Efter 350 år var den gamla dopfunten tillbaka i Källa gamla kyrka och togs högtidligen i bruk. Den mer moderna är i nya kyrkan och från 1666. Källabon Åke Bonnier var på plats, predikade och välsignade. Nike Gudrun döptes. Dagen fortsatte med temat dop efter inmundigat kyrkkaffe. Jag sa några korta sanningar och läste Titus 3:3-6, den läsningen säger allt. Jag sa en del annat också, t ex att idioter bara omfattar en enda mening, medan de kyrkokristen kan kombinera två, t ex ”synd och nåd” eller hur jag nu fick till det där dubbla med att vara ”simul justus et peccator”.
Jag passade på att polemisera mot påståendet om ”alla människors lika värde”, ett lämpligt resonemang att ta upp både på torgmöten och när man bjuder på fika på jobbet (eller äldraboendet) då man firar sin dopdag. Hur kan en felöversättning av ordet ”dignity” i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna så hjärnsläppt upprepas utan eftertanke? Fråga politikerna vad ”värdighet” betyder, vad som menas och vad eller vem som ger människan värdighet! Jag var inte riktigt snäll – men det finns ingen anledning att köpa det dumma ens när det ska gälla för snällhet!
Nu tror ni alltså att jag hämtat bränsle till mitt lilla kättarbål från Kyrkorna på Pride. Rätt! Jag såg inlägget på Facebook: ”Kyrkan ska vara med på Pride för visa att alla människor är lika mycket värda och har samma värdighet. Vi vill vara en trygg plats där ingen behöver gömma vem hon är. ❤️STÖRST av allt är KÄRLEKEN❤️och därför ska vi vara med på Pride.”
https://www.facebook.com/reel/1437894398150268
Märkte ni? Inte ett ord om det söndriga, synden. Detta är ren men oreflekterad gnosticism. Den behöver ingen Frälsare för det finns inget att frälsa oss vare sig från eller till! Min värdighet? Kyss mig i —! Och slagordet om lika värde??? Jag menar för egen del att jag efterhand fått allt mindre värde. Barnbarnen har mer värde än vad jag har – och det är alldeles i sin ordning! Det ska vara så!
”Trygg plats i kyrkan”? Fortsätt kyssa! När gjorda utfästelser bryts och löften alls inte hålls? Jag talar 1958 års ämbetsbeslut och löftena från 2009 års kyrkomöte i fråga om enkönad vigsel. De höll inte och det var aldrig meningen. De var konjunkturlöften i vanlig politisk mening och sådant föröder kyrkolivet men är konsekventa för gnostikerna. De håller sin egen gnosis, vishet, högst. Då får dumsklallar som inget fattar av det fina i kråksången skylla sig själva.
Det finns frommisar som ber att Gud ska bevara Svenska kyrkan och som hoppas på att Plussen ska hantera läget som nu uppstått sedan Plussen ambitiöst försökt blidka politruker av Eneroths kaliber. De har inte fattat att grundmotsättningen är den gamla vanliga. Plussen är inte tillsatta för att hantera kyrkokampen. De kan helt enkelt inte hålla gränsen (få av dem, om någon, har för övrigt jagat u-båt…) När de läste om gnosticismen vid sina idoga teologistudier (nåja, religionsvetenskap…),såg de inte att den kan dyka upp på fler ställen än i något bibelord (Kol 2:8) eller i dogmhistorien. Otron pyntar upp sig som klokskap och moderation, tro inget annat – men gnosticism av gammal märke är det, inte Kyrkans tro! Biskop Anders Nygren såg alldeles rätt! Något avgörande hände när jag själv var 10 år gammal och fullbordades när jag var 11 1/2. Jag har blivit rätt övertygad om vad jag ser: en ovän har gjort detta! Mt 13:28
För prosten Harald Geelmuyden kändes beslutet 1958 om ämbetet som att han blivit hemlös. Det beskedet, som gällde många, borde ha skrämt Svenska kyrkans biskopar mer än det opinionstryck de plågades av genom läsning av Stockholms-Tidningen, Dagens Nyheter, Sydsvenskan och Hudiksvalls Tidning. Nu har Svenska kyrkan under årens lopp gjort många av de sina hemlösa och drabbade av insikten att detta kyrkosystem knappast håller. Gnosticismen har inga Herrens löften med sig. Några kan rädda sig och simma över Tibern, men vad ska den göra som bor på landet och kanske inte riktigt övertygas att det romerska skulle vara mer paradisiskt än det evangeliska? Jag skulle kunna få för mig att Pridentusiasmen inte är främmande för alla ”påffuiska” heller. Jag kastade ett öga på Facebook. https://www.facebook.com/reel/1566318604890401
Ska slutsatsen bli någon annan än att jag fattar att gnosticismen inte är konfessionsbunden? Jag menar nog att Leo XIV som augustinermunk borde läsa sin augustinerbroder Martin Luther lite eftertänksamt. Tyskar och irländare tycks i dag rätt på när det gäller att nykonstruera ämbetet i vår tid. Bekymrar kanske mig mindre, givet att jag rätt har fattat vad motsättningen gäller: Kyrkans tro kontra gnosticismen! Ta motsättningen på allvar!
”Vår svenska kyrka har tyvärr i regel inte visat mycket av pionjäranda i modern tid. Evangeliet är bra mycket mer radikalt än kyrkan. Idyllens tid ligger inte framför oss – om den nu någonsin har funnits. Det mesta av de nya grepp och metoder som vuxit fram är nog mera efterdyningar av andens vinst, en förbud för framtiden. Ingen lär våga sia om kyrkans framtid i vårt folk. Men uppgiften är given och oföränderlig, vad som än kommer kommer att ske: att göra Kristus känd. Och vinden blåser vart den vill, så är det dock med Anden. Kom och blås!”
Det var farbror Sven, rektor Sven Hultman på Kronoberg, som skrev i Växjö stifts Hembygds kalender och året var 1967. Sven var en stor idealist och min konfirmationspräst. Jag tyckte om honom, men han såg aldrig konsekvenserna av vad han varit med om. Det kan jag sörja över, men vadå dyster? Vi som skulle dömas ut som dysterkvistar samt elitkyrkliga dop-, vigsel- och kollektvägrande mm mm, har ju inte haft helt fel. Med näsorna i pastoralteologiska böcker på ett antal språk och med ett källarkapell som utsiktstorn såg vi rätt bra. Vad säger nu de som var så säkra på att vi hade fel och mest var ute för att ställa till med bråk? De flesta säger ingenting. Jag behöver inte förklara varför. Det har sina naturliga förklaringar… (Ps 90:10)
Som sagt, naturliga förklaringar:
Avliden 19/6: fd domprost Roland Persson, Göteborg, f 1943.Prästvigd 1964, padj i Kungsbacka, Högsbo, Dalstorp, Foss, kadj i Högsbo 1968, km i Frillesås plac Ölmvevalla 1974, kh i Stenkyrka 1980, rektor och lärare i pastoralteologi, särskilt homiletik, vid pastoralinstitutet i Lund 1990 och domprost i Göteborg 2001-2008. Han klev utanför det kyrkliga systemet det året, dvs begärde att få bli avkragad. Resten blev då tystnad och ett inte obetydligt mått av glädjelöshet.