Denna dag var i många år en festdag i familjen. Min moster och gudmor hade för vana att fylla år den 1 augusti. Kaffekalas på eftermiddagen, men först uppvaktning på sängen med psalmsjungande på hennes begäran. ”Med tacksam röst och tacksam själ” (sv ps 24). Hela psalmen! Kaffekalasen var sällsporda! Moster Astrid kunde bjuda med ett antal väl inövade repliker: ”Kom nu innan kaffet försvagas” eller ”Kaffet är på upphällningen!” Kompletterat med ”Ta nu för er och säg inte som ni sa sist, att ni ingenting fick.” (Då skulle alla käringarna på kalaset protestera med argumentet att så hade de inte sagt. Födelsedagsbarnets bror skulle på begäran spela piano, det hade vi kläm på min bror och jag. Ett år satte vi häftstift på pianots hammare, som lät som ett spikpiano. Detta la, om man så säger, sordin på stämningen.
Året efter kom vår barnlöse morbror och sa: ”Pojkar, lova mig att ni inte gör som förra året och sätter häftstift i pianot!” Det lovade vi. Pianisten satte sig sedan efter anmodan vid pianot slog an – och det lät ingenting bortsett från lite prasslande. Vi hade fyllt pianot med hushållspapper – alltså inte som förra året! Jag kan meddela att all kreativitet i vår familj inte uppskattades till sitt fulla värde.
Dessa minnen återges bara för att skapa en ljus bakgrund till det rådande kyrkliga (eller kyrkopolitiska) mörkret. Jag hade velat fråga Jan Myrdal om inte Wanja Lundby Wedin och Jesper Eneroth med sakskäl skulle kallas ”socialfascister”. Sak, inte person! Båda är ämabla personer, men ack så bedrövliga i sina kyrkopolitiska gärningar. De kan förstås inte argumentera teologiskt, dvs i sak. De kan bara dra runt ett beslutsmaskineri och detta helt obekymrade om tidigare gjorda utfästelser. Ni minns kanske statsrådet Edenman, han som i kyrkomötet år 1958 försäkrade att ”så länge vi har vårt demokratiska statsskick” skulle det inte bli några ändringar vad gällde samvetsfriheten för präster. Ingen skulle missgynnas för ställningstaganden om ämbetet. Den som hörbart inte trodde dessa utfästelser var domprosten GA Danell. Borde jag påpeka att statsrådet Ragnar Edenman när han hette Eriksson var känd som nazist i studentlivets Uppsala?
Det var förresten GA som vid något tillfälle i en debatt sa, att med samma argument som man använde för att införa en ordning med kvinnor i prästämbetet, kunde man argumentera för vigsel mellan par av samma kön. Stor oreda under himmelen! Domprosten anklagades för att förgrova debatten, för detta var naturligtvis bara ett grovt tillyxat debattknep han grep till …
Nu är vi här. https://www.dagen.se/nyheter/grundbeslutet-fran-2009-aer-inte-att-skydda-den-enskilde-praestens-religionsfrihet/10453982 Wanja sitter, styr och ställer i kyrkostyrelsen. Hon bedömer att ingenting är konstigare än detta enkla, att präster får veta vilka tjänster de nog inte passar för. Detta har kyrkostyrelsen hjälpt dem att fatta! Men i tidningen Dagen fick vi veta att ”grundbeslutet från 20009 är inte att skydda den enskilde prästens religionsfrihet”. Nähä. Men kanske skydda prästers skyldighet att följa bekännelsen? Hoppsan! ”Det öppnar sig en avgrund mellan denna kyrkosyn (att det avgörande är vad Kyrkans Herre vill) och den bild av kyrkans roll och funktion som präglat socialdemoikratisk politik under 1900-talet och det tidiga 2000-talet.” (Jesper Bengtsson, Reformismens väg. Om socialdemokratin och kyrkopolitiken, Tiden 2020, s 92.)
Jag ska inte tjata om präster som ställdes inför rätta eftersom de inte utan vidare effektuerat varje begäran om vigsel, men det var sorgespel rakt igenom. Lagen ändrades sedan hovrättspresidenten Björn Kjellin (1910-1986) utrett frågan om samvetsfrihet för statstjänstemännen eller hur nu uppdraget formulerades. Men svensk lag kom till för att freda samveten. Samvetslösa präster hade vi väl ändå fått nog av i vårt tyska grannland några årtionden tidigare?
Nu försöker jag inte ta enkla poäng. Minns den danske teologen Lic. Theol. Jürgen Glenthøi, som var beundransvärt mångkunnig. Han gav mig rådet att läsa Paul Gürtler, Nationslsozialismus und Evangelische Kirchen im Warthegau (Arbeiten zur Geschichte des Kirchenkampfes,2, Vanderhoeck & Ruprecht in Götttingen, 1958). Han såg i den framställningen en mönsterberättelse för vår tid. Det är så här politisk makt utövas. Att riksståthållaren, Gauleiter Arthur Greiser i Warthegau (född 1910) inte levde längre än till 1946 kan man notera… Greiser styrdes av sin ideologi när han bedrev sitt dagliga värv och yxade till den religion han ville se förverkligad – och denna var en annan än den kristendom som tillbad Jesus. Plats för egna reflektioner! Vad var det Glenthøi såg och ville varna mig för? En religion styrd av dem som som för tillfället hade makten – men inte Judas brev v 3?
