”Skriftens böcker lär tillförlitligt, sanningsenligt och utan misstag den sanning som Gud för vår räddnings skull ville ha nedtecknad i de heliga skrifterna”. Jag lärde mig den mer poetiska framsttällningen: ”Det som sägs i Skriftens böcker bör gälla såsom utsagt av den helige Ande och vi måste därför bekänna att Skriftens böcker fast, troget och utan villfarelse den sanning som Gud för vår frälsnings skulle ville låta nedtecknas” – i sak är det ingen skillnad när Andra Vatikankonciliets dogmatiska konstitution om den gudomliga uppenbarelsen återges. Katolsk Informationstjänst stod för formuelringen år 1967, Harald Riesenfeld för 1987 års bearbetning. (Se Katolsk Dokumentation 1-2, Uppsala 1987, s 30 och Per Erik Persson, Skriften och kyrkan, SKDB , Stockholm 1967, s 73). I sak kan jag säga: jag vet på vem jag tror. Guds gode Ande låter mig få veta vad jag behöver veta för att tro.
När jag ville rannsaka min tro – inte själva Tron, utan min tro som trosupplevelse utifrån frågan ”varför är jag kristen?” – bestämde jag mig för en skrutinös genomgång. Skrutinös var ordet, sa Bill. Det gick så där. Jag antecknade flitigt och kom på att jag hade goda skäl för min tilltro. Det blev boken Jesus. Motspänstig medmänniska. För att vara en teologisk bok gick den i rätt stor upplaga och när den var slut, såg dr Lars Björkman till att den hamnade på Kyrklig dokumentation, som Yngve Kalin är redaktör för. När vi nu fått både en bibeldebatt och Elaine Pagels bok om Jesus (Fri Tanke 2026) kommer detta att leda till halvintelligentians avfärdande av trons verklighet (själva tror de halvintellektuella vad Fan som helst i alla andra lägen, direkt fnoskighet, främmande för europeisk lärdomstradition som de är – men inte/aldrig Uppenbarelsen!) Det finns en kulturell blindhet inbyggd inte bara sedan syndafallet utan väl etablerad i vår s k kulturkrets, den där vi år efter år blir ”duktigare men dummare” (Horkeimer och Adorno).
Kyrkoherde Hillevi Uddenfeldt ser en ung generation som nog tänker om Skriften som Andra Vatikankonciliet. Hon ser denna generation med vänliga ögon ”men jag vill inte att deras längtan hamnar i fel händer”. Dessa unga vill att ”Bibeln ska vara Guds ord”. Vad säger kyrkoherden då? ”Jag vill påstå att det är hädelse.” Vill kyrkoherden kalla samman Maria Magdalena församling, föra bort hädarna för att hela meningheten ska stena dem? (3 Mos 24:14) Hade jag inte fått kläm på att Hillevi är en vänlig person hade jag blivit nervös.
Jag läser kyrkoherden. https://www.facebook.com/search/top?q=maria magdalena församling Hon sätter fingret på den ömma punkten, ”så lyder Herrens ord”. Detta är ju trots allt Kyrkans egen erfarenhet och den övertygelse martyrerna gav sina liv för. Jag fattar invändningen, det är den gamla översåtliga: låt inte vanligt folk få tag på en Bibel och läsa själva, för då kan det få ”andra konsekvenser”, komma händer på fundamentalister: ”ickedemokratiska, fördömande rörelser där den kan bli en farlig kraft”. Censur alltså. Det är uppenbart att präster, teologer ska ta hand om bibelarbetet utifrån ”en bibelsyn som är uppriktig, kritisk, nyfiken och föränderlig”. Kyrkoherden är insiktsfull, som gnostikern alltid är (det är just detta som är gnosis) och skriver vackert: ”Tänk ett samhälle som har tillgång till ett antikt verk. Ett verk som präglat vår civilisation, våra lagar, våra tankesystem, vår politik och vår kultur.
Tänk vilken källa till bildning, konst, fantasi, tvivel och tro! Vidare till vårt ursprung. Vidare till utmaning och tankemässig spänst.”
I denna spänstighet ryms inte markörerna ”helig Skrift”, inte heller utmaningen att ”läsa med Kyrkan”. Det är samhället som håller sig med en antik skrift, inte Kyrkan som rannsakar skrifterna med bönen ett Anden som möter ska hjälpa oss förstå. Kyrkoherdens inlägg kommenterades, Det hedrar församlingen att vi får läsa dem. Och biskop Anders Nygren hade kanske sagt sitt ”vad var det jag sa om spårbytet?” Kyrkoherden är religionsvetenskapligt utbildad, inte teologiskt.
