbärgera teologisk olikhet i frågor som inte är konstitutiva för kyrkan. (Den augsburgska bekännelsen, artikel VII, Ln 2023:3y).
Nå, lite mer komplicerat kanske. Och besvärande? Svenska kyrkan rymmer väldigt mycket om man frågar dess medlemmar och just denna läromässiga bredd kan understundom hyllas. Men så enkelt avgörs inte vad som är Guds vilja – om nu inte folkets vilja är Guds. Men oenighet om både det ena och det andra kan härbärgeras genom en enkel simplicistisk formula!
”Förståelsen av äktenskapet är för Svenska kyrkan en sådan icke-konstitutiv fråga.” Då undrar jag i all enkelhet: Har inte både ämbetsfrågan och äktenskapsfrågan blivit just konstititutiva i den moderna Svenska kyrkan av idag? Varför skulle saken annars regleras i kyrkoordning och i gemensamt biskopsuttalande?
”Läronämnden betonar att äktenskapet i evangelisk-luthersk tradition är en samhällelig ordning och inte ett sakrament.” Nå, lite mer komplicerat är det väl ändå? Allt är Guds ordningar, också de ”världsliga” och när det kommer till Apologien kunde kanske Läronämnden brytt sig om att läsa på. ”Om någon vill kalla det [äktenskapet] ett sakrament, bör han därför skilja det från de förut angiva, vilka i egentlig mening äro det nya förbundets tecken.” Men att äktenskapet är förordnat av Gud, bestrids inte. (CA Apologien art XIII. Svenska Kyrkans Bekännelseskrifter, s 223)
”I sina vigningslöften lovar prästen att följa kyrkans ordning. Det faktum att Svenska kyrkan rymmer olika förståelser av äktenskapet undantar inte ämbetsbäraren från ansvaret att vara lojal med Svenska kyrkans vigselordning.” Här dök ordet upp. Lojal, Laglydig, Av franskans loí. Men just lojala är vi inte, vi som vill vara solidariska. Själva skillnaden mellan att följa ”Kyrkans ordning” och ”vår kyrkas ordning” ska inte fuskas bort. Kyrkans ordning står förstås alltid som en kritisk instans till det som röstats fram som ”vår kyrkas ordning”. Läronämnden fuskar lite i citaten, som nogsamt lästa och förstådda markerar skillnaden mellan ”Kyrka” och ”sekt”.
För egen del kan jag bara säga, att jag reserverat mig mot mycket i nuvarande kyrkohandbok. Lojal är jag sannerligen inte! Varför skulle jag vara det? Jag vet ju inte bara hur det gick till när den skulle röstas fram, denna kansliprodukt som egentligen skulle vara en bearbetning av 1986 års kyrkohandbok, men blev något helt annat under Cristina Grenholms ledning. Röstningen i utskottet slutade 7-7 och ordföranden(s) utslagsröst avgjorde. Den partipolitiska religionskongressen har talat, det borde inte imponera på någon kyrkokristen.
Läronämnden igen om lojaliteten: ”Detta betyder att ett äktenskap mellan personer av samma kön också erkänns som ett äktenskap av den präst som personligen företräder en annan förståelse av äktenskapet. Den teologiska mångfalden ska inte ta sig uttryck i ett underkännande av människors äktenskap.” Men om någon präst svarar på en konfirmands fråga och avslöjar att han står för att det finns två kön och att äktenskapet bibliskt sett är till för en kvinna och en man, vågar jag förutskicka att det blir stor oreda under himmelen – medialt om frågan hamnar där. Vad säger domkapitlet då? En sådan präst har visat sig illojal. Vad kunde vara värre?
Kunde inte Läronämnden markerat att Eneroth och hans kompisar träder fram som fiender till evangeliet, medvetet arbetar för en annan, mer progressiv kyrka och att Läronämnden är väl införstådd med detta, eftersom nämnden läst och begrundat boken om den politiska kyrkoomgörningen: Reformismens väg av Jesper Bengtsson (Tiden 2020). Allt går att förstå.
