Jag tänkte bara i en enkel slända uppmärksamma att en präst inte får vara präst i hemvärnet eftersom han inte viger samkönat. Det är förstås dumt. Präster i Svenska kyrkan har den rätten – om de inte är vigda i år. Att detta i sin tur beror på en lagstiftning, som ville undvika samvetsbestämda rättegångar (sådana de var på sin tid!), eftersom den sortens rättegångar slår tillbaka mot systemet. Mer än så var det inte.
Mer än så blev det. Fältprosten, en erfaren skrivbordspräst med avlagd teol kand, har ambitionen att försvarsmakten ska anställa hundratals fältpräster och skriver därför ett reglemente. Det nya är att försvarsmakten tydligen ska stå för alla kostnader. Med detta styrdokument och denna finansiering behöver man inte vara fullblodsmarxist för att se, att detta är något annat än när Svenska kyrkan låter sina präster följa sitt folk i fält.
Anna Cöster har i huvudsak författat spontanremissen från Göteborgs och Skara stift. I remissen sågas fältprostens insats jäms med fotknölarna. Hade jag varit försvarsminister hade jag larmat statssekreteraren Peter Sandwall, talat med den militäre rådgivaren och varnat för att vi håller på att få en helt nyorganiserad statsreligion under ledning av fältprosten! Hade jag varit försvarsminister hade jag väl slängt ett ord till finansministern också, ny utgiftspost i faggorna!
Anna Cöster har jag veterligt aldrig träffat. Hennes pappa Henry blev jag vän med för precis 59 år sedan, hennes mamma Margareta var jag i varje fall studeikamrat med – och gillade. Hon talade en så kultiverad göteborgska. Sen kom en del kyrkopolitik emellan…
Nu tar vi uppgörelsen med fältprosten punkt för punkt! Remissvaret får till det när det avlossar skott efter skott.
”Präster som tjänstgör inom försvarsmakten är oavsett Svenska kyrkans relation till staten aldrig en del av Försvarsmakten. I förslaget saknas detta perspektiv. Prästens grundförutsättning är alltid kyrkans kallelse och sändning och prästens uppdrag och ärende definieras av kyrkan.” Första skottet tog i vattenlinjen!
”Förslaget anser också att fältprästen är en del av den militära professionen. Detta är missvisande då prästen är en del av kyrkans profession och uppdrag. Formuleringen att prästen har två professioner är direkt felaktig.” Andra skottet tog i bryggan!
”Förslaget anser vidare att prästen kan ha lojalitet mot två institutioner, vilket innebär en stor otydlighet. Prästen har oavsett om den är enbart eller delvis anställd av försvarsmakten sin yttersta lojalitet med kyrkan, då den i olika former av anställningar står det tillsyn av biskop och domkapitel. Detta behöver vara tydligare uttryckt i förslaget.” Tredje skottet slog ut manöverförmågan för det tog i el-centralen!
”Svenska kyrkans termer och begrepp för kyrkan som prästens tillhörighet och självårdens uppdragsgivare saknas helt i förslaget. … Prästens själavårdsuppdrag vilar alltid på kyrkans uppdrag. Vi ställer oss kritiska till förslaget beskrivningar av själavården. Att se begreppet KASAM som själavårdens fundament är ur kyrkans perspektiv felaktigt.” Ska vi offra mer ammunition med RSV, riktad sprängverkan, på detta sönderskjutna skepp? Att KASAM är ”känslan av kulturellt sammanhang” och innebär ”ett salutogent förhållningssätt med fokus på att öka och bibehålla graden av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i tillvaron” fattar alla. (Reglementer 1.2.1) Vad säger den tappre soldaten Švejk nu?
Ceremoniella, handlingar – vad är det? ”Rätt benämningar på svenska kyrkans kyrkliga handlingar är begravning, dop / dop i krissituation och vigsel…. Formuleringarna i förslaget om försvarsmaktens krav att präst som söker befattning som fältpräst i myndigheten ska viga samkönade bör ses över för att överensstämma med svenska, kyrkans egna beslut och att svenska kyrkans präster vigselrätt är given av Kammarkollegiet och lyder under svensk lagstiftning, vilken innebär att prästen inte har vigselplikt.” Där satt den! Femte skottet tog i ammunitionsdurken!