Susanna Birgersson skrev på fb: ”Vackert skrivet. Tycker det låter underbart skönt att låta sin egen känsla för rätt och fel, sin egen känsla för vad som borde vara gudomligt utgöra tolkningsramen när man läser de vidunderliga skrifterna. För det är så jobbigt att dag efter dag korsfästa sitt kött och ställa sig UNDER ordet, UNDER uppenbarelsen, UNDER lagen, profeterna, evangeliet – som Jesus sa aldrig skulle upphävas. Prästen här tror att det är lätt att underordna sig och att det är hon som utför den svåra, den intellektuellt svåra, handlingen. Det är tvärtom inte alls svårt. Det är JÄTTESKÖNT. Däremot är det tröstlöst. Jag ägnade många år åt att försöka finna ett sätt att både få tröst i orden men samtidigt stå fri från deras auktoritet. Det går inte. Och så måste man tala föraktfullt om dem som ställt sig under ordet. För att tysta sitt eget samvete, det som säger att du gjort dig till din egen Gud och att det är den största – och egentligen enda – synden.
Så här talar det oroliga samvetet, vackert maskerat i poetisk språkdräkt.”
Sanningsfrågor ska ställa till det! Susanna bryr sig inkännande om Hillevi. Uppfattar Hillevi det?
Så nåddes jag av nyheten att statsministern KU-anmälts av Anders Ygeman. Då skämdes jag på det socialdemokratiska partiets vägnar och riskerar sålunda den goda stämningen vid frukost- och middagsborden här hemma. Nåja, frukost mer än middag – för vid middagen skulle jag till nöds kunna tära sådana drycker att jag går in i en dimma, som befriar mig från att för min inre syn se Ygemans anlete. Ygeman ljuger. Han ljuger skamlöst. Birgitta Ed står inte under KU:s tillsyn, så mycket vet jag. Är det detta dribblande, bortsett från försöken att för dyra pengar köpa sig influencers, som styr partiet? Jag säger som Pilatus: vad är sanning? Jag kan också med 1878 års katekesutveckling ord säga, att jag vill ha en politisk debatt som inte bryter mot det åttonde budet. Är det, i vår ogudaktiga tid, att begära för mycket?
Ska jag av moraliska skäl vägra delta i valet? Min avhållne vän Jan Myrdal närde ju tanken att gå in i vallokalen, vällustigt dra ner gylfen och pissa i valurnan. Det kanske är en idé. Men är den praktiskt genomförbar? Ska inte valförrättaren ta emot valsedlarna och om jag genomför Jans idé, ska valförrättaren styra strålen då? Det verkar enklare att av helt moraliska skäl avstå från att rösta. Men vad säger hederliga politiker då? Ska jag inskränka mitt röstande till det lokala?
Vi vet att enligt grundlagen så utgår all offentlig makt från folket. Min och mångas fråga är busenkel: Vart tar den vägen sedan? Hur ska jag göra för att rösta emot en sådan politisk figurant som Ygeman, som jag numera uppfattar som amoralisk i politisk mening och som farlig för nationen, minns hur det var när det i juli 2017 framkom allvarliga brister i Transportstyrelsens IT-upphandling. Ygeman hade känt till bristerna i över ett år utan att informera statsministern. Ygeman ska vara tacksam att jag inte var statsminister då – för då hade ett gällt: Tjära och fjäder för att pryda Helgeandsholmen. Han ter sig alltså skamlös. Hans sätt att klara sig undan sin vänpliktstjänstgöring imponerar inte heller. Ygeman har tappat en myckenhet anseende i min föreställningsvärld.
Fattar idoiterna inte att den här typen av politiskt kampanjande i misstänkliggörandebranschen mest släpper lös politikerföraktet? Och då har jag under årens lopp sett många politiska skurkstreck, minns IB-affären, där Jan Guillou och Peter Bratt hamnade i fängelse och Greta Hofsten skulle fällas för tryckfrihetsbrott. Eller minns Geijeraffären där alla höll käft utom min vän Jörn Svensson och min läkarsonskollega Per Gahrton. Den riksdagsdebatten var rätt underhålldande i all sin ynkedom.
Jörn skrev boken Du ska ta ledningen och makten. Det är ett Brecht-citat som är användbart. ”Du som är hungrig, grip efter boken: den är ett vapen!” Därför läser jag Bibeln. Och gläds åt Sällskapet Runica et Mediævalia. Jag skickade 250:- och i gengäld fick jag en hel packe böcker, årets utgivning. Alltså Nya testamentet 1526 utgiven av Lasse Mårtensson och den lärda kommentaren om boken själv, dess sammanhang och dess användning: Nya testamentet på svenska. Boken, språket och teologin. Därtill Anders Piltz Lärdom och förkunnelse i Vadstena, Hossein Sheibans All in Theft and Black Deeds samt bd VIII av Den heliga Birgittas texter på fornsvenska. Lycka! Jag kan dela med mig av min lycka genom att ge er en adress: https://www.medievalia.nu/medlem/