Nu kan Wanjas politiska piruetter kanske snart nog visa sig obehövliga. Jesper Eneroth, som är kommunalkassörsutbildad, har motionerat till det s k kyrkomötet 2026.
https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=3095339&ptid=125091&infoscreen=true
Tiden är inne att ”på nytt i detta nödvändiga finna enighet”. Detta är förstås att trolla med truten. Här talar vi enighet på Eneroths och Maktens villkor. Det är villkor som inte var vad Läronämnden syftade på! Alla kan veta detta lika säkert som att Jesper Eneroth har blivit (s)kamlös. Jag skäms över honom å Röda Hanens och egna vägnar. Reservationen från kyrkomötet 1982, som mitt namn står under, kan jag vara stolt över. Den slog fast att den partipolitiska religionskongressens beslut i bekännelsefrågor är av noll och intet värde. När stackars Eneroth jagar i frågan finns det goda skäl att anta, att han sätter sin salighet i pant – eller vad tror ni? Andra Johannesbrevet!
Vad säger Plussen nu? De skulle ju vara så fiffiga och fluffiga att Eneroth inte skulle få anledning skriva motionen! Det sket sig, som man säger i fromma kretsar. Och vad säger Kyrkans Herre om påståendet att Svenska kyrkan har en könsneutral äktenskapssyn liksom en könsneutraö syn på biskops- och prästämbetet? Säger Frälsaren på sitt saktmodiga sätt: ”Det är konsekvens i galenskapen!” Eller upprepar han sig om vilka som ska få vara med på bröllopet? (Mt 22:1-15) Tror ni verkligen att Herren låter gäcka sig av kyrkopolitruker (jfr Gal 6:7)?
Löftesbrrott är i det politiska livet inga okända storheter. Eneroth såg en ”ljusglimt” när Plussen krumbuktade sig första gången år 2022 och lutar sig sedan mot en promemoria som kyrkosekreteraren Karin Sarja totat ihop. Den lilla omständigheten, att kyrkohandboksbeslut skulle spela bort 2009 års grundhållning, nämndes inte i gudstjänstutskottets arbete – eftersom det inte är så det går till när beslut fattas om gudstjänstordningar. Hur bevisas detta? Genom att Eneroth nödgas motionera, Quod Erat Demonstrandum!
Läronämnden år 1997 menade, att det inte står den enskilde ämbetsbäraren fritt att själv välja konsekvenserna av sin uppfattning för utövandet av ett uppdrag i kyrkan. Det var dumt hopkommet redan då eftersom ingen påstod detta. Iingen hävdat det där med ”fritt”, prästämbetet hanteras inte så, och just för att få begripliga och förutsägbara gränslinjer, skrevs de 17 punkterna på sin tid. Men är verkligen något som kallas ”kyrkans gemensamma ordning” överordnad ämbetsbäraren i en evangelisk Kyrka? Så tänkte inte min konfirmationspräst Sven Hultman, som bestämt drev ”MPA, Med Personligt Ansvar”. Och vad lovade jag vid min prästvigning? Att ta order av Jesper Eneroth och hans anhgang eller fullfölja mitt herdeämbete så som Överherden vill ha det skött? Om det s k kyrkomötet sades vid det tillfället icke ett ord, än mindre om den partipolitiska religionskongress, som tror sig ha mandat att fastställa ”kyrkans” lära.
Nu som alltid gäller LIBERTAS ECCLESIAE, Kyrkans frihet. Mot alla antikrister, vigda som ovigda, mot alla makter, makthavare och maktlösa! Det var i en bok från socialdemokraterna Jesper Bengtsson markerade avgrunden mellan den kyrkosyn som var och den ”bild av kyrkans roll (obs! Inte kyrkosyn!) som är socialdemokraternas. Att också Centerpartiet (C), De gröna i Svenska kyrkan (DGSK), Vänstern i Svenska kyrkan (Visk) och Öppen kyrka – en kyrka för alla (Öka) står bakom motionen och ställer sig på andra sidan denna avgrund konfirmerar mest vanvettet. Detta är inga kyrkliga partier utan partier samlade till välbetald religionskongress. Att denna nullitet likväl kan ställa till med stor skada för kyrkolivet är uppenbart. Men de på. andra sidan avgrunden utgör inga att tro på eller följa!
Ska den som i andlig mening är svenskkyrklig nu be Psaltaren 35, dvs ge röst åt Svenska kyrkan i hennes betryck? Har Plussen, ”andliga ledare”, någon synpunkt på detta eller är de bara molokna?