”Förslagets reglering av korum uttrycker brister i förståelsen av det omdöme som vilar i prästens, profession och eget ansvar.” Vad med korum enligt reglementet? ”Genomförandet ”bör föregås av en analys av uppgiften” och ”vilket innehåll som är relevant givet Försvarsmaktens jämställdhets och integreringsarbete, samt inkluderingsperspektiv:” (Reglementet p 397-399) Har vi några skott kvar?
Jag kan fortsätta med själva regementet – innehållet omfattas inte av sekretess. ”Existentiell beredskap” är det begrepp som fältprosten använder. Här dyker KASAM upp. Här dyker också begreppet om den militära professionen upp: En gemensam värdegrund är en förutsättning för en gemensam identitet. ”Det betyder i sin tur att sändande trossamfunds officiella ställningstagande ska överensstämma med försvarsmaktens, värdegrund och uppförandekod, samt spegla de värden och demokratiska principer som Sveriges nation står för.” (Reglementet p 199-201) Här får väl Svenska kyrkan tacka för sig och konstatera att vi fått en ny statsreligion, som vilar på Försvarsmaktens beslut! Alle man till livbåtarna!
I spontanremissen från Göteborgs och Skara stift tas inte exemplet på kondoleansbrev upp. Fältprosten har tydligen ansträngt sig och ger oss ett belysande exempel. Det handlar om det brev chefen ska skriva till den stupades anhöriga. Här finns nu ett patetiskt tröstlöst exempel, fullsmockat med falsk tröst! ”Kärringatröst”, som vi gammalkyrkliga säger. Håll i er!: ”Jag och hela Försvarsmakten sörjer med er. NN var inte bara en hjälte för oss utan är nu också en symbol för det är ofattbara mod, den hängivenhet och de osjälviska handlingar NN genomförde för att skydda våra värderingar och vår nation. Det kommer aldrig att glömmas.” (Reglementet Bilaga 2)
Aldrig glömmas? Nu glömmer vi fort. Vem minns flygsoldaten, min studentkamrat, som blev vådaskjuten vid pistollskytte sommaren 1967 vid F4, Frösön/Östersund och kan ni på rak arm berätta vilka som omkom vid skjutolyckan i Ravlunda år 1969 där A 6 hade en uppvisningsskjutning med Haubits 15.5, som gick helt fel. Vid olycksplatsen finns ett minnesmärke – men utan de omkomnas namn. Arne P skadades, Vi gick tre år i samma klass i realskolan. Läs nu en gång till fältprostens förslag till kondoleans och fatta hur utan empati det är. Vad vill de sörjande veta?: Vad hände? Hur kunde det hända? Gick det fort? Fick soldaten lida länge? Vad sägs i gruppen/plutonen/batteriet-kompaniet om den som dött? Har jag som chef några personliga ord och intryck att läga till? Ungefär så. Om brevet alls kommer fram, kommer det att vara familjens dyrbarhet under lång tid, det och några foton. Mitt intryck är att försvarsmakten hålls med en synnerligen kompetensbegränsad fälprost med huvudsaklig erfarenhet av pappersvändande, konfererande och s k genomgångar. Citera mig gärna!
Försvarsministern har väl simmat i samma attackdykarbassäng på KA 1 som jag och rott tio-huggare över Oxdjupet. Han har mycket annat att tänka på, men han kunde kanske kolla med Ärkeplusset och fråga om Ärkeplusset gillar tanken på en statlig religion under färlprostens kommando? Till det kunde Ärkeplusset också fundera på om inte Anna Cöster skulle få någon utmärkelse. Hon är en utmärkt person, säger jag, som inte ändrat insikt i ämbetsfrågan, men som är hyfsat duktig på att känna igen kompetens och därför också varsnar inkomepetens. Varför tror ni jag blev förbandsinstruktör, blågul, stridsdomare?
Jag hade egentligen tänkt att ge en uppföljning om den bataljonspastor jag berättade om, en uppföljning som svar på och belöning för den entusiasm min tidigare slända om bataljonen utlöste, men detta får räcka för stunden. ”Kommendera manöver! Skämskudden fram!”
